På mitt jobb-jobb arbetar för närvarande sex personer. Bara kvinnor. Jag har även tidigare arbetat med enbart kvinnor och sa då "aldrig mer". Men när jag började här var det bara chefen och jag, och eftersom chefen är bra på alla sätt och vis så kändes det inte som en nackdel. Men nu har vi utökat en hel del och tagit in fler människor, och chefen har tydligt visat att anställningen av mig var en ren lyckträff i denna karusell som anställning innebär. För resten av dem är rena stolpskott.
Först började C som tidigare jobbat med chefen och som har omskolat sig till ekonom efter restaurangbranschen. Enligt chefen skulle hon vara noggrann och duktig blablabla. Jag var negativ redan från början, för jag tyckte vi skulle diskriminera och inte anställa småbarnsföräldrar, eftersom jag av erfarenhet vet att det bara innebär problem (fritt fram för småbarnsföräldrar att kasta skit på mig här, men vi kan väl komma överens om att om ni läser detta är ni per automatik smarta och bra människor, och alltså exkluderade ur kategorin Småbarnsföräldrar Utan Hjärna).
Människan visade sig vara Årtusendets Mest Negativa Människa (detta sagt av MIG, tidigare ohotad på den positionen, numer omsprungen med hästlängder), därtill rätt värdelös på det hon gör. Kommer sent, är otrevlig mot kunder, försöker analysera mig (do NOT go there), gör misstag som kostar tusentals kronor, och gnäller gnäller GNÄLLER (allt detta givetvis enbart när chefen inte är inne). Det har gått så långt att jag bett om att få jobba hemifrån på onsdagar, eftersom människan totalsänker mig bara genom att komma in i rummet. Så, hon jobbar 80%, jag jobbar 75%. De kunder hon fått ta över hade jag tidigare allihop och lite till på 50%. Nu har hon fått två stora kunder att hantera själv (dvs ungefär 40% små kunder och 40% stora). Och det är svåååårt buhu buhu.
Oh please. Det hon gör på sina 80% skulle jag kunna göra på hälften av tiden. Kossa. Ja, så hon är värdelös. Jag orkar inte ens vara trevlig mot henne längre. ALLT är så jobbigt, hon får inte sova om nätterna för sin son, tunnelbanan är alltid sen, och så är hon ju så SJUK jämt. Okej, men jag väcks tre gånger per natt av valpen och har svårt att fokusera på datorskärmen pga all allergimedicin jag måste stoppa i mig, but do you hear me complaining?
Retoriskt talat people!
Sen har vi som alla ekonomibyråer en hetsig tid nu i deklarations- och bokslutstider och chefen har därför tagit in en extra – som inte kan ekonomi – och en praktikant – som inte kan ekonomi.
Den extra är en fd. programmeringsexpert som jobbat med att programmera ekonomiprogram.. och därför per automatik skulle kunna bokföring också? Hon är ungefär 100 år, klär sig i batik, och är bara här två dagar i veckan, två dagar som jag är ute hos kund men åker hit för att öppna för henne innan jag åker. "Du MÅSTE komma senast åtta så jag hinner visa dig vad du ska göra, för sen måste jag åka". En, säger EN dag har hon varit i tid, de andra dagarna har det varit en strid ström med sms om förseningar i trafik och fan och hans mormor (åka en kvart tidigare någon?), som jag bestämt ignorerat, låst dörren och åkt därifrån så hon fått sitta och vänta i två timmar på att chefen ska komma. Förr eller senare kanske hon lär sig. Det som tar mig en kvart att göra tog henne häromdagen sju timmar. I kid you not.
Praktikanten.. jag minns tyvärr inte vad hon heter, det känns inte så viktigt, inledde med att tala om att hon ääälskade hundar, för att sen raskt kommendera min människoglada fyramånaders valp att sitta, för att sedan när han inte fattade vad hon menade fortsätta med att trycka ner hans rumpa i backen så att han skrek och förklara för mig att "jag har hört att man alltid ska fullfölja kommandot". Ursäkta?! För det första så vet du inte ens om han KAN sitt (det kan han, han kan massor *skryt skryt*). För det andra så tar jag hand om min hunds uppfostran själv thank you very much. Så henne pratar jag inte med. Sopa.
Och nu har det anställts en ny. Det ska vara en assistent till mig. Hade det kanske varit lämpligt att involvera mig i processen då så jag får något att säga till om angående den människan jag ska hunsa? Nej, för jag vara borta den dagen hon skulle hit på intervju och att boka om var det ju inte tal om. Så nu är hon här. Typ 11 år, blond och grå. Jag jublar inombords. Not.
Är det någon som läser här som faktiskt någon gång har träffat mig i verkligheten? Kan du då isf tala om för mig ifall man på något sätt kan lista ut att det är jag på den bild jag har uppe? (Alla som säger "Det syns JÄTTEVÄL att det är du" blir automatiskt bannade.) Eftersom jag bara skriver en massa skit om folk så är det kanske inte så bra om det syns att det är jag, och då får jag istället lägga ut en bild på någon som liknar mig – ex. Scarlett Johansen, Jennifer Aniston eller Kate Hudson.
-----
"Om träd kunde skrika, skulle vi då vara så snabba med att hugga ned dem? Kanske, om de skrek hela tiden av ingen speciell orsak."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar