Jag tittade just på min datorklocka och då stod den på 7:49. Har heller aldrig hänt förut. Jag kanske är sjuk? Lite lite förkyld? Eller hjärnskadad? Så länge jag är snygg spelar det ingen roll.
Jag var ju på anställningsintervju igår, med en mäkta trevlig jeppe, som såg ut precis som killen i Hästen-reklamen. Det sa jag dock inte. För han är ju rätt ful. Hur som helst så gick det jättebra, och om jag vill så får jag jobbet, och det är ändå ett snäpp upp från ekonomiadministratör till ekonomiansvarig. Jag skulle fundera under helgen och ringa honom på måndag (min födelsedag *påpeka*)
Nu tillkommer bara att jag måste gå in i chefens rum, stänga dörren och säga ”Ehum, jo du vet det där vi diskuterade för ett par dagar sen, aeh asså det gäller inte längre och du har cirkus en månad på dig, men det är okej va?” Det kommer bli jättekul. Verkligen. Oh ja.
Jag kan fortfarande inte fatta att jag är här så tidigt.
Sen har jag ett litet problem. Om jag inte klipper tånaglarna, så går mina strumpor sönder. Men om jag klipper tånaglarna, då får jag ont i tårna där de stöter emot skorna. Jag kanske ska köpa större skor? Fast jag kan ju redan segla med de jag har.
Och så finns det folk som säger att jag bara har ytliga problem.
”Hur kan jag säga om din röst är vacker
Jag vet ju bara att den genomtränger mig
Och kommer mig att darra som ett löv
Och trasar sönder mig och spränger mig
Vad vet jag om din hud och dina lemmar
Det bara skakar mig att de är dina
Så att för mig finns ingen sömn och vila
Tills de är mina”
Om Barbie är så populär, hur kommer det sig att man måste köpa hennes vänner?
----------
Jag skjutsade min mor och min syster till jobben idag. Eftersom min syster jobbar på samma jobb som jag, och mamma cirka 500 meter härifrån kan man ju tycka att det inte var någon större uppoffring. Men herrejävlar vad de snackade. Påpekas bör att jag har ungefär världshistoriens sämsta morgonhumör, och råkar tycka att morgnar är de främsta anledningen till att bo ensam. Jag ska aldrig mer åka med dem i bil på morgonen. Någonsin. Varmt blev det i alla fall i bilen, av min kokande irritation. Och med dem ska jag åka till landet ikväll, i hela tvåochenhalv timme. Tur att det finns radio. Och volymknapp. Det är min bil, så jag bestämmer hur högt det ska vara. Och vad som ska vara.
Usch vad jag är nervös! Jag gillar ju min chef, hon är toppengullig. Jag ska bara hitta ett bra ögonblick, så.. efter lunchen kanske. Blä.
--------
De brukar säga att man måste lära känna sin kropp. Min har inte några direkta kommunikationsegenskaper men jag hörde den faktiskt häromdagen, efter jag hade sagt ”Kropp, vad skulle du tycka om att gå till body-toningen klockan 18?”. Klart som korvspad hörde jag den säga, ”lyssna här bitch....gör det och du dör”.
Mina byxor är lite för trånga i midjan *informera* I alla fall när jag sitter ner. Och jag sitter ner hela tiden. Det är ganska så väldigt obehagligt. Men jag kan ju inte gärna ta av dem.
Dessutom har ingen hittills - trots påtryckningar - gett mig en enda godtagbar anledning till varför jag skulle raka benen på vintern. Så då gör jag inte det.
PS. Någon har snott min tejp igen. Jag ska inte nämna några namn.. men jag är rätt säker på att det är Helena.
fredag 16 februari 2001
torsdag 15 februari 2001
Fickparkering at its best
Jag är så bra på att fickparkera att jag förvånar mig själv. Och ändå är jag tjej, och tjejer kör, som bekant, som krattor. Den enda gången jag inte fickparkerar bra är då jag har någon annan i bilen. Är denne andre en kille så blir det ännu värre. Då kan jag hälsa på trottoarkanten både en och två gånger. I bilköerna i morse roade jag mig med att titta in i alla mötande taxibilar och se vilka som satt i dem. Det var mest taxichaufförer. Konstigt va? (Jag ÄR så rolig, och ändå är det så tidigt på morgonen..) Förutom alla chaffisar fanns det bara slipsnissar i dem. Eftersom alla taxibilar jag mötte naturligtvis var på väg söderut kan man fråga sig vart alla skulle. De skulle ju uppenbarligen inte till någon flygplats eftersom det inte finns några slipsnissar som flyger från Skavsta. Och vem har möte halv åtta på morgonen? Ännu en av livets djupa frågor, seriöst presenterad av the Filippa.
Jag har märkt att nu på sista tiden så använder folk sina förnamn mer och mer. Jag syftar då på de dagböcker jag har på bevakning. Av någon anledning så brukar ju folk använda sina nicks på nätet (och jag brukar INTE vara foreverbabe, men mitt vanliga nick var taget). Är det mer seriöst att använda sitt riktiganamn? Blir dagboken mer ärlig då? På något vis så kanske man kan fabulera ihop mer saker om det inte är ens ”riktiga” jag som skriver.
Utredning alltså: Jag heter Filippa, jag är 22 år och fyller 18 på måndag. Men det visste ni ju alla iofs, eftersom ni antecknat det redan. Jag är blond och snygg och smart och otrevlig.
Efter den där självutlämnande livsberättelsen måste jag nog övergå till något mindre allvarligt.
