Dag 32 – Den här typen av killar faller jag för
Jag har ingen "typ" har jag alltid tänkt, och tänkte så ända tills för ett par veckor sen. Det är ju bara att titta på listan av föredettor för att konstatera att de inte har särskilt mycket gemensamt, någon av dem.

Ett axplock:

23 (jag 18), jobbade på bowlinghall, bodde hemma. Trodde intellektuell var en krydda och att böcker = Kalle Anka-pockets. Fattar inte vad jag gjorde med honom, han var kass på det mesta. Blond, svensk och söt.

24 (19). Jobbade som pilot och modell. Mer självupptagen än jag någonsin kan drömma om. Rik som tusan, eller pappa var. Mörkhårig, svensk, och riktigt snygg förstås, men dryg som få.

27 (20). Jobbade med någonting på Carnegie. Fan vet vad, inte han heller troligtvis. Alkoholproblem. Bodde i en etta på 18 kvadrat... som han delade med sin bohem-kompis... fast han tjänade mkt bra med pengar. Ömsint, men helt flängd. Mörkhårig, halvspanjor, och söt.

36 (23). Jobbade på samma jobb. Som upplagt för katastrof. Väldigt mycket äldre än jag, som egentligen bara ville ha kul och tyckte det var spännande med en äldre kille (hans två barn var dock inte det minsta spännande minns jag). Sa att han älskade mig efter typ en månad (jag fick panik och drog). Blondish, svensk och mycket snygg.

26 (24). Jobbade som bartender och tog nog mer droger än jag någonsin kunde ana då. Ville inte tituleras pojkvän, om det inte var han som sa det förstås. Seriösa commitment issues, som eskalerade den dagen jag inte orkade mer och gjorde slut. Mörkhårig, gotländsk adopterad iranier, som.. ja ni får fråga M om hur han såg ut.

33 (26). Jobbade som säljare, och är väl den mest stabile av alla jag varit tillsammans med. Målade upp bilden av vårt förhållande som perfekt, och i min tro att man borde stabilisera sig hängde jag med honom i tre år totalt (om man räknar sista hattande året också). Den första kille som jag bodde med. Blond, svensk och såg... trygg och trevlig ut.

Hitta den röda tråden där om ni vill? Jag har för övrigt aldrig varit fixerad vid någon typ. Redan tidigt tänkte jag att det var bra att vara tillsammans med flera olika sorters människor, framförallt för att det skulle ge mig en bild av vad jag INTE ville ha. Och jag vet ju vad jag letar efter i en partner, vilka egenskaper jag vill ha och söker, men också att det viktigaste faktiskt är att de INTE ha allt de där jag INTE söker.

Det kan vara småsaker som att jag avskyr tidsoptimister och inte vill leva med en sån igen, till att jag inte vill vara tillsammans med någon som visar benägenhet för beroende av något.

Utseendemässigt har jag också alltid trott att där finns en spridning (och det GÖR det förstås också - vad vi upplever som attraktivt är vare sig enahanda eller ristat i sten), men jag har insett på sistone att så som min pojkvän ser ut nu är det allra mest attraktiva jag kan tänka mig. Och det är ju inte bara för att jag är tillsammans med honom eller är upp över öronen kär i honom, utan för att han faktiskt ÄR galet snygg som han ser ut nu. Han har gröna ögon, mörkt hår, pojk-kropp och helskägg. Och jag veeeet att jag alltid sagt att jag vägrar ha en pojkvän med skägg, men oh sweet lord vad het han är i sitt!

Dag 31 – En vana som jag önskar att jag inte hade

Jag önskar att min första reaktion på många saker inte skulle vara ilska/irritation. Jag tror att livet skulle vara fan så mycket enklare om jag inte automatiskt utgick från att livet är en enda stor konspiration för att försvåra för mig. Det tror jag i och för sig inte, men var ett sk. litterärt grepp, aka. överdrift.

Hur som helst, så är jag rätt arg av mig. Nu ska sägas att jag hoppas och tror (vet faktiskt, en annan vana jag har är att ständigt ha rätt) att jag har vuxit och växer långsamt ifrån det där. Jag KAN numera möta en tutning i trafiken med en handviftning (med ALLA fingrar utfällda) istället för att hetsa upp mig i en kvart efteråt med tankar på "vad jag egentligen borde ha gjort" (liksom, egentligen borde ha gjort? Vad kunde jag gjort mer än att ge honom fingret? Jagat honom till hans slutdestination? Skrapat lacken på hans bil? Förföljt honom och försatt honom i kniviga trafiksituationer? Ja, det förstås, låtit bli att ge honom fingret kunde jag ju gjort).

