Chefen har för övrigt excellerat i sitt speciella gebit, vilket är "Att anställa världens totalmupp", vilket sedermera leder till det bekanta "When all goes to hell".

Ja, det här med rekrytering är inte hennes starka sida... F ska på pappaledighet efter jul, och vikarie har vaskats fram. Eftersom F är manlig måste även vikarien vara manlig, oklart varför. Resultatet är en småländsk... yngling, knappt torr bakom öronen, med - i mina ögon - bristfällig erfarenhet av yrket. Jo, han skulle duga som assistent, men inte som bolagsekonom.

Kort, tanig, pratar UTPRÄGLAD småländska (vilket jag insett är värre för mina stackars öron än utpräglad skånska), bleksiktig, och FNISSAR hela tiden på ett sånt där nervöst, överspänt sätt.

Nåväl, F satte honom i jobb med sitt enklaste uppdrag (tanken är alltså att han ska ta över alla hans uppdrga allt eftersom), så han skulle få en mjukstart. Bolaget han skulle jobba med skickar in sina papper en gång i kvartalet, varpå man får sortera dem, och sen bokföra dem efter bankkontoutdraget. Ett enda konto, inga konstigheter, rak bokföring.

Det första han klagade på var att det var sån oordning i papperen. Som att han trodde att när de skickades hit så satt det en liten tomte här och sorterade allt så att han bara kunde sätta igång att bokföra direkt. Eh, nä, det är liksom DET som är jobbet. DITT jobb. Detta förmedlade han dessutom till chefen. Då hade han varit här i knappt en timme. Chefen å sin sida - den borna diplomaten, ni minns - gjorde inte det enda rätta (skrattade honom rakt upp i ansiktet och sa "jösses lilla vän, om du tycker det HÄR är rörigt/svårt, då platsar du inte på byrå"), utan hon marscherade in till F och frågade honom varför i hela fridens dagar han hade så rörigt i sina papper för.

Herregud. Om det INTE hade varit rörigt i papperen hade det inneburit att F gjort jobbet själv, och då hade Blekfisen inte behövts.

Sen har detta beteende eskalerat, och klagomål på både det ena och det andra har yppats, alla med innebörden att det är svårt att få överblick över det hela. Killen har alltså suttit som ekonomiansvarig på en firma förut, förmodligen öppnat posten själv varje dag och genast kunnat sortera in saker där de hör hemma. Och det är inget fel med det! Det ÄR skillnad på att jobba som ekonomiansvarig, och sen komma till byrå, det ÄR svårt att få överblick, och det ÄR knepigt innan man fått sina egna rutiner och skapat sin egen arbetsgång. Men för i jösse namn, KLAGA inte på det, klaga definitivt inte på det till chefen innan en timme ens har gått, och OM du gör det, ta en minut och reflektera över om den här arbetsmodellen faktiskt passar dig?

Så nu roar vi andra oss (F, min assistent och jag) med att så fort vi pratar med honom (vilket vi i sanningens namn undviker som pesten) komma med allsköns variationer på meningen "Jadu, det är KNEPIGT att jobba på byrå, det KRÄVER sin man". Det är ärligt talat rätt kul, och F och jag ser att det ENDA negativa med att sluta här/gå på ledighet, är att vi missar att följa sakernas utveckling, som garanterat kommer vara underhållande. Assistenten har dock lovat att hålla oss underrättade via veckomail.