Jag chattar med min mamma när jag har tråkigt. Eller rättare sagt, hon chattar med mig. För att hon har tråkigt. Och det lustiga är att - förutom de stunder hon faktiskt
är rolig - så blir jag lika irriterad på henne som jag bli när vi träffas hemma. Hon säger så dumma saker! Och hon säger framförallt så uppenbara saker. En mammas öde antar jag. Men jag har faktiskt bara revolterat mot pappa när jag var yngre, och det är först nu jag inte står ut med min kära mor. Kan bero på att hon bor hemma med oss just för tillfället, och vi har bott ensamma i två år innan dess. Tänk er att er mamma skulle flytta in i er lägenhet och bo där i ett halvår *rysa*
Åter till faktureringen. Vad GÖR jag inom ekonomin egentligen..?
--------
Det är lätt att ta lite timmer och spikar och en såg och sedan försöka bygga något. Vem som helst kan göra det. Men vad som är svårt är att ta en tupplur medan någon håller på och hamrar och sågar.
Imorse sov jag i 25 minuter medan väckarklockan härjade. De av er som verkligen känner mig vet att det har aldrig tidigare hänt. Det kan bero på att jag sov med täcket över huvudet (och drömde hemska drömmar om kvävning, som jag för övrigt har hört förhöjer orgasmiska känslor. Jag tänker dock aldrig prova, eftersom det redan är rätt kört för mig på den orgasmiska punkten). Jag är ungefär världens mest lättväckta människa och fasar seriöst för den dagen jag ska försöka sova i en egen lägenhet, bara för att upptäcka att folk ovanför låter för mycket. Jag _kommer_ få panik. Mitt rum ligger i källaren, och är i det närmaste ljudisolerat. Fatta hur svårt jag har att sova med Rasmus, som snarkar. Jag brukar lägga honom i garderoben, där dämpas ljudet något, men inte helt. En bunt trosor över honom avhjälper oftast det lilla problemet.
Nu ska jag gå och äta lunch med Emelie, och sen ska jag åka till vårdcentralen och ta vuxna prover. Det kan ni klura på till imorgon, och den som vinner får en date med mig.
PS. Jag antar att jag har varit drottning i ett tidigare liv, för jag tycker om att folk gör vad jag säger till dem.
Jag har märkt att nu på sista tiden så använder folk sina förnamn mer och mer. Jag syftar då på de dagböcker jag har på bevakning. Av någon anledning så brukar ju folk använda sina nicks på nätet (och jag brukar INTE vara foreverbabe, men mitt vanliga nick var taget). Är det mer seriöst att använda sitt riktiganamn? Blir dagboken mer ärlig då? På något vis så kanske man kan fabulera ihop mer saker om det inte är ens ”riktiga” jag som skriver.
Utredning alltså: Jag heter Filippa, jag är 22 år och fyller 18 på måndag. Men det visste ni ju alla iofs, eftersom ni antecknat det redan. Jag är blond och snygg och smart och otrevlig.
Efter den där självutlämnande livsberättelsen måste jag nog övergå till något mindre allvarligt.
Jag chattar med min mamma när jag har tråkigt. Eller rättare sagt, hon chattar med mig. För att hon har tråkigt. Och det lustiga är att - förutom de stunder hon faktiskt
är rolig - så blir jag lika irriterad på henne som jag bli när vi träffas hemma. Hon säger så dumma saker! Och hon säger framförallt så uppenbara saker. En mammas öde antar jag. Men jag har faktiskt bara revolterat mot pappa när jag var yngre, och det är först nu jag inte står ut med min kära mor. Kan bero på att hon bor hemma med oss just för tillfället, och vi har bott ensamma i två år innan dess. Tänk er att er mamma skulle flytta in i er lägenhet och bo där i ett halvår *rysa*
Åter till faktureringen. Vad GÖR jag inom ekonomin egentligen..?
--------
Det är lätt att ta lite timmer och spikar och en såg och sedan försöka bygga något. Vem som helst kan göra det. Men vad som är svårt är att ta en tupplur medan någon håller på och hamrar och sågar.
Imorse sov jag i 25 minuter medan väckarklockan härjade. De av er som verkligen känner mig vet att det har aldrig tidigare hänt. Det kan bero på att jag sov med täcket över huvudet (och drömde hemska drömmar om kvävning, som jag för övrigt har hört förhöjer orgasmiska känslor. Jag tänker dock aldrig prova, eftersom det redan är rätt kört för mig på den orgasmiska punkten). Jag är ungefär världens mest lättväckta människa och fasar seriöst för den dagen jag ska försöka sova i en egen lägenhet, bara för att upptäcka att folk ovanför låter för mycket. Jag _kommer_ få panik. Mitt rum ligger i källaren, och är i det närmaste ljudisolerat. Fatta hur svårt jag har att sova med Rasmus, som snarkar. Jag brukar lägga honom i garderoben, där dämpas ljudet något, men inte helt. En bunt trosor över honom avhjälper oftast det lilla problemet.
Nu ska jag gå och äta lunch med Emelie, och sen ska jag åka till vårdcentralen och ta vuxna prover. Det kan ni klura på till imorgon, och den som vinner får en date med mig.
PS. Jag antar att jag har varit drottning i ett tidigare liv, för jag tycker om att folk gör vad jag säger till dem.
onsdag 14 februari 2001
Slisk och smör
Aldrig är det så mycket Alla Hjärtans Dag reklam som när man inte har någon att hjärta. Nu är iofs AHD bara slemmigt amerikanskt, men jag vill ju ha blommor ändå.
Sen vore det trevligt att få vara kär. Jag aspirerar inte på att få vara lycklig, eftersom lycka ändå bara varar i fem minuter, men det ska väl inte vara så förbannat svårt att få vara kär. Och jag vill helst vara kär i mer än tre månader. Plus att jag vill att sexet ska vara bra i mer än tre månader.
Har inte tid att skriva något idag egentligen, jag ska förbereda Norgerevisionen för nästa vecka (det låter mycket snyggare än vad det är, tro mig), men jag lär väl få tråkigt om en halvtimme ungefär, och inte ha något bättre för mig än det här.