Man är rätt effektiv och får mycket gjort när man är arg, det ska jag ge det. I övrigt inte särskilt positivt alls faktiskt. Dessutom blir det så himla jobbigt efteråt. Jag tror att det i stort beror på min (något) anala känsla att jag måste ha världen kategoriserad. Jag vill veta vad jag ska göra och när jag ska göra det, om det så bara gäller att pricka in dagens ridning efter att ha sett på senaste Grey's, och när folk eller världen i allmänhet har fräckheten att inte anpassa sig efter mitt högst personliga schema så reagerar jag med ilska.

Man kan säga såhär om man vill vara elak: om jag någonsin tillåter en diagnos att sättas på mig, så kommer det vara Aspbergers.

Dag 30 – Vad skiljer mig från alla andra?
Jag skulle tro att alla människor har någon egenskap som de har gemensam med åtminstone någon annan människa. Det finns därmed knappast någon som är helt unik. Men det var väl knappast den sortens kvasi-filosofiska svar som avsågs. Även om det är sant. Jag menar, Hitler gillade visst katter också, förutom random folkmord sådär. Det gör min mamma också.

Så, för att vara ärlig så vet jag faktiskt inte vad jag ska svara på frågan. Det finns ju inget som skiljer mig från alla andra, och då blir det väl bara ett allmänt uppräknande av egenskaper?

Möjligtvis kan jag vara unik ifråga om antal använda svordomar, versaler och paranteser instoppade i samma mening. Fan vet.

Pratade med Nitton om det här igår (Sidospår: vet ni hur mkt vi faktiskt PRATAR med varandra? Typ hela tiden, om ALLT, inte bara om dagen, utan helt nya ämnen, det är rätt fantastiskt), och med det här menar jag lekkamrater från barndomen.

Vi konstaterade att båda hade likartade minnen från de här påtvingade konstellationerna under lov och annan ledighet. Ni vet. Man var på landet eller på semester eller vafan, och föräldrarna fick för sig att man SKULLE ha annat umgänge (det är två år mellan syster och mig och vi lekte JÄMT - känns inte det som att det borde räckt?), varpå de raskt vaskade fram någon grannes mosters svärfars barnbarn som så behändigt också råkade vara på samma ställe under en begränsad tidsrymd, och så skulle man leka med dem, hopfösta, bara sådär, bara för att vi råkade vara ungefär samma ålder, och oftast samma kön?

Fan jag hatade de där andra jävla ungarna! Idioter eller små stroppar, något jäkla fel var det fan alltid på dem. Inte fattade de hur man (läs syster och jag) skulle leka heller. Minns att det var någon tjej från ridskolan som jag umgåtts med tidigare bara för att.. ja jag vet fan inte varför, hon var väl i samma ålder typ, och jag avskydde henne redan då - lillgammal och dryg var hon, nej då bestämde mamma och pappa att hon skulle komma och hälsa på i en hel vecka.

En vecka! Fatta LÅNGT en vecka är när man är elva?!

Ett annat minne: grannens dotters barn, två flickor i vad jag minns samma ålder som syster och jag. Ålder fem och sju eller liknande. Lillasystern var det inget fel på som jag kommer ihåg det, men storasystern var en riktig ragata. Minns att vi satt ute på gräsmattan någon gång medan alla föräldrar var inne och drack kaffe hos nämnda granne - riktigt tryckt stämning mellan oss ska ni veta, oviljan var ömsesidig. Så skulle jag göra någon dans eller något, och lyckas floppa av mig träskon (fråga inte, pappas idé om "härda fötter" eller "behändiga skor" eller annat mög), och sula den från foten rakt i pannan på storasystern.

Som givetvis fick psykbryt och sprang in till mamma och kom inte ut igen, och jag blev självklart LIVRÄDD för det var ju inte meningen att SKADA henne (så mycket), men min första känsla var ändå:

HAHA, DÄR SATT DEN!!

Lovar mina framtida barn att de ska få välja lekkamrater alldeles själva. Och nej mamma, du behöver inte ta åt dig, ni gjorde säkert detta för att vara snälla, och jag förefaller inte tagit för mycket skada.

På vilken planet är det ok att hälla i massa saltlakrits i en godispåse som heter Choco Favourite?!

Sitter och övar på att hålla koncentrationen uppe TROTS att jag spelar musik samtidigt (=ganska omöjligt för mig, men måste härda mig inför förestående lägenhetsflytt).

