make animated gifs like this at MakeAGif

Tänkt lägga upp det här hur länge som helst, men inte kommit mig för att göra det animerat än. Älskar sekvensen, hur han kommer i full fart, bara för att tvärvända när han inser att det inte blev något godis eller var något intressant. Särskilt fjärde bilden är underbar, han ser ut som en tecknad figur.

Så om Nitton, som ska servera och vara allmän passopp på invigning idag (se för fan till att du lär dig något nu!), säger att det nog inte blir några rester eftersom det är "korvfest", är det så himla långsökt av mig att tro att det är bara män då eller vad???

Jag känner för att baka. Det händer ungefär en gång vart tusende år. Vet dock inte vad. Inget med jäst, inte som tar tid, inga småkakor, inget tråkigt, ingen sockerkaka eller liknande, ingen paj, och gärna med hallon.

Om man packar ihop alla sina saker inför flytt i hästtransporten, inklusive alla femhundra miljarder lådor med böcker, och upptäcker att det ligger massa larver i och på en av lådorna och därmed flyttar böckerna till annan förvaring och står där med tom och äcklig låda - så känns det som att man helt plötsligt hittat HELT RÄTT förvaring att transportera alla de där pärmarna som ska till revisorn.

Syster säger att två tänder har börjat sticka fram, men att hon ändå är sitt vanliga soliga jag. Hon brås uppenbarligen INTE på moster.

Sätter ner en åldrad matlåda innehållandes hemgjord potatissallad framför hunden. Han blänger på mig och går. De två andra dissekerar därefter glatt salladen, vilket medför att allt de inte ville äta sen (dvs allt utom själva potatisen) ligger spritt på mattan. Hunden kommer in igen, ser ut över eländet, går fram och börjar med synbar njutning pilla i sig allt de andra två slickat rent från vitlökssås och sen ratat.

Vad det var? Äpplen och ruccola såklart. Man har väl uppfostrat en gourmand. Att parmesanen försvann ner i de två andra får räknas som olycksfall i arbetet.

För övrigt har jag inom loppet av tio minuter blivit stucken av en mygga på båda pekfingrarna. Hur DET har gått till när jag nu har ett jobb som innebär skrivandes på tangentbord i stort sett oavbrutet vet jag icke.

Njuter så mycket jag kan av det här livet de här sista dagarna som det är möjligt, men det är svårt, för dagarna bara rusar förbi och jag tycker att jag inte gör annat än går och lägger mig. Det är sorgligt på ett sätt. Jag vet att jag kommer titta tillbaka på de här åren och tycka att de var bland de bästa i mitt liv, och ändå ger jag upp det, frivilligt.

Nu hade just DETTA ändå gått mot sitt slut ungefär här, men aldrig trodde jag att jag skulle bosätta mig i en lägenhet i Stockholm igen. Men man flyttar ju alltid TILL något, även när man flyttar från något bra. I mitt fall flyttar jag ihop med Nitton i något eget, och låter honom leva det liv han önskar. Det är inte det liv jag hade valt om jag fått välja fritt, men därmed inte sagt att jag inte tror att det kommer bli bra. Närheten till världens vackraste systerdotter är ju ännu ett plus på listan, samt alla fördelar med ridningen, även om pengafrågan för allt det här är något jag har smått panik för.

Jag försöker alltså ta vara på de dagarna jag har kvar, och hoppas jag kan samla på mig så mycket utomhustid och naturtid att det ska räcka mig ett bra tag i en lägenhet. Pysslar med allt möjligt nere i stallet och låter morgonskötseln av två hästar med tillhörande boxar ta över en och en halv timme, bara för att det är så mysigt med eget stall och egna rutiner. Packar lite halvhjärtat mellan varven. Går ut och letar svamp (jävligt trevligt att det tydligen finns kantareller precis överallt i landet utom här hörni), plockar hallon och lingon iförd gummistövlar som någon annan jädra miljömupp. Gummistövlarna är åtminstone rosa.

Och HUR jag ska lyckas packa ihop fem sadlar, minst sju träns, en hel sadelkammare, och två hängare fulla med täcken och schabrak till något som ska passa på två sadelhängare och i två smala skåp, det begriper jag inte. Om Nitton tror att vårt källarförråd kommer användas till något annat än förvaring av böcker och vintertäcken så tror han fel. Och jag tvivlar skarpt på att det får plats där ens. Jag hyr ju ut villan omöblerad, och alltså måste allt jag äger och har få plats i lägenheten och förrådet, och jag ser det liksom inte hända...

De eventuella killar som läser bloggen kanske vill hoppa över detta inlägg då det handlar om ett kvinnligt intim-tips.