-------
Nu tror min chef att jag kommer jobba kvar här bara jag får heltid, trots att jag tänker dra om två veckor. Och jag som skulle prata klarspråk för en gångs skull. Hur lyckas jag med allt?
Här finns minsann ingen choklad. Jag befinner mig högst upp på Linnégatan 18, om det är någon som kanske skulle få för sig att Filippa behöver en massa choklad. Och en och en annan vitsippa. Och om du är medlem i Chippendales eller Westlife så vill jag gärna ha sex också.
Westlife ÄR bra. De är söta, så de är bra. Och Backstreet rular. Annars ger jag fan i all musik. Samma dravel överallt. Man kan lika bra lyssna på alltihop. Men mest Backstreet. Jag är wannabetonåring.
Och jag fyller år på måndag. 18 år fyller jag igen. Antecknar ni?
Jag vill ha en widescreen, en Ford Mustang cab-95 ( ja, möjligtvis duger en -69 då), en egen lägenhet och mer choklad. Anteckna sa jag!!
Och så vill jag ha lite kärlek.
Min lillasyster har fått fnatt och skickade mig ett (visserligen färdiggjort, men ändå) AHD-mail, som i stort sett gick ut på att jag var världens bästa syster och skulle så förbli. Det ska jag printa ut och vifta med under näsan på henne nästa gång hon hatar mig.
Och MIN gästbok är iaf varierad.
Och så lärde jag mig på svenskan att det inte är god svenska att börja varje mening med och.
Och?
Norge väntar. Oh joy.
PS. McMarocko... *skratta*
--------
Nu har jag fått blommor *skutta* Jag vara bara tvungen att skryta lite. De var från en hemlig beundrare som skrev ett helt långt brev om hur han hade tittat på mig hur länge som helst, och poängterade hur vacker jag var, och som inkluderade en trevlig sexnovell... not. Could’ve been?
Sen vore det trevligt att få vara kär. Jag aspirerar inte på att få vara lycklig, eftersom lycka ändå bara varar i fem minuter, men det ska väl inte vara så förbannat svårt att få vara kär. Och jag vill helst vara kär i mer än tre månader. Plus att jag vill att sexet ska vara bra i mer än tre månader.
Har inte tid att skriva något idag egentligen, jag ska förbereda Norgerevisionen för nästa vecka (det låter mycket snyggare än vad det är, tro mig), men jag lär väl få tråkigt om en halvtimme ungefär, och inte ha något bättre för mig än det här.
-------
Nu tror min chef att jag kommer jobba kvar här bara jag får heltid, trots att jag tänker dra om två veckor. Och jag som skulle prata klarspråk för en gångs skull. Hur lyckas jag med allt?
Här finns minsann ingen choklad. Jag befinner mig högst upp på Linnégatan 18, om det är någon som kanske skulle få för sig att Filippa behöver en massa choklad. Och en och en annan vitsippa. Och om du är medlem i Chippendales eller Westlife så vill jag gärna ha sex också.
Westlife ÄR bra. De är söta, så de är bra. Och Backstreet rular. Annars ger jag fan i all musik. Samma dravel överallt. Man kan lika bra lyssna på alltihop. Men mest Backstreet. Jag är wannabetonåring.
Och jag fyller år på måndag. 18 år fyller jag igen. Antecknar ni?
Jag vill ha en widescreen, en Ford Mustang cab-95 ( ja, möjligtvis duger en -69 då), en egen lägenhet och mer choklad. Anteckna sa jag!!
Och så vill jag ha lite kärlek.
Min lillasyster har fått fnatt och skickade mig ett (visserligen färdiggjort, men ändå) AHD-mail, som i stort sett gick ut på att jag var världens bästa syster och skulle så förbli. Det ska jag printa ut och vifta med under näsan på henne nästa gång hon hatar mig.
Och MIN gästbok är iaf varierad.
Och så lärde jag mig på svenskan att det inte är god svenska att börja varje mening med och.
Och?
Norge väntar. Oh joy.
PS. McMarocko... *skratta*
--------
Nu har jag fått blommor *skutta* Jag vara bara tvungen att skryta lite. De var från en hemlig beundrare som skrev ett helt långt brev om hur han hade tittat på mig hur länge som helst, och poängterade hur vacker jag var, och som inkluderade en trevlig sexnovell... not. Could’ve been?
tisdag 13 februari 2001
Svikna förhoppningar
Nu är jag besviken på er. Efter gårdagens dagbok förväntade jag mig verkligen en hel drös med inlägg i gästboken om hur underbar, smart och framförallt snygg jag är. Vad har man för det? Inte ett enda! (Jo, ett, men där framhölls bara att jag hade svarat fel. Det hade jag ju givetvis inte, eftersom jag inte KAN ha fel.) Jaja, ni vet vad ni har att göra.
Jag ska på intervju om en timme och är således ledig idag. Eftersom Murphy har sitt finger med i spelet vart man än tittar så blev det givetvis ingen sovmorgon för mig då. Min systers pojkvän förefaller inte väga så mycket, men när han klampar på mitt tak, så ekar det som om tio elefanter slog kullerbyttor. Jag övervägde att rusa upp och vråla allmänt tarvliga saker åt honom, men hade jag gjort det hade det inneburit att jag varit tvungen att diska själv den närmaste månaden. Dessutom var jag naken, och SÅ roligt ska han inte få det.
Det är kanske på sin plats med en liten familjeutredning. Jag bor tillsammans med min syster i våra föräldrars villa strax utanför Stockholm. I huset bor även min hund Rasmus, min systers odrägliga kattunge Leo, och för tillfället även min systers pojkvän. Detta eftersom han bodde hos sin bror, vars flickvän nu slängt ut honom.