Går ganska bra. Skulle möjligtvis a; gå sämre, och b; mer uppfylla sitt syfte om jag spelade musik samtidigt som jag jobbade och inte som nu medan jag läser bloggar.

Det är någon liten jävel som sitter och skriver en blogg (hemska ord) om/som sin västgötaspets Sverker. Och det får han väl göra om han vill, to each their own liksom. Om det bara inte vore för att han är inne och kommenterar alla bloggar.

Och när jag säger alla bloggar så menar jag alla helvetes bloggar som EXISTERAR. Vilken blogg jag än går in på så nog fan är han där och tassar (haha) och skriver någon fånig kommentar som bara syftar till att ragga läsare, på såna där uppenbara och irriterande sätt. Han har inte hittat den här än, men det är väl fan bara en tidsfråga. Var är avlivningsvätskan?

JAG däremot är ju som bekant nåt så förbannat rolig. Så häromdagen när F och jag var nere i stallet och borstade på varsin häst så sa hon något om Göran (min ponny), typ "Göran gillar när man borstar honom här" eller något sånt. Och vet ni vad jag svarade, vet ni vet ni?!

"Gör'an?"

Att F inte dog av skratt på stubben!

Dagen, hittills: Vakna halv sex, vara överjävligt trött. Vägra gå upp. Väckas sex av pojkvän man faktiskt sagt TILL om att väcka. Ändå hata pojkvän för väckning lite grann.

Konstatera åska ute. Dra ut alla sladdar. Stappla ner till stall. Slänga täcke på frusnast häst ifall det blir regn. Fixa ordning i stall. Gå ut från stall för att fylla på vatten. Gå in i stall igen eftersom himlen bestämt sig för att kan-själv.

Glo på regn. Hitta på saker i stall att göra. Konstatera slut regn. Gå ut från stall och fixa allt utomhus, inklusive dra av täcke från torr och glad häst eftersom solen kommit fram.

Gå hem. Sätta i alla sladdar. Jobba i en halvtimme. Få sol i ögonen. Fundera på slänga in en tvätt. Konstatera åska. Dra ur alla sladdar. Konstatera tvätt är uteslutet.

Konstatera slut åska. Sätta i alla sladdar. Jobba lite. Få mer sol i ögonen. Vara nöjd med beslut att ta täcke av häst.

Konstatera åska. Dra ut alla sladdar. Konstatera hällregn. Konstatera blöt häst. Skita i blöt häst (härdas!).

Nån tvätt blir det fan inte tal om.

Och i avdelningen Dagens Serietips hittar vi ännu en brittisk serie, nämligen Misfits, som handlar om ett gäng ungdomsbrottslingar som blir träffade av blixten och får "superkrafter". Låt inte det halvkassa första avsnittet avskräcka er, för det här är en LYSANDE serie och alldeles lysande spelad därtill. Säga vad man vill om britterna, men de kan fan agera alltså.

Robert Sheehan som spelar Nathan skådespelar i en egen liten stjärnliga, och lika mycket som man avskyr hans rollfigur i början, lika mycket ÄLSKAR man honom till slut. Killen är helt enkelt så jävla cool att jag blir avundsjuk.

Fick ju en fin smäll i ansiktet av hästen i förra veckan. Ganska precis förra tisdagen. Jag undrar mest ganska precis när svullnaden ska lägga sig, för den visar inga tecken på att vilja ge sig av. Den, tillsammans med sin familj av blåmärken i skiftande färger verkar ha bosatt sig under och runt min näsa, samt på överläppen.

Det är alltså en jävla stor svullnad för att prata franska. Denna svullnad, kombinerad med visst trasighet i brosket, kombinerad med pollenallergi, kombinerad med värre smärtor än efterspelet av mitt brutna ben makes Trasselkvast a dull girl.

Hur som helst så är det inte bara negativt. Svullnaden som hamnat mitt på överläppen, är -i all sin ankiga Linda Rosing-het - rätt så attraktiv faktiskt om jag får säga det själv. Jag är rätt nöjd med den hjärtform överläppen har tagit och funderar på att permanenta den. Förutsatt att den går ner någon gång vill säga.

Plus mycket coolt trick som skrämmer skiten ur Nitton: Svullnaden medför även en viss orörlighet i den centrala ansiktspartiet. Att le gör med andra ord rätt ont. Men NÄR jag ler är jag - förutom den gröna färgen - i princip identisk med Grinchen. MYCKET LIKT. MYCKET KUL. Om jag inte vore anonym skulle jag lägga upp färgskiftande vackra bilder så ni fick se roligheten.