Jag läser SvD på morgonen, för mig finns ingen annan tidning. Inte DN och DEFINITIVT inga snuskiga kvällstidningar. Har alltid upplevt Svenskan som en kvalitetstidning, och (förutom ledarsidorna) relativt neutral. Det relativa stör mig inte eftersom jag är tillräckligt intelligent för att bilda mina egna uppfattningar och analysera artiklar själv.

Tyvärr sänks kvaliteten mer och mer med åren, främst genom att ha reportrar som inte kan skriva. Eller, skriva kan de, men inte korrekt, stavfel och syftningsfel är vardagsmat så till den milda grad att Svenskan infört en sk. kvalitetsredaktör, vars enda uppgift är att bemöta och korrigera fel som funnit i tidigare upplagor av tidningen. Något jag exempelvis stör mig på är att alla småord till varje pris ska bort, oavsett om de får plats eller inte. I rubriksättning, fine, men vad är poängen med att till exempel plocka bort "som är" i meningen "Antalet fritidshus ute till försäljning"?

Men. Pappa prenumererar på Nerikes Allehanda under sommaren (varför vet jag inte, han är ju inte ens här). När jag är färdig med SvD så åtar jag mig (motvilligt, men man kan inte slänga olästa tidningar) NA.

NA är en riktig skittidning rent ut sagt. Fy fan vad dålig den är. En sida Sverige. En sida Omvärlden. Elva-tolv sidor sport. Glasstester, auktioner, rapporter från Collie-SM och traktorpulling, alltså det är ingen hejd på eländet! Bara för att det är en landsortstidning kan väl ambitionsnivån på själva nyheterna vara en aning högre? Kanske satsa några fler sidor på omvärldsbevakning istället för att varje dag rapportera om nya inbrott och bensinslangning i Lindesberg? För det här är det enda tidning folk här i trakterna läser. Förutom slasktidningarna förstås. Detta är alltså deras enda källa till omvärldsbevakning, till och med till Sverigenyheter, om man inte räknar med Aftonbladets "Detta åt mördaren till frukost" och "Så kan även du förlora på ränteuppgången".

Inte undra på att folk häromkring mestadels är idioter. Rent objektivt sett menar jag.

I NA står således oftast det jag redan fördjupat mig i i SvD, dock oerhört förkortat och helt utan analyser eller dragna slutsatser. Idag stod det bland annat ytterligare tjat om den här eviga bostadsbubblan som vi tydligen ska befinna oss i.

De närmaste 19 åren, till och med år 2030, beräknas inflyttningen till Stockholm öka med 20 procent. 80 000 nya människor ska flytta in. Jag gissar att samtliga av dessa vill ha någonstans att bo, alltså finns en efterfrågan på bostäder. Så länge det finns en efterfrågan så finns det en ökande prissättning, mycket elementär nationalekonomi. HUR kan det då konstant pratas om en bubbla? Är bostäderna övervärderade, är marknaden för het, säljs husen för dyrt? Nej, för folk KÖPER dem. Och sen hade jag mer att skriva, men jag orkar inte, för ibland slår det mig så hårt att folk i allmänhet är såna jävla spån att jag blir alldeles matt.

EDIT: JA givetvis tycker jag att bostadspriserna är på tok för höga. Men så länge det finns en efterfrågan kan man inte tala om någon bubbla. Titta bara på NY, eller varför inte Oslo, med sina priser och hyror, som är fullt möjliga att ta ut eftersom folk vill bo där. Sen får man ju som enskild person faktiskt sköta om sitt eget och se till att man inte lånar för mycket. Jag har tex endast lån på 55% av mitt taxeringsvärde, så jag anser mig sitta rätt säkert även om priserna mot förmodan skulle rasa.