Åh jag vill så gärna skriva (ännu) ett inlägg om hur överjävligt uttråkad jag är, men fatta hur tråkigt det måste vara för er att läsa om. Fast nu har jag ju iofs redan börjat så...

Det. Händer. INGENTING.

Jag. Blir. Galen.

Det kryyyyper i kroppen på mig, har inte ro att sitta still med en bok, soffan är obekväm pga mitt djupa rumpavtryck på den enda plats jag kan sitta, och internet är för litet.

Det händer ju ingenting! Jag DÖR.

Ska till doktorn på återbesök/ny röntgen på onsdag. Jag hoppas som fan på ett mirakel av något slag, men lämpligast "oj så bra det läkt, här behövs inga tio veckor, av med skiten nu!", fast inser att jag inte borde hoppas för jag kommer bli så gruvligt besviken. Det är fyra veckor kvar... fyra veckor, och det är så lång lång lång lång tid att det inte ens är överskådigt utan att deppa ihop totalt.

Jaja visst, i-landsproblem och allt det där, benet är kvar och whatnot, men jag får fan gnälla ändå.

Om det bara kunde hända lite mer saker... sitter fast här inne hela dagarna, bara jobb jobb och sen tidsfördriv. Inget roligt, inget intressant, min hjärna geggar ihop känner jag.