Jag har för övrigt världens finaste hundar, med guldstjärna till den lilla hunden. Vi har ju som sagt varit på konferens i dagarna tre, och när man har en mördartax finns inga hundvakter; ergo följer de med överallt, och så även dit. De har alltså, med kortare avbrott, legat på ett hotellrum i tre dagar, samt i bilen fyra timmar och och fyra hem. Utan ett skall eller ett enda klagomål. De har ju roadtrippat förut (tex till Stenungsbadens Spa, där rummet gjorde SKÄL för namnet "hundrum", inklusive två hundsängar), men inte såhär länge, och inte med så korta avbrott. Fast det gick åt en del grisöron från skuldfylld matte.

Den enda längre promenad de fick var på avresedagens morgon, då gick jag upp tidigare för att hinna med (halv sju, och kom tydligen enligt nedanstående inlägg i säng vid tre). Hotellet låg vid en liten ö med väl upptrampade stigar, och i Strömstad är det VÅR, så sju på morgonen låg jag på en klippa och solade medan hundarna sprang omkring och jagade upp havsfåglar. Det var helt ljuvligt. Hade möjligtvis varit ännu mer ljuvligt om jag inte fortfarande varit full.

Den lilla hunden får guldstjärna för att vi var ute igår natt vid halv ett (fråga inte, men jag hann med att åka till Sthlm igår också och sen tillbaka imorse) och han gick som vanligt lös. Han lyssnar inte lika bra som förut på matte, vilket till största delen kan skyllas på mig som inte ägnar tillräckligt med tid åt träning just nu (snö), och delvis på att här på landet finns tre miljarder fler spännande dofter. Men igår natt, när vi var klara med det vi var ute för att göra, så tränade jag lite grann på hemvägen, och hade precis satt honom ner för att avlägsna mig och köra en inkallning när tre rådjur störtade över vägen framför oss.

Nu är han inte någon jakthund, men det verkar ingen ha talat om för honom, för rådjur drar han på, även om han kommer tillbaka efter nån halvminut. Men inte igår inte! Det ryckte i bakkärran, men kvar satt han. Tom när jag släppte upp honom och vi fortsatte åt samma håll som skadedjuren gick han fin fot. Guldstjärna. Å andra sidan hade han säkert dragit om han INTE varit platsad, och det hade taxen ALDRIG gjort, för den hunden har jag lite bättre grundpli på, så vi kanske struntar i att dela ut guldstjärnor tills beteendet har upprepats.

Vad kan jag mer skriva för att slippa jobba tro?

Jo, middagen blev mer än uthärdlig pga tre saker: 1, mycket vin. 2, sms med 19-åringen. 3, en underbar bordsherre, som jag föll för när han trodde att jag var 25. Han var 44 och mycket lyckligt gift, men ruskigt snygg, galet trevlig, väldigt lättpratad, och trots åldern (som inte syntes) lite av en drömkille. Gift dock som sagt, tack och lov, det BLIR så mycket enklare att prata då när man slipper hela den där avvärjningsgrejen. Som iofs inte nödvändigtvis försvinner bara för att de är gifta... men den här var en gentleman.

Nu måste jag jobba vidare, ångest.