Är äntligen äntligen hemma igen. Jag kände sig rätt otacksam där på sjukhuset, när allt jag ville var bara hem hem hem, för de ÄR verkligen super inom svensk sjukvård. Rara och snälla nästan hela bunten, utom en enda manlig sköterska som bara var botten. Men jag känner mig sjukare än vad jag är på sjukhuset, instängd och ligger bara och känner efter symptom och biverkningar.

Nu vill jag bara landa lite, och pynta hela huset inför jul. För första gången på väldigt många år ser jag fram emot julen, vill göra ombonat och laga massa mat. Måste bero på att det blir första gången på väldigt länge som vi kommer ha en sån där riktig jul, med familjen hemma, som det ska vara.

Jag, som är den officiella julfascisten, kan tom tänka mig att sätta upp julpyntet för tidigt i år (för tidigt är givetvis innan den 23e), bara för att få den där känslan av trygghet.

Mitt största problem just nu är att ingenting smakar gott. Det är cellgifterna som gör det. Allting jag stoppar i munnen smakar antingen ingenting, eller så smakar det som att jag inte borstat tänderna på hela dagen. Alternativt så smakar första tuggan gott, och resten smakar oborstade tänder.

Fick på allvar något panikigt anfall på ICA idag, skulle egentligen bara in och köpa bröd, men kom ut med halva affären - köpte i stort sett allt jag någonsin tyckt om bara för att se om NÅGOT skulle smaka. Resultat: allt salt = äckligt (fast jag är så saltsugen), det mesta sött = ingenting, och hallonbakelse = gott. Jag borde verkligen ha köpt fler hallonbakelser, spelar ju inte så väldigt stor roll vad jag livnär mig på just nu de närmaste dagarna.

Jag hoppas vid gud att detta tillstånd går över snart, mat är ju typ det viktigaste som finns.

För övrigt ligger jag och ska sova för öppet fönster just nu. Mycket märklig vinter detta. All hail plusgrader i och för sig, men leran.. leran kunde både jag, hunden och min stackars hästs ben vara utan.