Jo, så du har mensvärk, och du kan/vill inte ta värktabletter, alternativt så har du precis tagit men de har inte börjat verka än. Jag har en grej som garanterat funkar, om du gör den rätt, som inte innehåller vare sig massage eller snuskiga katter på magen:

Ligg ner, och spänn musklerna inuti dig. Alltså inte någon knipövning, utan tvärtom, ifall du av någon anledning behöver kissa fort fort och pressar på, så är det exakt den muskeln du använder. Du ska alltså pressa utåt med musklerna och inte inåt. Det krävs mycket lite spänning, det ska inte vara ansträngande alls. Om de "bakre" musklerna aktiveras så gör du fel.


TRO mig, det hjälper, omedelbart.

Jag läser SvD på morgonen, för mig finns ingen annan tidning. Inte DN och DEFINITIVT inga snuskiga kvällstidningar. Har alltid upplevt Svenskan som en kvalitetstidning, och (förutom ledarsidorna) relativt neutral. Det relativa stör mig inte eftersom jag är tillräckligt intelligent för att bilda mina egna uppfattningar och analysera artiklar själv.

Tyvärr sänks kvaliteten mer och mer med åren, främst genom att ha reportrar som inte kan skriva. Eller, skriva kan de, men inte korrekt, stavfel och syftningsfel är vardagsmat så till den milda grad att Svenskan infört en sk. kvalitetsredaktör, vars enda uppgift är att bemöta och korrigera fel som funnit i tidigare upplagor av tidningen. Något jag exempelvis stör mig på är att alla småord till varje pris ska bort, oavsett om de får plats eller inte. I rubriksättning, fine, men vad är poängen med att till exempel plocka bort "som är" i meningen "Antalet fritidshus ute till försäljning"?

Men. Pappa prenumererar på Nerikes Allehanda under sommaren (varför vet jag inte, han är ju inte ens här). När jag är färdig med SvD så åtar jag mig (motvilligt, men man kan inte slänga olästa tidningar) NA.

NA är en riktig skittidning rent ut sagt. Fy fan vad dålig den är. En sida Sverige. En sida Omvärlden. Elva-tolv sidor sport. Glasstester, auktioner, rapporter från Collie-SM och traktorpulling, alltså det är ingen hejd på eländet! Bara för att det är en landsortstidning kan väl ambitionsnivån på själva nyheterna vara en aning högre? Kanske satsa några fler sidor på omvärldsbevakning istället för att varje dag rapportera om nya inbrott och bensinslangning i Lindesberg? För det här är det enda tidning folk här i trakterna läser. Förutom slasktidningarna förstås. Detta är alltså deras enda källa till omvärldsbevakning, till och med till Sverigenyheter, om man inte räknar med Aftonbladets "Detta åt mördaren till frukost" och "Så kan även du förlora på ränteuppgången".

Inte undra på att folk häromkring mestadels är idioter. Rent objektivt sett menar jag.

I NA står således oftast det jag redan fördjupat mig i i SvD, dock oerhört förkortat och helt utan analyser eller dragna slutsatser. Idag stod det bland annat ytterligare tjat om den här eviga bostadsbubblan som vi tydligen ska befinna oss i.

De närmaste 19 åren, till och med år 2030, beräknas inflyttningen till Stockholm öka med 20 procent. 80 000 nya människor ska flytta in. Jag gissar att samtliga av dessa vill ha någonstans att bo, alltså finns en efterfrågan på bostäder. Så länge det finns en efterfrågan så finns det en ökande prissättning, mycket elementär nationalekonomi. HUR kan det då konstant pratas om en bubbla? Är bostäderna övervärderade, är marknaden för het, säljs husen för dyrt? Nej, för folk KÖPER dem. Och sen hade jag mer att skriva, men jag orkar inte, för ibland slår det mig så hårt att folk i allmänhet är såna jävla spån att jag blir alldeles matt.

EDIT: JA givetvis tycker jag att bostadspriserna är på tok för höga. Men så länge det finns en efterfrågan kan man inte tala om någon bubbla. Titta bara på NY, eller varför inte Oslo, med sina priser och hyror, som är fullt möjliga att ta ut eftersom folk vill bo där. Sen får man ju som enskild person faktiskt sköta om sitt eget och se till att man inte lånar för mycket. Jag har tex endast lån på 55% av mitt taxeringsvärde, så jag anser mig sitta rätt säkert även om priserna mot förmodan skulle rasa.

Fy fan fy fan fy FAAAN. Jag packar hellre dygnet runt i flera veckor än läser om mer sånt här elände.