Vi såg 9 igår. Rekommenderas varmt. Jag var trollbunden, och för att komma från mig är det ett riktigt högt betyg. En bra film i min mening kännetecknas annars av att jag inte somnar förrän det är bara tjugo minuter kvar.

En dålig film kännetecknas av att jag fem minuter in i filmen vänder mig till Nitton och säger "Nej den HÄR vill inte jag se, nu tittar vi på [valfri serie] istället". Sen slutar det med att Nitton tittar på filmen någon gång när han är själv istället och tycker den är "jäättebra".

OBS. Blanda inte ihop 9 med District 9, en film som jag orkade max en kvart in i innan jag gav upp. Splatter möter aliens ungefär.

OBS2. Kan vara den sämsta summary av en film jag någonsin läst på IMDB's sida angående 9. Be warned.

Det här med att gå därifrån/gå hem när man är mitt uppe i en dispyt. Ärligt talat - känns inte det lite passé?

Min finaste finaste lilla hund.

En fråga till mina mer datorkunniga läsare:

Jag tänkte ju blåsa mina nya dator och lägga in vadsomhelstutomvista på det. Och det innebär XP eller W7. Om man då tittar på W7 på ex Prisjakt så finns där två versioner, en som bara heter Windows 7 Home bladibla, och en annan som heter Windows 7 Home upgrade. Upgrade är dyrare än den andra. Det är alltså samma program, men om jag fattat det rätt är det ena en grundkopia och den andra en uppgradering av ett befintligt program, ex Vista. Korrekt? Varför är då upgrade dyrare?

Och om jag nu lägger in W7 och struntar i gamla hederliga XP (jag är fortfarande skeptisk, allt ska vara som det alltid varit och så vidare), kommer då alla mina program faktiskt fungera med W7?

Nitton läser tidningen och äter frukost, efter att ha spelat poker i en timme och svarat "Njääh" på frågan om han kan tänka sig att bokföra lite åt mig. Själv funderar jag på tupplur. Jag menar, jag har faktiskt jobbat i ohyggligt långa och effektiva tre timmar.

Oh, jag har så tråkigt. Så tråkigt, så tråkigt, så tråkigt att jag knappt ens kan blogga (hemska ord).

Jobba är givetvis helt uteslutet.

Har så tråkigt att jag blir sömnig.

Men det är ju roligt att läsa om, eller hur? Eller HUR?!

Äh jag ger upp.

Ett litet tips såhär för att göra världen till en varmare och vackrare plats, ett litet tips som garanterat kommer göra din ekonomiavdelning ett snäpp gladare:

När du lämnar in kvitton, tejpa gärna fast dem på rutat kollegieblock, sånt där modell mindre. Ta INTE bort riv-remsan. Låt tejpen hamna ÖVER summan. Använd INTE genomskinlig tejp, använd målartejp. Skriv för all del INTE upp totalen.

Se där. Nu har du garanterat gett din löneadministratör mer arbete, och det blir vi ju alla gladare av, för vem vill sitta sysslolös?

Blogga då people! Jag försöker ju låta bli att jobba här!

Mor min har dille på att plocka in frukt/köpa frukt och sen bara lägga den på diskbänken, på fönsterbrädan, i skålen utan att vare sig äta upp den eller göra något av den. Innanhon åkte så plockade hon in lite äpplen och päron från trädgården, och la dem i en skål tillsammans med ett köpt äpple. Något jag inte visste om, och eftersom jag inte går runt och tittar i alla husets skålar så upptäckte jag det inte förrän idag.


Rätt jävla äckligt.
Notera alltså att det äckliga inte ligger i de ruttna äpplena, utan att det köpta äpplet, som med all logik borde vara minst lika ruttet som de andra, är helt perfekt. Så. Jävla. Vidrigt.


För övrigt: Vill ha. Förvisso massor kvar att göra, ghastly kök och badrum till exempel, men fatta stort stall, och såg ni golvtiljorna i vardagsrummet?

Har just haft ett långt samtal med världens bästa Gabbiz. Jag älskar mitt liv, jag gör verkligen det. Jag är faktiskt tom lycklig. Är annars en väldigt negativ person, har varit iaf, tar de chanser jag får att gnälla [insert gasp of surprise here].

Ibland är det kul att gnälla mind you.

Fast just nu finns det inte så mycket att gnälla på. Eller, det gör det förvisso, jag kan ALLTID hitta saker att gnälla på, men det är mindre saker. Inte så viktigt. Grusvägen genom byn är tex kass och har så varit ett tag och är nu "lagad", det kan jag gnälla MYCKET på, men för det första så finns där ett mått av njutning i gnällandet, och för det andra så styr inte den kassa grusvägen mitt liv.

