Hur är det möjligt att bli jetlaggad från Malta!? Att gå upp ur sängen varje dag är det svåraste jag behövt göra.

Har just åstadkommit en alldeles gudomlig inkokt lax. Seriöst, finns det något jag inte är bra på eller?

Hur ofta får man inte höra att blanda in svordomar och engelska uttryck är ett tecken på att man har ett fattigt språk? Hur kan något bli mer fel?

Jag förutsätter att ingen som läser här kan påstå att jag har ett fattigt språk, och ändå svär jag massor och blandar in ord från andra språk hej vilt.

Om vi tar engelskan som enklast exempel, och begrundar till exempel engelsk stå upp-komik, så är den största anledningen till att brittisk komik är bättre än svensk den enkla att de har ett vidare språk än vi. Briljansen i subtil (och även i icke-subtil) brittisk komik är dels förmågan att med underdrifter antyda skämt, och dels ha väldigt många olika ord med näääästan likvärdig betydelse att antyda dem med. Kort sagt, kan man exempelvis förolämpa någon på hundra fler olika sätt än i svenskan.

Till det här kommer att den engelsktalande världen är långt större och med tusentals fler referenser än den svenska. Skulle man bara citera på svenska skulle man inte komma långt. Hur fyndigt är  "Ta mig till sängen, eller förlora mig för alltid"? Mycket filmtittande och/eller mycket bokläsande gör underverk för ens referensramar, och för ens ordförråd. Även för en människas allmänbildning i stort, till vilket för övrigt citatminne hör.

Britterna kan också svära på ett annat sätt än svenskar, och är inte begränsade till skit och fan, utan i det brittiska språket kan många till synes ofarliga ord användas som svärord.

Jag är stolt över både mitt svenska och mitt engelska ordförråd, och vill kunna använda båda. När ett svenskt ord saknas med just det där, eller när ett engelskt ord bättre uttrycker det jag vill säga, så kommer jag fortsätta använda det engelska ordet.

Nej, tänk om man skulle sluta leta fel på andra människor? Man vill ju ändå inte hitta dem.

Som jag har svurit (tyst) för mig själv när den pratsamme VDn ringer för sjunde gången den dagen och tar upp min (fast-belopp-betalade) tid i onödan. Hållit telefonen med ena handen, och utfört arbete på halvfart med den andra. Trasslat med handsfree-sladdar i all oändlighet.

Men! Högtalarfunktionen är din vän! Att jag inte tänkt på det förut... Den enda nackdelen är att jag måste skrika "mmm" tillbaka när jag är på andra sidan rummet och gör något som är viktigare än att "lyssn" på honom.

Att jobba hemifrån när jag bodde på landet och hade trädgård, skog och hästar runt hörnet var helt ljuvligt. Ville jag ha en paus i jobbandet (och det ville jag), så fanns det alltid något (uppskattat) att göra.

Att jobba hemifrån när man sitter i en lägenhet på sjätte våningen i betongkomplex omgiven av asfalt, bilar och skrikande skolbarn är inte alls lika ljuvligt. Vill jag ha en paus i jobbandet (och det vill jag) finns det bara asfaltspromenader och städning att välja på.

Nej, det betyder inte att jag vill skaffa mig en anställning. Att bestämma över min egen tid väger fortfarande tyngst, och det är inte direkt kontakt med andra människor jag saknar. Jag saknar natur och tystnad, saknar att vara ute och röra på mig.

Just nu känns det extra hopplöst dessutom eftersom det är min absoluta favoritårstid ute, men det skulle ärligt talat lika bra kunna vara november. Hästen är halt, jobbet är trist, och det känns inte som att mina uppoffringar har något värde.

Could this blog BE any further från vad den var?

Det är jättekul att varje gång jag sitter vid datorn och fiser så ropar min (döve) pojkvän från TVn "Vad sa du?!"

Den här tiden på året är det första folk frågar när de hör att man jobbar med bokföring "har du några bra tips om avdrag du kan ge mig?". Och det har jag ju aldrig, för det är dels väldigt få avdrag du kan göra som privatperson ("skaffa en firma" låter liksom lite för jobbigt för de flesta), och dels så är de få du kan göra redan kända. Då känns det extra bra, och som att jag är värd de där hutlösa tusenlapparna jag tar ut per deklaration att fixa återbäring på över 50 papp till de två jag gjorde sist. Men då var det bostadsaffärer inblandade, så tyvärr, inga bra tips nu heller.

Nitton har tjatat jättelänge om att han vill ha en hylla över sängen, för att "typ ställa vattenglaset på och så", så nyss när vi ändå fick låna en slagborr så satte vi upp en. Något over-kill kan jag tycka. Jag menar, kan ni SE vattenglaset?

Jag arbetar inte bara inom bokföring, utan även med copy, jag är pressansvarig (fast det låter mycket finare än vad det är) för en av mina kunder (och försöker utveckla den delen till att omfatta fler kunder).

Så, får ett underlag för ett pressmeddelande, baserat på en kioskkedjas eget pressmeddelande. Läser sagda PR och kommer fram till att det är ofantligt dåligt. Nu, tror ni det uppfattas som arrogant att maila presschefen på kioskkedjan och tala om just detta för henne (fast i snällare ordalag än sanningen), och lägga till att jag kan göra det hundra gånger bättre, det är bara att kontakta mig?

Nitton för ett tag sen: "Du har ju så många klänningar redan, ska du inte ta och köpa lite andra kläder istället?"

Jag: "Hahahahaha! Jaha, du menar allvar. Nej?"