Ni inser förstås att detta innebär att i huset finns två människor som är kära (=odrägliga), två djur som hatälskar varandra, och så då jag, som trots att jag är en gudagåva finner det lagom tröttsamt att hela tiden dela soffa med ett par som är i vi-skojbråkar-hela-tiden-för-vi-är-så-tjääära-stad iet. Att jag och mitt ex för tillfället genomgår fasen ”Han vill bli tillsammans igen, men hon är relativt tveksam” gör ju inte saken bättre.
Nog om detta. Nu ska jag ta på mig min trevliga fasad och gå och slå i ytterligare en arbetsgivare att jag gillar andra människor.
----------
För övrigt är det roligare att ”svara” på andra korkade inlägg direkt i sin egen gästbok. Man slipper dumma svar från en fjortis man inte orkar starta nån diskussion med in the first place, plus att man får en massa inlägg i gb:n från en person jag VET är smart, snygg och läcker (för att inte tala om ödmjuk till tusen), nämligen jag.
Jag ska på intervju om en timme och är således ledig idag. Eftersom Murphy har sitt finger med i spelet vart man än tittar så blev det givetvis ingen sovmorgon för mig då. Min systers pojkvän förefaller inte väga så mycket, men när han klampar på mitt tak, så ekar det som om tio elefanter slog kullerbyttor. Jag övervägde att rusa upp och vråla allmänt tarvliga saker åt honom, men hade jag gjort det hade det inneburit att jag varit tvungen att diska själv den närmaste månaden. Dessutom var jag naken, och SÅ roligt ska han inte få det.
Det är kanske på sin plats med en liten familjeutredning. Jag bor tillsammans med min syster i våra föräldrars villa strax utanför Stockholm. I huset bor även min hund Rasmus, min systers odrägliga kattunge Leo, och för tillfället även min systers pojkvän. Detta eftersom han bodde hos sin bror, vars flickvän nu slängt ut honom.
Ni inser förstås att detta innebär att i huset finns två människor som är kära (=odrägliga), två djur som hatälskar varandra, och så då jag, som trots att jag är en gudagåva finner det lagom tröttsamt att hela tiden dela soffa med ett par som är i vi-skojbråkar-hela-tiden-för-vi-är-så-tjääära-stad iet. Att jag och mitt ex för tillfället genomgår fasen ”Han vill bli tillsammans igen, men hon är relativt tveksam” gör ju inte saken bättre.
Nog om detta. Nu ska jag ta på mig min trevliga fasad och gå och slå i ytterligare en arbetsgivare att jag gillar andra människor.
----------
För övrigt är det roligare att ”svara” på andra korkade inlägg direkt i sin egen gästbok. Man slipper dumma svar från en fjortis man inte orkar starta nån diskussion med in the first place, plus att man får en massa inlägg i gb:n från en person jag VET är smart, snygg och läcker (för att inte tala om ödmjuk till tusen), nämligen jag.
måndag 12 februari 2001
Tråkigt, tristess, boring.
Då det häpnadsväckande nog har undgått vissa att mitt liv personifierar ordet tråkigt, ska dagens dagbok gå i tristessens tecken.
Att jag sen inte har så himla tråkigt just nu är en helt annan grej. Man kan ha mycket tråkigt sen man.. fått kul. Min farmor sa alltid ”Man kan äta mycket sen man har blivit mätt”, och jag GILLAR ju verkligen när folk använder ordspråk fel. För övrigt, som jag redan påpekat, en grym sak att säga till en femåring som egentligen bara vill ha efterrätt.
Jag söker nytt jobb, och var dum nog att ange mobilnumret i ansökningarna. Nu ringer det folk stup i kvarten som inte insett att det kan vara liite känsligt att ha diskussioner om nya jobb när man sitter fyra meter från chefen. Jag har varit i trapphuset tre gånger idag. Om inte annat så kommer de jag sökt jobb hos komma ihåg mig som hon-som-ekar. Där har jag en fördel framför alla andra, sanna mina ord.
Nu måste jag för tillfället återgå till den hysteriskt roliga uppgiften avstämningar. Det är lika kul varje månad. I’ll be back (Man ska inte säga sånt har jag hört, nu kommer jag nog ramla utför trapporna nästa gång jag är i trapphuset och smyger).
För övrigt var det över en månad sen jag hade sex, och.. låt oss bara säga att även flickor har vissa behov. Inte fina flickor iofs, men jag tror vi fått klart för oss att jag inte hör till dem.
---------
Nu har jag bara.. 95 % kvar av avstämningarna. Det hinner jag idag. Johodå.
Hur är det med er idag? Hoppas ni mår bra och har hälsan (farmor igen). Det hoppas jag egentligen inte, för jag är en elak människa innerst inne, men jag försöker i alla fall.
--------
Idag har jag slagit rekord i spydighet. Jag har kallat Therese korkad tre gånger bara efter lunch. Applåder till mig! Synd bara att hon ser så dum ut när hon gråter. För er som inte vet så jobbar jag ungefär tre centimeter från Therese, och hon är lika dum tillbaka.
Häromdagen skickade hon ut ett mail till alla på företaget och meddelade att jag lyckats låsa mig själv ute på balkongen i snöblandat regn. Det var elakt. Nästa gång ska jag låsa ut HENNE istället.
De har gjort om Japp!! Nu smakar den precis som Mars. Hallå, det fanns ju en anledning till att jag köpte Japp och inte Mars. Skit också, nu finns det inga goda stycksaker kvar...
----
Läste ännu en skrämmande dagbok - Discoankan - mycket värre än så kan det inte bli. Flickan är 26 år gammal. Vart ÄR världen på väg?
---------
Nå, har ni läst den? Gå bums och gör det så att ni fattar vad jag pratar om, och inte tror att jag snackar i nattmössan (as if). Kom sen tillbaka och tala om för mig hur underbar jag är.
