Det här är en väldigt välskriven och engagerad text. Något jag lite grann känner att jag skulle vilja översätta och trycka upp i ansiktet på närgångna män på tunnelbanan. Det ledde även Nitton och mig in i en diskussion om detta, om vad som räknas som våldtäkt, hur tjejer blir sexuellt ofredade osv.

Och Nitton är en Good Guy, det är han verkligen. Jag ser honom verkligen inte som någon som skulle kunna vara ett hot, han skulle aldrig hamna i den situationen till att börja med, han är väluppfostrad och jämställd, och fostrad in i att respektera tjejer. Men inte ens han fattar nog riktigt vidden av hur det är att vara tjej, jag gick så långt i diskussionen att jag sa att 100% av alla kvinnor, varenda jävla en i hela världen, har blivit sexuellt ofredad på ett eller ett annat sätt.
Och det är ju inte helt sant. Det finns säkert någon kvinna någonstans där ute i världen som aldrig blivit ofrivilligt tafsad på eller fått höra sexuellt nedsättande kommentarer i sitt liv. Någonstans finns det säkert.

Texten drar det lite för långt, tex det där med statistik om hur många män som faktiskt är våldtäktsmän; hon jämställer ofredande med våldtäkt, statistiskt sett. I kommentarerna en bit ner finns en kommentar från en Lori, som är en sansad motvikt mot resten av kommentarernas realtivt okritiska skrämselpropaganda, men som helhet, med att ta upp problemet "utrymme" och rätten till att ha det fredat är det jävligt bra.

Jag har alltid sagt att jag inte är feminist, mest för att jag på inget sätt vill bli förknippad med Fi och annat skräp, för att jag tycker att ordet är urvattnat (hello liksom, Göran Persson kallade sig feminist, go figure). Jag har även sagt att jag sällan eller aldrig känner mig skrämd, eller hotad. Och det är förvisso sant. Men det betyder inte att jag inte utsatts för oräkneliga trakasserier, oftast av sexuell karaktär, där killen bara inte fattar när det är dags att lägga av. Eller när det är läge att inte sätta igång över huvud taget.

Oftast är det alkohol inblandat, men inte alltid. Oftast är allmänna kommunikationer inblandade, helt alkoholfria, och av någon konstig jävla anledning tycks jag dra till mig svarta män, som på kass engelska inte "förstår" vare sig mitt kroppsspråk eller mina fuck off, och som står alldeles för nära för att det ska kännas bekvämt. Jag är fortfarande inte rädd, mind you, men det är fortfarande inte okej.

På krogen är jag extremt noga med att aldrig titta en kille i ögonen (om jag inte VILL visa intresse givetvis), just för att ögonkontakt -även "råkad" ögonkontakt - tycks vara en legitim anledning till att gå fram och prata, trots att jag på inget annat sätt visar någon form av glädje över kontakten. Det är bara att sucka och vänta på de nedsättande kommentarerna som säkert som amen i kyrkan kommer, så fort han inser att jag verkligen, verkligen inte vill ha honom där.

Men, säger du, det är väl bara att säga till honom? Nope, det är det inte. För det finns ett enda sätt att få ett "jävla hora" eller likvärdigt kastat efter sig, som är säkrare än att svara enstavigt och titta bort, och det är att faktiskt säga TILL honom att lägga av. Få saker verkar vara så provocerande som att faktiskt få höra att man inte är önskvärd.

Eller så får man "Men jag ville ju bara säga att du var vacker!". Nej, det ville du inte, du ville ha kontakt, annars hade du nöjt dig med att säga det och sen gått. Du hade inte fortsatt prata, trots att jag med all önskvärd tydlighet visat mitt ointresse.

Och det där är bara de lite irriterande situationerna. Då ska man inte nämna alla de gånger jag faktiskt blivit utsatt för fysiskt ofredande. Allt ifrån light weight till tyngre saker. Och det är bara mot MIG.