Nitton ringde just och meddelade att han kört in min lilla svarta bil i ett träd. Jag VET att jag skrivit någonstans om när mamma kraschade min första (högt älskade) bil Pelle på Danvikstullsbron, och jag var mer ledsen över bilens död än orolig för henne, och därför inte frågade henne hur det var med henne förrän mina kolleger på jobbet ställde mig just den frågan, och jag var tvungen att ringa upp henne igen och kolla.

När Nitton nu ringde så frågade jag det efter bara fem minuters diskussion. Det artar sig, eh?