Åh gud, jag är så arg. Så jävla jävla arg. Så överjävligt förbannad att jag på fullt allvar överväger att bli "sjuk" ända fram till jag slutar (med denna höga blodtrycksrisk, och min magkatarr jag dragit på mig pga stressen (jag äter för fan Losec vid 30, Losec!!) torde en sjukskrivning inte vara så svår att uppnå).
Där ser man. Där ser man vad hårt jobb, lojalitet och engagemang verkligen betyder, när man sagt upp sig och inte är intressant mer, utom när det gäller att lämna över. Jag orkar verkligen inte gå in på detaljer, men det är så orättvist, och ett sånt - såna! - onödiga påhopp att jag blir alldeles darrhänt.
Fy satan vad arg jag är! Jag är så arg att mina händer skakar, och jag vet fan inte när jag hetsade upp mig så till den milda grad senast, och då vet ni ju ändå att jag kör bil VARJE dag.
3 kommentarer:
Jaaa... vad säger man? Lycka till? Nej DET blev inte bra. Hoppas det löser sig på något sätt, att ilskan och skakningarna avtar, och att blodtrycket sjunker.
Lotta: Tack för ständigt engagemang =) Det kommer lösa sig VÄLDIGT enkelt - jag slutar ju. Och tills dess, med ett sånt här arbetsklimat, kommer jag inte göra mer än jag måste för en snygg överlämning. Men det tar emot, för det är egentligen inte sån jag är.
Hur det än blir så vinner du! Och är du busy på söndagkväll eller ska vi svulla lussekatter innan jag åker? / Maza
Skicka en kommentar