Här går man inte ont anande på sin eftermiddagspromenad med hundarna, väl påpälsad i vantar och tjock vinterjacka knäppt upp i halsen (jag övervägde faktiskt mössa också eftersom det blåste så överjävligt), och så blir jag stucken av en MYGGA! Hur i hela fridens dagar funkar de egentligen, för det första är det typ istid ute och för det andra blåste det orkan (överdriver? Vem då, jag?).
Ikväll ska vi på kontoret äta middag ihop dels för att det börjat nya och dels för att vi jobbat så hårt (och med "vi" menar jag chefen och jag, jag tror dock att hon innefattar "alla" i det begreppet).
Jag är i extas. Nej. Verkligen. I extas.
Visst är det välmenande av chefen, väldigt snällt tom. Men även om jag skulle tycka att en middag med bara henne var en trevlig belöning så kan jag inte på något vis få mig själv att se fram emot att vara tvungen att umgås med (och prata med uuuuhh) de andra, särskilt inte batiktanten (som mycket riktigt kom försent imorse igen, jag mötte henne utanför: "Ska du GÅ nu?" sa hon, och det var bara min barndoms goda uppfostran som avhöll mig från att säga något otrevligare än att hon var tvungen att komma i tid i fortsättningen) eller C.
Jag ser fram emot att vara tvungen att prata med dem lika mycket som jag ser fram emot att komma i klimakteriet. Praktikanten har jag blivit rätt bra på att ignorera, så jag tänkte utnyttja kvällen till att finslipa det till perfektion, och den nya 11-åringen kanske kan tränas till att bli hyfsad (fast tills hon är det tänker jag fortfarande vara skeptisk och negativ).
Jag kör också, så jag kan inte hälla i mig vin för att döva plågan.
Idag var hundarna och jag ute och gick vid Flaten här på den rätta sidan av stan. Flaten är en badsjö dit på 50-talet Stockholms stad bussade horder med bleksiktiga stadsbarn för en dag med sol och bad, och saft och Mariekex. Ja, andra fick också åka dit förstås, själv minns jag att av de få dagarna av sommarlovet som spenderades i Stockholm så var vi där precis varje förmiddag, komplett med blåfrusna läppar, sandig Piggelin och stor brun och vit 70-talsfilt att ligga på. Ah, those were the days som jag kunde ha sagt om jag var brittisk; fast då hade jag å andra sidan förmodligen spenderat mitt sommarlov i Brighton eller annan lämplig brittisk badort, så jag tycker vi tar en tyst minut av tacksägelser för att jag är född i Sverige.
[-----] Slut minut.
Hur som helst var Flaten då en anläggning av rang, komplett med skogar, stigar (de finns iofs kvar), omklädningsrum, toalettlängor, kiosker und so weiter. Av detta finns bara sorgligt förfallna spillror kvar, för varje år som går mer och mer vandaliserade av de ungdomsgäng som samlas där under sommarkvällar och gör det ungdomsgäng är bäst på, nämligen för oväsen under alkoholens inflytande (dvs vanliga normala människor som kanske tänkt sig en trevlig kvällspromenad med hunden, eller ett mysigt kvällsdopp gör bäst att hålla sig borta).
Innan detta låg det en större gård i området, med tillhörande jordbruk och uthus o dyl. Man kan fortfarande se rester av husen och spår av vägar och ängar när man knallar omkring där. Personligen är jag besatt av kartor och måste alltid veta var jag är och i vilket väderstreck jag går, och framför allt: hur ser detta ut på kartan? Jag skulle ge mycket för en karta över området som det såg ut på sekelskiftet, och sen framöver. Det finns säkert att få tag på också, men jag är besatt av kartor, inte av att hitta dem.
Varför delger jag er detta kanske ni undrar, ja och det undrar jag med. Något ska ni väl ha att läsa såhär på torsdagskvällen, vilket smidigt för mig över till dagens andra olycka, nämligen att jag missar Kyle XY ikväll, en eminent usel serie om en förmodad utomjording i en jordisk familj, och det som gör den bättre än Alf är att Kyle är det sötaste jag sett på den här sidan jul. Och ikväll ska han få STÅND för första gången, och jag missar denna tv-historiens höjdpunkt för att jag måste pina mig igenom umgänge med "kollegorna", det är för jäkligt alltså.
Uppdatering: jag glömde ju nästan det som kunde ha blivit det värsta av allt med denna dag - batiktanten håller på att omskola sig från programmerare till.. det kanske heter massös fortfarande, även om det för mig är det HELT annat yrke, dock inte om man tittar på henne, hur som helst, och förutom att gå ut och äta middag så skulle vi alla som jobbade få - TAMTADA! - hand- och ryggmassage av batiktanten.
Blääää!! Jag är all for massage, särskilt på dyr anläggning utförd av man med fördelaktigt utseende, men jag vill inte att HON ska röra vid mig. Jag menar, inte nog med att hon är en "arbetskollega", som man av princip ska ha minimal kroppskontakt med (*glömmer lägligt nog bort den korta kärleksaffär jag hade med kollegan på förra jobbet*), jag tycker dessutom inte OM henne.
Så jag höll mig LÅNGT borta från kontoret idag ("Viktiga kundbesök, MYCKET viktiga").
-----
"Vet du vad som skulle vara en jättebra historia? Något om en clown som gör folk glada, men som på insidan är riktigt ledsen. Och så har han en elakartad diarré."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar