Inatt har jag hånglat. Imorse också. Tolv timmars hångel, med vissa uppehåll för sömn. Allt enligt planerna, som INTE inbegriper sex.

Än.

Utan jag hade en sån här idé om att den här första tiden aldrig kommer tillbaka, och att man ska ta tillvara på pirret, vårda det ömt och dra ut på det.

Så det är vad jag gjort. Gör.

Men jesus alltså, tolv timmars mer eller mindre konstant kåtma... Jag har ont i magen. Jag trodde att det fenomenet var förbehållet pojkar.