Scenario: Föräldrar på väg till affär. Dörren står öppen (ja, för vi vet ju alla att det här med att stänga dörrar är rocket science) så att alla hundar smiter ut. Dörrar på bilen står också öppna (se notering om ytterdörr). Hundar hoppar in i bil.

Nu. Hade det varit JAG hade hundarna medelst handpåläggning åkt ur bil och in i hus. Men nej, inte för mina föräldrar inte. Där ska det hämtas koppel istället och suckas över ohängda hundar som inte lyder (jag ska... nej... låt oss inte sticka in på DET sidospåret). När jag påtalar att de faktiskt bara ska åka och handla och det är sol ute och ergo minst 60 grader i bil på parkering så får jag till svar att jag får väl hämta min hund då. Så då ropar jag på honom, och HAN är lydig så han kommer ur bilen och in i huset. Tillsammans med honom kommer också yngsta hunden, som sin vana otrogen är lydig och kommer till mig. Mammas hund sitter envist kvar i bilen och "går inte att få ut" (my ass).

Nu har jag nästan jobbat klart och ska ut på en många kilometers lång promenad i skogen för att stärka knäet. Med följer givetvis min lilla hund, och eftersom yngsta hunden ändå är hemma så får hon också följa med.

Lång trevlig promenad i skogen vs. instängd i varm bil fram och tillbaka till affären. Ville man vara skadeglad kunde man påpeka att det förefaller som att mammas hund dragit kortaste strået idag.