Att jag sen inte har så himla tråkigt just nu är en helt annan grej. Man kan ha mycket tråkigt sen man.. fått kul. Min farmor sa alltid ”Man kan äta mycket sen man har blivit mätt”, och jag GILLAR ju verkligen när folk använder ordspråk fel. För övrigt, som jag redan påpekat, en grym sak att säga till en femåring som egentligen bara vill ha efterrätt.
Jag söker nytt jobb, och var dum nog att ange mobilnumret i ansökningarna. Nu ringer det folk stup i kvarten som inte insett att det kan vara liite känsligt att ha diskussioner om nya jobb när man sitter fyra meter från chefen. Jag har varit i trapphuset tre gånger idag. Om inte annat så kommer de jag sökt jobb hos komma ihåg mig som hon-som-ekar. Där har jag en fördel framför alla andra, sanna mina ord.
Nu måste jag för tillfället återgå till den hysteriskt roliga uppgiften avstämningar. Det är lika kul varje månad. I’ll be back (Man ska inte säga sånt har jag hört, nu kommer jag nog ramla utför trapporna nästa gång jag är i trapphuset och smyger).
För övrigt var det över en månad sen jag hade sex, och.. låt oss bara säga att även flickor har vissa behov. Inte fina flickor iofs, men jag tror vi fått klart för oss att jag inte hör till dem.
---------
Nu har jag bara.. 95 % kvar av avstämningarna. Det hinner jag idag. Johodå.
Hur är det med er idag? Hoppas ni mår bra och har hälsan (farmor igen). Det hoppas jag egentligen inte, för jag är en elak människa innerst inne, men jag försöker i alla fall.
--------
Idag har jag slagit rekord i spydighet. Jag har kallat Therese korkad tre gånger bara efter lunch. Applåder till mig! Synd bara att hon ser så dum ut när hon gråter. För er som inte vet så jobbar jag ungefär tre centimeter från Therese, och hon är lika dum tillbaka.
Häromdagen skickade hon ut ett mail till alla på företaget och meddelade att jag lyckats låsa mig själv ute på balkongen i snöblandat regn. Det var elakt. Nästa gång ska jag låsa ut HENNE istället.
De har gjort om Japp!! Nu smakar den precis som Mars. Hallå, det fanns ju en anledning till att jag köpte Japp och inte Mars. Skit också, nu finns det inga goda stycksaker kvar...
----
Läste ännu en skrämmande dagbok - Discoankan - mycket värre än så kan det inte bli. Flickan är 26 år gammal. Vart ÄR världen på väg?
---------
Nå, har ni läst den? Gå bums och gör det så att ni fattar vad jag pratar om, och inte tror att jag snackar i nattmössan (as if). Kom sen tillbaka och tala om för mig hur underbar jag är.
torsdag 8 februari 2001
Har alla verkstadskillar PMS?
Jag är ledig idag och njöt så mycket av det faktum att jag kunde ligga kvar och dra mig i sängen att jag även glömde det faktum att min bil skulle vara på verkstaden klockan halv åtta imorse. Var vänlig att notera att jag endast gjorde en sån tidig bokning när jag trodde att jag skulle jobba idag. Ringer upp verkstaden vid halv elva tiden (när Rasmus väckt mig med blöt nos i örat) med bultande hjärta, för trots min dryga läggning och förmåga att dissa folk så lyckas verkstadskillar alltid få mig stum. Fråga mig inte hur, men det gör de. Inte så att jag kan noll och intet om bilar, eller inte vet ens varför bilen måste in på service, men just bilreparatörer är ett jämra överlägset släkte. De får mig att känna mig som tretton år, med motsvarande IQ. Hoppades in i det sista att den här killen skulle vara annorlunda.. men nej. Det är bara JAG som får vara så där otrevlig. Ungefär så här lät det:
Jag ringde till återförsäljaren, för de har även verkstad och jag hittade inte det andra numret. ”Ja hej, jag måste tyvärr lämna återbud ti..” ”Du måste prata med verkstaden, du kan inte ringa hit.” ”Okej, men jag hade inte det num..” ”660 55 61!! *klick*”
Nu är jag på strålande humör och ringer det andra numret. Givetvis går det i vanlig ordning fram 22 signaler innan någon svarar (jag räknade), och jag hör inte vad personen säger, men jag gissar att jag kommit rätt på det ointresserade tonfallet. Så jag tar sats igen. Rabblar mitt ärende så fort jag kan i hopp om att få fram det innanhan snäser till. ”Aeh hörru, jag måste koppla över dig till vår återbudsregistrerare” (Jag svär, han SA så!) *skrap knaster klong tjonk skraaaaap* Jag hör en massa ljud som indikerar att personen ifråga lagt/slängt ifrån sig luren på ett bord. ”Leeeennart!!” (Jag vet, han sa KOPPLA över..)
Jag får prata med Lennart. Lennart låter mig otroligt nog få framföra mitt ärende innan han ”kopplar” över mig till någon annan, och Lennart hittar till och med mitt namn i - som jag förstår det den oerhört avancerade - datorn. Lennart anstränger sig faktiskt även för att hitta en ny tid åt mig. Jag ska fråga efter Lennart direkt nästa gång jag ringer, fast med min tur har han blivit omplacerad till kundtjänst. Serviceinriktade personer hör inte hemma på en verkstad.
Just nu sitter jag och laddar ner en uppdaterad version av Explorer, mest eftersom Netscapes website inte existerar när jag använder vår hemmadator. Efter att ha lusläst Micrsofts oerhört användarvänliga sida så hittade jag uppdateringen. Så nu väntar jag. ”Estimated time remaining - 1 hour 23 minutes” Jojomen. 56 k modem rockar ju. Det lustiga är att när jag tittade efter igen fem minuter senare så var tiden kvar helt plöstligt 1,34. Kan man tänka sig.
