Hade igår en diskussion med pojkvännen om respekt och omtanke; i förlängningen av att man ska försöka göra den andra personens liv så behagligt som möjligt.

Nyss visade han att han till fullo förstått innebörden i det jag försökte förmedla, genom att komma hem mitt i natten och föra diverse oväsen och väcka mig, bara för att hämta sin dator och åka igen.

Det känns fint att mina önskemål blir så väl emottagna. Nu ska jag ägna mig åt att försöka somna om igen.