Jag har jobbat från sju imorse till nu. Jag vet faktiskt inte riktigt hur länge till jag klarar av att jobba såhär, och just nu är dessutom det mesta i jobb-jobbet. Varje vecka så tänker jag att "nästa vecka, DÅ ska jag hinna gå ordentlig promenad med hundarna/städa huset/träffa vänner/göra det där jag inte hinner med i största allmänhet", och varje vecka är nästa vecka helt vit i kalendern... och så är det måndag igen, och helt plötsligt har jag så mycket att göra att jag inte ens hinner handla mat.

Skit samma, det är inte därför jag är här. Jag är här för att Anna har tentaångest och måste ha något annat att slösa bort tiden med. Och jag är inte den som är den - jag har ju jobbat klart för idag. Och imorse läste jag dessutom något (eller var det igår...?), som gjorde mig skitförbannad, och jag skriver ändå bäst när jag får klaga på saker:

Ännu en gång har Alliansen visat att deras största strävan är att bli identiska med sossarna. Så, barnbidraget bort för höginkomsttagare. Låter ju fint, för inte behöver väl höginkomsttagare några bidrag?

Men då får man inte glömma vad som räknas till höginkomsttagare i det här landet. Jag till exempel. Och det innebär bara att jag tjänar lite liite mer än snittet, och det i sin tur leder till att staten tar mer än hälften av mina inkomster i skatt, så till syvende och sist så tjänar jag helt plötsligt inte ens lite liiite mer än snittet, för jag får ju inte behålla mina pengar.

Jag klarar mig ju NU. Men om jag skaffar barn, och blir en ensamstående mamma, så räknas jag FORTFARANDE till höginkomsttagare, TROTS att det bara är jag som ska ta den ekonomiska biten. Om de jävla hyenorna någon gång kunde se till faktisk disponibel inkomst så skulle det vara så uppenbart att jag, med min "höga inkomst", som inte är berättigad till några bidrag över huvudtaget, lever på exakt samma villkor som någon som är berättigad till varenda jäkla bidrag som finns.

Och jag är faktiskt emot ett bidragsberoende samhälle. Jag vill se ett samhälle där bidrag inte behövs, eftersom folk ska kunna leva på sin lön. Men kom inte och säg att jag tjänar så mycket pengar att jag ändå bara skulle leva loppan för barnbidraget, samtidigt som ni med andra handen snor mer än hälften av mina förbannat surt hopjobbade stålar.

För övrigt så tog jag årets första dopp igår, bland isflak och snösmälta. Men vad gör man inte för att impa på syster? Fast jag vet inte vad ni tycker, men jag tyckte det var en aning för kallt faktiskt.

Nej, nu fotboll.