Sover ni? Det var det värsta. Försöker ni indikera att jag är tråkig? Usch usch.
Eftersom vädret just nu är så fantastiskt soligt och trevligt, och man kan gå överallt utan att halka omkring i lera så ska jag ta hunden på en promenad. Det kommer bli ljuvligt.
Jag ringde till återförsäljaren, för de har även verkstad och jag hittade inte det andra numret. ”Ja hej, jag måste tyvärr lämna återbud ti..” ”Du måste prata med verkstaden, du kan inte ringa hit.” ”Okej, men jag hade inte det num..” ”660 55 61!! *klick*”
Nu är jag på strålande humör och ringer det andra numret. Givetvis går det i vanlig ordning fram 22 signaler innan någon svarar (jag räknade), och jag hör inte vad personen säger, men jag gissar att jag kommit rätt på det ointresserade tonfallet. Så jag tar sats igen. Rabblar mitt ärende så fort jag kan i hopp om att få fram det innanhan snäser till. ”Aeh hörru, jag måste koppla över dig till vår återbudsregistrerare” (Jag svär, han SA så!) *skrap knaster klong tjonk skraaaaap* Jag hör en massa ljud som indikerar att personen ifråga lagt/slängt ifrån sig luren på ett bord. ”Leeeennart!!” (Jag vet, han sa KOPPLA över..)
Jag får prata med Lennart. Lennart låter mig otroligt nog få framföra mitt ärende innan han ”kopplar” över mig till någon annan, och Lennart hittar till och med mitt namn i - som jag förstår det den oerhört avancerade - datorn. Lennart anstränger sig faktiskt även för att hitta en ny tid åt mig. Jag ska fråga efter Lennart direkt nästa gång jag ringer, fast med min tur har han blivit omplacerad till kundtjänst. Serviceinriktade personer hör inte hemma på en verkstad.
Just nu sitter jag och laddar ner en uppdaterad version av Explorer, mest eftersom Netscapes website inte existerar när jag använder vår hemmadator. Efter att ha lusläst Micrsofts oerhört användarvänliga sida så hittade jag uppdateringen. Så nu väntar jag. ”Estimated time remaining - 1 hour 23 minutes” Jojomen. 56 k modem rockar ju. Det lustiga är att när jag tittade efter igen fem minuter senare så var tiden kvar helt plöstligt 1,34. Kan man tänka sig.
Sover ni? Det var det värsta. Försöker ni indikera att jag är tråkig? Usch usch.
Eftersom vädret just nu är så fantastiskt soligt och trevligt, och man kan gå överallt utan att halka omkring i lera så ska jag ta hunden på en promenad. Det kommer bli ljuvligt.
onsdag 7 februari 2001
Ond bråd död
Jag håller på att gå under. Jag har jobbat tre dagar i sträck, och trots att jag av rena farten kom ur sängen imorse (den var ändå alldeles för varm), så går jag på autopilot just nu. SÅ länge sen var det inte jag jobbade heltid. OCH pluggade. Milde tid, hur ska jag någonsin kunna gå tillbaka till heltid om jag redan efter tre dagar känner mig som en.. som en.. något väldigt fyndigt som det är för tidigt att komma på. Jag skulle vilja säga att ränderna GÅR ur. Rackars fort dessutom.
Och efter det enormt snygga klivet in på ett ordspråk - som jag visserligen använde fel - ska jag komma till det som retade mig på bussen så att jag inte kunde sova. (Jag kunde inte sova på tunnelbanan heller, men DET beror på helt andra orsaker. Folk mest) Anyway.. Hockeynånting igår. Någon obskyr liten turnering i utkanterna av vad som kan anses internationellt (Jag VET vad det var, men det ingår inte i min kvinnliga ignorans att veta för mycket om hockey. Jag ska bara tycka att killarna är snygga). Kommentatorer ingick förvisso. Challe Berglund har för övrigt halkat låångt ner på min lista öer folk-som-är-ganska-coola, sen han lånade sig till det däringa patetiska travprogrammet.
Jag har halkat långt ifrån ämnet. Vad jag ville komma fram till var att kommentatorer inte hamnat där de är pga sin lysande svenska, eller för den delen sina hockeykunskaper (eller annan valfri sport). Det som stör mig mest är deras oförmåga att använda uttryck och ordspråk där de hör hemma. Det gäller i och för sig de flesta människor som jobbar inom ”media”, gärna såna som jobbar som ”pogramledare”.
Vet ni vad. Jag återkommer. Jag är långt ifrån mig själv just nu.
-------
Två muggar te och en löneförhandling senare är jag som en ny människa. Bara en aning rikare och mycket mer kissnödig.
Ni får ursäkta utläggen ovanför. Jag sov fortfarande. Det måste ha varit en dröm. Egentligen skulle jag bara påpeka att jag tycker inte att man ska använda uttryck som man antingen inte vet vad de betyder, eller använder fel. Och anledningen till att jag kom in på hockeykommentatorer var att en av gårdagens just gjorde det. Han sa saker som ”Det ska börjas i tid..” och annat korkat. Och det stör jag mig på. Jag delade dessutom buss med ett flertal extremt ointelligenta individer imorse, dvs fjortonåringar, som diskuterade just ordspråk. De flesta hade favoriter och de flesta var fel. Fjortonåringar kan vara rätt underhållande att lyssna på, om man är vaken vill säga. Och om man inte sitter precis bredvid en av dem, utan kan höja volymen på vad det nu än är man har i lurarna när de säger för korkade saker.
Nu bluddrar jag igen. Här behövs mer te.
-----------
Nu har jag skrivit så många virriga inlägg i folks gästböcker att det krävs minst en tyst minut för att återupprätta min självkänsla.
Apropå hockey.. är hockeyfrilla snyggt på tjejer?
