I måndags skrev jag, på fullt allvar, ett schema över veckan, med VARJE vaken timme inrutad, för att jag skulle hinna med allt som måste göras med både jobbjobbet, firman, nya jobbet och förberedelser inför julen. Jag har även lyckats följa det till punkt och pricka.
Så nu då, sista dagen innan lång julledighet, och jag hade ett par saker kvar att göra innan jag försvann. Inte så många saker, men viktiga saker. Typ löner och annat jox som folk brukar bry sig mycket om. Vad händer? Mådde lite illa i torsdags morse, men det gör jag många morgnar, så det brydde jag mig inte så mycket mer om än att jag gnällde lite om det till assistenten, för om man inte får gnälla när man mår dåligt är det ingen poäng med att må dåligt.
Kom hem vid ett (för jag planerar att utnyttja VARENDA en och lite till av mina samlade komptimmar). Kände mig lite frusen och tänkte att jag lägger mig i sängen i en timme, jag får dra ner på hundarnas promenadtid och kompensera ikväll istället om jag jobbar extra snabbt.
I sängen blev jag kvar. Sov från ett, till nio på morgonen idag, med vissa avbrott, ganska många avbrott för toabesök. Vinterkräksjukan slog till med full kraft, och jag var tvungen att ringa syster för att hon skulle gå ut med hundarna åt mig. Men de har varit ljuvliga, legat i sängen med mig nästan hela tiden, tätt emot och inte protesterat mot vad som i deras ögon måste varit oändlig tristess.
Så idag skrev jag - mellan toabesöken - ett mail till kontoret, där jag förklarade de få saker som var kvar att göra, inklusive att göra lite bokföring och fakturering åt ett av de företag jag har ansvar för, och som jag alltid jobbar med på just fredagar. Skrev pliktskyldigast på slutet att om det inte gick att lösa så fick de väl buda hit grejerna, så kunde jag göra dem - mellan toabesöken. Nog fan dök det upp ett bud här ett par timmar senare. Eftersom jag inte tagit mig ur sängen på hela dagen, och inte ätit en endaste sak mellan frukosten i torsdags och klockan åtta ikväll, så har jag precis, halvhjärtat, gjort klart större delen av det. Det som MÅSTE göras. Sen såg jag stjärnor ett tag, så då gick jag tillbaka till sängen, och tänkte fortsätta senare, innan jag insåg att fan heller, jag är SJUK, och nu är jag dessutom julledig, och världen går inte under för att jag inte kan göra precis alla grejer. Det får helt enkelt vänta. Får jag skäll för det... NÄR jag får skäll för det så kommer världen HELLER inte gå under, utan jag kan helt enkelt skita i det.
För om man jobbar på byrå, men inte ens kan få någon annan att hjälpa en med ens saker, trots att man tom har svårt att stå rakt, så tycker iaf jag att man inte längre behöver engagera sig så mycket.
Blogga kan jag dock. Det kräver ingen hjärnkapacitet och jag kan sitta still. Nu har jag dessutom fått lite mat i mig, även om jag misstänker att jag snart får se den igen. Därför sköljde jag ner den med avslagen cola, så den inte ska smaka så vidrigt på vägen upp igen. Man måste vara om sig och kring sig ser ni.
För övrigt är det detta jag kan rekommendera om man vill gå ner i vikt snabbt inför tex en fest. Jag väger just nu 51 kilo, även om jag kanske inte är just rätt person att gå ner mer i vikt. Tur det är julmatstider nu, och tur att jag hann julmats- och godsakshandla innan jag blev sjuk, för just nu känner jag inte riktigt att jag vill äta något mer i resten av mitt liv.
8 kommentarer:
Vilken oändlig tur att du snart slipper den arbetsgivaren! Hoppas du fick behålla maten och colan, och att du blir frisk fort och kan njuta av ledigheten.
Fan vad dåligt att BUDA jobbet till dig??!! Är man sjuk så är man!
BRA att du slutar, det där stället ska man inte jobba på! Synd att du inte namnger det....(eller det kanske du gjort, jag är ny läsare)
Krya på dig!!
/Kat
Lilla gumman.
Ät ordentligt på torpet. Stoppa i dej ALLT som Lisbeth bjuder på. Du måste få krafter igen så att du inte fullständigt klappar ihop om tre veckor./ Mamma
Du skrev "blogga" utan att tillägga hemska ord - krya på dig!
:)
Åh, det är så bra att få medhåll i kommentarerna när man känner sig förfördelad och under isen.
Kat: Ny läsare, I like =) Namnger inget, inte ens mig själv.
Mårr: Du ser, jag ÄR sjuk.
Japp, det där låter allvarligt. Du kanske behöver ett litet glukosdropp eller så?
Mårr: Jag nöjer mig nog med A-fil. Men du, som kan, kan det verkligen kallas för vinterKRÄKsjukan när det mesta kommer ut.. den andra vägen? Influensa kan det inte vara, jag har fått vaccin på jobbet.
Tja, det borde ju heta rännskit- och kräksjukan kan man tycka - vi säger "calici". Kanske är det så att alla kräks, men bara nästan alla skiter på sig? Ingen aning, faktiskt.
Skicka en kommentar