Var ute och red imorse och hade hunden på släp som vanligt. Trettio meter från stallet ligger jordens största råtta (modell mindre bäver) stendöd och hunden blir lyrisk, men släpper och följer med när jag säger till. Fortsätter varvet runt, kommer tillbaka och börjar jobba hästen på en liten grusväg. Hund följer snällt med ett tag, men när han inser att det bara är en massa kutande fram och tillbaka (den här gången också?!), så försvinner han för att först skälla på korna 300 meter bort, och sen ner i ett dike. Plötsligt är han helt försvunnen, men jag tänker nte så mycket mer på det, han går ju lite som han vill här omkring. Ställer ut häst i hage, fixar stall, ropar på hunden som inte dyker upp, cyklar hemåt och möts av glad hund på trappan.
Inte förrän NU minns jag morgonens incident, och inser vad han faktiskt haft för sig under frånvaron.
BLÄÄÄÄ!
1 kommentar:
HAHA! Visst är dom söta dom små liven..
Skicka en kommentar