Dagens fråga: Varför kommer alltid min chef tre sekunder innan jag ska gå och häller jobb på mig? Nu är det exakt 38 minuter kvar tills systemen stänger, jag knappar för brinnande livet (därmed inte sagt att det går fort), och vad gör hon? (Ännu en retorisk fråga. Jag ÄR verkligen bra på det där).
Så jag har ju inte tid med det här.
Och efter det enormt snygga klivet in på ett ordspråk - som jag visserligen använde fel - ska jag komma till det som retade mig på bussen så att jag inte kunde sova. (Jag kunde inte sova på tunnelbanan heller, men DET beror på helt andra orsaker. Folk mest) Anyway.. Hockeynånting igår. Någon obskyr liten turnering i utkanterna av vad som kan anses internationellt (Jag VET vad det var, men det ingår inte i min kvinnliga ignorans att veta för mycket om hockey. Jag ska bara tycka att killarna är snygga). Kommentatorer ingick förvisso. Challe Berglund har för övrigt halkat låångt ner på min lista öer folk-som-är-ganska-coola, sen han lånade sig till det däringa patetiska travprogrammet.
Jag har halkat långt ifrån ämnet. Vad jag ville komma fram till var att kommentatorer inte hamnat där de är pga sin lysande svenska, eller för den delen sina hockeykunskaper (eller annan valfri sport). Det som stör mig mest är deras oförmåga att använda uttryck och ordspråk där de hör hemma. Det gäller i och för sig de flesta människor som jobbar inom ”media”, gärna såna som jobbar som ”pogramledare”.
Vet ni vad. Jag återkommer. Jag är långt ifrån mig själv just nu.
-------
Två muggar te och en löneförhandling senare är jag som en ny människa. Bara en aning rikare och mycket mer kissnödig.
Ni får ursäkta utläggen ovanför. Jag sov fortfarande. Det måste ha varit en dröm. Egentligen skulle jag bara påpeka att jag tycker inte att man ska använda uttryck som man antingen inte vet vad de betyder, eller använder fel. Och anledningen till att jag kom in på hockeykommentatorer var att en av gårdagens just gjorde det. Han sa saker som ”Det ska börjas i tid..” och annat korkat. Och det stör jag mig på. Jag delade dessutom buss med ett flertal extremt ointelligenta individer imorse, dvs fjortonåringar, som diskuterade just ordspråk. De flesta hade favoriter och de flesta var fel. Fjortonåringar kan vara rätt underhållande att lyssna på, om man är vaken vill säga. Och om man inte sitter precis bredvid en av dem, utan kan höja volymen på vad det nu än är man har i lurarna när de säger för korkade saker.
Nu bluddrar jag igen. Här behövs mer te.
-----------
Nu har jag skrivit så många virriga inlägg i folks gästböcker att det krävs minst en tyst minut för att återupprätta min självkänsla.
Apropå hockey.. är hockeyfrilla snyggt på tjejer?
Dagens fråga: Varför kommer alltid min chef tre sekunder innan jag ska gå och häller jobb på mig? Nu är det exakt 38 minuter kvar tills systemen stänger, jag knappar för brinnande livet (därmed inte sagt att det går fort), och vad gör hon? (Ännu en retorisk fråga. Jag ÄR verkligen bra på det där).
Så jag har ju inte tid med det här.
tisdag 6 februari 2001
Korkade konsulter
Jag kommer vara riktigt riktigt tråkig i dagens anteckningar, dels för att jag inte har något att skriva (surprise surprise) men mest för att jag inte har tid.
Varför jag inte har tid? Jaa du, det kan ju bero på att jag spenderat hela dagen med att lösa ett problem som jag fick skyllt på mig, trots att det inte ens är min avdelning att fixa sånt. Jävla konsultfan, han tror att allt man är till för är att göra betalningar. Otrevlig som få var han, och vad gör min chef då? Jo, hon säger att jag måste släppa allt annat och ha detta som högsta prioritering tills det är löst. Jaha? Och jag har inget annat att göra? Systemen stänger inte imorgon och alla rättningar efter årsbokslutet ska inte vara inne då? (Jag rular ju på retoriska frågor) Men men, hon ska få som hon vill, jag ska fixa det här och när sen redovisningen brakar ihop ska jag poängtera att hon sa åt mig att släppa allt annat. Fast jag kommer ju få skulden för det också. Så är det ju alltid. ”Men jag menade inte SÅ bokstavligt fattar du väl”. Jo, det gjorde jag, men det låtsas jag fan inte om. Så kan hon be någon annan att bli skälld på nästa gång.
Filippa arg. Filippa har varit arg hela dagen. Här har man för att man kommer till jobbet fast man skulle varit ledig bara för att hinna med allt. *morra*
---
Sen börjar jag få problem med skrivandet. Om folk säger att de ska läsa dagboken, då måste jag ju anstränga mig. Och det funkar ju inte med min otrevliga streberattityd ;) För att den ska hålla skulle jag egentligen proklamera att alla som läser den är idioter. Vilket ni förvisso måste vara. Även om jag givetvis är bäst. Och snyggast. Fattas bara annat.
Jag börjar få hybris. Ta ner mig på jorden någon. Förvisso har jag rätt i allt jag säger, men jag lovade ju att jag skulle prova på det där de kallar ödmjukhet någon gång.
Varför jag inte har tid? Jaa du
Filippa arg. Filippa har varit arg hela dagen. Här har man för att man kommer till jobbet fast man skulle varit ledig bara för att hinna med allt. *morra*
---
Sen börjar jag få problem med skrivandet. Om folk säger att de ska läsa dagboken, då måste jag ju anstränga mig. Och det funkar ju inte med min otrevliga streberattityd ;) För att den ska hålla skulle jag egentligen proklamera att alla som läser den är idioter. Vilket ni förvisso måste vara. Även om jag givetvis är bäst. Och snyggast. Fattas bara annat.
