Läste just ett inlägg på Paulines blogg (hemska ord), som fick mig att minnas en grej från när jag bodde i Australien.

Syster och jag var mellan jobb och bodde hemma hos min cowboy-pojkvän M. Vi bodde utanför Coffs Harbour, längs med östkusten, lite semitropiskt klimat sådär med palmer och snuskiga djur. Det var inte särskilt långt till havet, men ännu närmare en liten flod som flöt över ägorna, där vi brukade bada. Stället där vi badade var inte särskilt charmigt, och det var svårt att ta sig upp då det var som en bank som gick nästan inåt, så man fick simma snabbt snabbt mot den, rycka tag i närmaste grästuva och sen häva sig upp. Men det gick att hoppa rakt i, och det var varmt och härligt, om än lite murky waters.

Så där badade vi nästan varje dag, innan vi en dag var på väg någonstans och åkte över en bro, där det stod ett gäng mörka figurer nedanför i vattnet. M förklarade att det var hajar, och även att floden som bron gick över faktiskt var samma som vi badade i hemma. Eftersom en del av skuggfigurerna var nästan tre meter långa var det med tvekan som jag gick i och badade nästa gång, trots att M hävdade att de var för stora (men så BETRYGGANDE) för att kunna komma förbi och dit vi var.

Jag doppade mig bara rätt snabbt och sen klättrade jag upp och satt på banken istället och tittade på medan M låg på rygg. Jag frågade honom hur djupt det var och bad honom visa genom att "ställa sig" i vattnet. Når du botten? frågade jag, och när han nekade frågade jag om det inte kändes läskigt att veta att det faktiskt KUNDE finnas små hajar som kunde bita honom i benen. Nehej då, tyckte han, han hade ju minsann badat här i hela sitt liv och bara sett några få småhajar. Ja, men vadå, det gör väl ont att bli biten av en sån också, menade jag, men han låg kvar på rygg och plaskade.

Helt plötsligt såg han lite fundersam ut, vände sig på mage och tittade på mig. Och sen fick han en sån JÄKLA fart, han simmade som en liten ångbåt och fullkomligt FLÖG upp ur vattnet. Har aldrig sett en människa simma så fort i mitt liv. Blev du rädd? frågade jag, men nej då, "I felt finished".

Tss. Han fick the creeps, I tell you. Vi badade inte där mer sen.