Dag 32 – Den här typen av killar faller jag för
Jag har ingen "typ" har jag alltid tänkt, och tänkte så ända tills för ett par veckor sen. Det är ju bara att titta på listan av föredettor för att konstatera att de inte har särskilt mycket gemensamt, någon av dem.

Ett axplock:

23 (jag 18), jobbade på bowlinghall, bodde hemma. Trodde intellektuell var en krydda och att böcker = Kalle Anka-pockets. Fattar inte vad jag gjorde med honom, han var kass på det mesta. Blond, svensk och söt.

24 (19). Jobbade som pilot och modell. Mer självupptagen än jag någonsin kan drömma om. Rik som tusan, eller pappa var. Mörkhårig, svensk, och riktigt snygg förstås, men dryg som få.

27 (20). Jobbade med någonting på Carnegie. Fan vet vad, inte han heller troligtvis. Alkoholproblem. Bodde i en etta på 18 kvadrat... som han delade med sin bohem-kompis... fast han tjänade mkt bra med pengar. Ömsint, men helt flängd. Mörkhårig, halvspanjor, och söt.

36 (23). Jobbade på samma jobb. Som upplagt för katastrof. Väldigt mycket äldre än jag, som egentligen bara ville ha kul och tyckte det var spännande med en äldre kille (hans två barn var dock inte det minsta spännande minns jag). Sa att han älskade mig efter typ en månad (jag fick panik och drog). Blondish, svensk och mycket snygg.

26 (24). Jobbade som bartender och tog nog mer droger än jag någonsin kunde ana då. Ville inte tituleras pojkvän, om det inte var han som sa det förstås. Seriösa commitment issues, som eskalerade den dagen jag inte orkade mer och gjorde slut. Mörkhårig, gotländsk adopterad iranier, som.. ja ni får fråga M om hur han såg ut.

33 (26). Jobbade som säljare, och är väl den mest stabile av alla jag varit tillsammans med. Målade upp bilden av vårt förhållande som perfekt, och i min tro att man borde stabilisera sig hängde jag med honom i tre år totalt (om man räknar sista hattande året också). Den första kille som jag bodde med. Blond, svensk och såg... trygg och trevlig ut.

Hitta den röda tråden där om ni vill? Jag har för övrigt aldrig varit fixerad vid någon typ. Redan tidigt tänkte jag att det var bra att vara tillsammans med flera olika sorters människor, framförallt för att det skulle ge mig en bild av vad jag INTE ville ha. Och jag vet ju vad jag letar efter i en partner, vilka egenskaper jag vill ha och söker, men också att det viktigaste faktiskt är att de INTE ha allt de där jag INTE söker.

Det kan vara småsaker som att jag avskyr tidsoptimister och inte vill leva med en sån igen, till att jag inte vill vara tillsammans med någon som visar benägenhet för beroende av något.

Utseendemässigt har jag också alltid trott att där finns en spridning (och det GÖR det förstås också - vad vi upplever som attraktivt är vare sig enahanda eller ristat i sten), men jag har insett på sistone att så som min pojkvän ser ut nu är det allra mest attraktiva jag kan tänka mig. Och det är ju inte bara för att jag är tillsammans med honom eller är upp över öronen kär i honom, utan för att han faktiskt ÄR galet snygg som han ser ut nu. Han har gröna ögon, mörkt hår, pojk-kropp och helskägg. Och jag veeeet att jag alltid sagt att jag vägrar ha en pojkvän med skägg, men oh sweet lord vad het han är i sitt!