Jag börjar få hybris. Ta ner mig på jorden någon. Förvisso har jag rätt i allt jag säger, men jag lovade ju att jag skulle prova på det där de kallar ödmjukhet någon gång.
måndag 5 februari 2001
Snögubbar har långkalsonger
Ja, hur skulle de annars klara av att stå ute just nu? Själv har jag täckbyxor på mig, tar mig fram med stela ben, för de går inte att böja med alla lager kläder. Visserligen är det varmt och skönt, men hur genomled man egentligen dagistiden? Med hela kroppen stel som en pinne. Observera närmaste femåring så ska ni få se att kroppshållningen påminner om en fågelskrämmas. Benen lite särade och armarna rakt ut. Och likförbaskat klarade man av att leka. Beundransvärt när man tänker efter.
Apropå dagisbarn. Hur kommer det sig att alla accessoarer som var hopplöst töntiga när man gick på låg- och mellanstadiet, numera är superdupertrendiga? Såna saker som mössor eller vantar, eller till och med - gud bevare oss - öronmuffar? Helst såna där rosa luddiga. Varför anstränger man sig mer ju äldre man blir, för att se ut som en åttaåring? Jag kan förstå hela grejen med att se yngre ut, men åtta år..? Därmed inte sagt att mössor inte är coola. Och mina täckbrallor är grymma.
För övrigt så FINNS det trevliga banktjänstemän. Jag pratade just med en. Hon ville knappt lägga på.
Therese påstår att anledningen till att man kunde leka när man var så påbyltad var att det inte spelade någon roll om man ramlade, eftersom man knappast slog sig genom overallen. Hon har säkert rätt. Det har jag ju knappast sagt till henne, eftersom det inte ingår i min Håna-Theresekampanj, men hon har säkert rätt ;)
Apropå dagisbarn. Hur kommer det sig att alla accessoarer som var hopplöst töntiga när man gick på låg- och mellanstadiet, numera är superdupertrendiga? Såna saker som mössor eller vantar, eller till och med - gud bevare oss - öronmuffar? Helst såna där rosa luddiga. Varför anstränger man sig mer ju äldre man blir, för att se ut som en åttaåring? Jag kan förstå hela grejen med att se yngre ut, men åtta år..? Därmed inte sagt att mössor inte är coola. Och mina täckbrallor är grymma.
För övrigt så FINNS det trevliga banktjänstemän. Jag pratade just med en. Hon ville knappt lägga på.
Therese påstår att anledningen till att man kunde leka när man var så påbyltad var att det inte spelade någon roll om man ramlade, eftersom man knappast slog sig genom overallen. Hon har säkert rätt. Det har jag ju knappast sagt till henne, eftersom det inte ingår i min Håna-Theresekampanj, men hon har säkert rätt ;)
torsdag 1 februari 2001
Marmeladmacka på golvet
Det var ju så obvious att jag efter den rubriken skulle skriva något surt om min morgonmacka med citronmarmelad som hamnat uppåner på golvet att jag inte gör det.
Jag ska äta pannkakor till lunch idag, och vägra äta ärtsoppan. Ingen gör ändå ärtsoppa som min pappa.
Hittade för övrigt världens mysigaste lägenhet idag, den hade alla kvalifikationer jag önskade, låg precis där jag ville att den skulle ligga, hade låg och trevlig hyra.. och så går en jävla gammal gubbe som just sålt sin villa och drämmer i med femtiotusen mer än jag. Helvete.
-------
Jag har två val när jag går ut på lunchen: Ett - jag har huvan nerfälld, vilket ofelbart kommer leda till att mina öron efter ett tag fryser till och trillar av. Två - jag har huvan uppfälld, vilket innebär att den blir ett fantastiskt vindfång och jag får små snödrivor i nacken. Oh, what to do, what do to..? Livet är FULLT av svåra val.
Varför måste det vara så kallt för?! Jag har inte bett om det här. Jag som tom tänkte ta av vinterdäcken i helgen, inte ens den tillfredsställelsen fick jag. Dubbar i Stockholm är rena larvet. De behövs i runda tal tre och en halv dag om året när man ska köra bil härikring. Det är vetenskapligt bevisat. Av mig.
------------
Och alltså, det ÄR så bra låtar på radion. Bara sånt jag kan sjunga med i. Therese är överlycklig. Det sa jag till henne att vara iaf. Det kunde vara värre. Jag kunde vissla istället.
Jag ska äta pannkakor till lunch idag, och vägra äta ärtsoppan. Ingen gör ändå ärtsoppa som min pappa.
Hittade för övrigt världens mysigaste lägenhet idag, den hade alla kvalifikationer jag önskade, låg precis där jag ville att den skulle ligga, hade låg och trevlig hyra.. och så går en jävla gammal gubbe som just sålt sin villa och drämmer i med femtiotusen mer än jag. Helvete.
-------
Jag har två val när jag går ut på lunchen: Ett - jag har huvan nerfälld, vilket ofelbart kommer leda till att mina öron efter ett tag fryser till och trillar av. Två - jag har huvan uppfälld, vilket innebär att den blir ett fantastiskt vindfång och jag får små snödrivor i nacken. Oh, what to do, what do to..? Livet är FULLT av svåra val.
Varför måste det vara så kallt för?! Jag har inte bett om det här. Jag som tom tänkte ta av vinterdäcken i helgen, inte ens den tillfredsställelsen fick jag. Dubbar i Stockholm är rena larvet. De behövs i runda tal tre och en halv dag om året när man ska köra bil härikring. Det är vetenskapligt bevisat. Av mig.
------------
Och alltså, det ÄR så bra låtar på radion. Bara sånt jag kan sjunga med i. Therese är överlycklig. Det sa jag till henne att vara iaf. Det kunde vara värre. Jag kunde vissla istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)