Har just haft ett långt samtal med världens bästa Gabbiz. Jag älskar mitt liv, jag gör verkligen det. Jag är faktiskt tom lycklig. Är annars en väldigt negativ person, har varit iaf, tar de chanser jag får att gnälla [insert gasp of surprise here].

Ibland är det kul att gnälla mind you.

Fast just nu finns det inte så mycket att gnälla på. Eller, det gör det förvisso, jag kan ALLTID hitta saker att gnälla på, men det är mindre saker. Inte så viktigt. Grusvägen genom byn är tex kass och har så varit ett tag och är nu "lagad", det kan jag gnälla MYCKET på, men för det första så finns där ett mått av njutning i gnällandet, och för det andra så styr inte den kassa grusvägen mitt liv.

Men jag skriver bättre blogg (hemska ord) när jag är irriterad och stör mig på saker. Är inte direkt någon sprudlande människa, så det blir tyst från mig när allt är bra. Så nu vet ni - när jag inte uppdaterar så är det för att allt är ljuvligt och jag är nöjd och glad. Inte tvärtom, som för alla andra, normaaala människor.

När jag blir bitter igen ska jag återgå till att skriva lysande inlägg.

Oh, och ödmjukhet är min BÄSTA egenskap.