Men jag skriver bättre blogg (hemska ord) när jag är irriterad och stör mig på saker. Är inte direkt någon sprudlande människa, så det blir tyst från mig när allt är bra. Så nu vet ni - när jag inte uppdaterar så är det för att allt är ljuvligt och jag är nöjd och glad. Inte tvärtom, som för alla andra, normaaala människor.

När jag blir bitter igen ska jag återgå till att skriva lysande inlägg.

Oh, och ödmjukhet är min BÄSTA egenskap.

Det här är en väldigt välskriven och engagerad text. Något jag lite grann känner att jag skulle vilja översätta och trycka upp i ansiktet på närgångna män på tunnelbanan. Det ledde även Nitton och mig in i en diskussion om detta, om vad som räknas som våldtäkt, hur tjejer blir sexuellt ofredade osv.

Och Nitton är en Good Guy, det är han verkligen. Jag ser honom verkligen inte som någon som skulle kunna vara ett hot, han skulle aldrig hamna i den situationen till att börja med, han är väluppfostrad och jämställd, och fostrad in i att respektera tjejer. Men inte ens han fattar nog riktigt vidden av hur det är att vara tjej, jag gick så långt i diskussionen att jag sa att 100% av alla kvinnor, varenda jävla en i hela världen, har blivit sexuellt ofredad på ett eller ett annat sätt.
Och det är ju inte helt sant. Det finns säkert någon kvinna någonstans där ute i världen som aldrig blivit ofrivilligt tafsad på eller fått höra sexuellt nedsättande kommentarer i sitt liv. Någonstans finns det säkert.

Texten drar det lite för långt, tex det där med statistik om hur många män som faktiskt är våldtäktsmän; hon jämställer ofredande med våldtäkt, statistiskt sett. I kommentarerna en bit ner finns en kommentar från en Lori, som är en sansad motvikt mot resten av kommentarernas realtivt okritiska skrämselpropaganda, men som helhet, med att ta upp problemet "utrymme" och rätten till att ha det fredat är det jävligt bra.

Jag har alltid sagt att jag inte är feminist, mest för att jag på inget sätt vill bli förknippad med Fi och annat skräp, för att jag tycker att ordet är urvattnat (hello liksom, Göran Persson kallade sig feminist, go figure). Jag har även sagt att jag sällan eller aldrig känner mig skrämd, eller hotad. Och det är förvisso sant. Men det betyder inte att jag inte utsatts för oräkneliga trakasserier, oftast av sexuell karaktär, där killen bara inte fattar när det är dags att lägga av. Eller när det är läge att inte sätta igång över huvud taget.

Oftast är det alkohol inblandat, men inte alltid. Oftast är allmänna kommunikationer inblandade, helt alkoholfria, och av någon konstig jävla anledning tycks jag dra till mig svarta män, som på kass engelska inte "förstår" vare sig mitt kroppsspråk eller mina fuck off, och som står alldeles för nära för att det ska kännas bekvämt. Jag är fortfarande inte rädd, mind you, men det är fortfarande inte okej.

På krogen är jag extremt noga med att aldrig titta en kille i ögonen (om jag inte VILL visa intresse givetvis), just för att ögonkontakt -även "råkad" ögonkontakt - tycks vara en legitim anledning till att gå fram och prata, trots att jag på inget annat sätt visar någon form av glädje över kontakten. Det är bara att sucka och vänta på de nedsättande kommentarerna som säkert som amen i kyrkan kommer, så fort han inser att jag verkligen, verkligen inte vill ha honom där.

Men, säger du, det är väl bara att säga till honom? Nope, det är det inte. För det finns ett enda sätt att få ett "jävla hora" eller likvärdigt kastat efter sig, som är säkrare än att svara enstavigt och titta bort, och det är att faktiskt säga TILL honom att lägga av. Få saker verkar vara så provocerande som att faktiskt få höra att man inte är önskvärd.

Eller så får man "Men jag ville ju bara säga att du var vacker!". Nej, det ville du inte, du ville ha kontakt, annars hade du nöjt dig med att säga det och sen gått. Du hade inte fortsatt prata, trots att jag med all önskvärd tydlighet visat mitt ointresse.

Och det där är bara de lite irriterande situationerna. Då ska man inte nämna alla de gånger jag faktiskt blivit utsatt för fysiskt ofredande. Allt ifrån light weight till tyngre saker. Och det är bara mot MIG.