Var med syster och shoppade förra helgen. På Glitter hittade jag ett fint diadem jag föll för, med fjädrar lite indianinspirerat sådär. Men det kostade 149 kronor, och jag vet inte, det är inte massor med pengar inte, men det kändes oberättigat högt för något från Glitter, så jag sa äh skit i det. Varpå syster tyckte att jag kunde väl göra ett likadant själv, och jag drog mig till minnes min obefintliga kreativa förmåga, men sen tyckte att javafan, vi går till Panduro.

Så det gjorde vi. Och där plockade jag på mig diadem, sidenband, fjädrar, glittriga stenar och fan och hans moster. Visar sig att man behöver massor av saker för att göra indianinspirerade diadem. Kostade 129 kronor (MEN då köpte jag också rosa glitterstenar till att blinga hästens grimma, och ett lim för 50 spänn, faktiskt).

Sen har jag då långsamt, väldigt långsamt (jag blev klar idag, en vecka senare) plockat ihop alla de där grejerna till ett färdigt diadem. Och det blev helt jävla fantastiskt. Alltså, man får sätta fantastiskt i proportion att det är ett jävla diadem jag pratar om här, men ändå. Okej, det blev kanske inte så indianinspirerat, det blev det ju inte. Men det är flygiga fjädrar på ena sidan, lite 20-talsinspirerat sådär, och diamantiga stenar på andra sidan, lite 2012-inspirerat sådär, och all in all när jag såg det så kom jag fram till att det var ju fasen ett 20-tals/2012-inspirerat diadem jag ville ha, liksom, hur jävla rätt?

Ärligt talat, finns det NÅGOT jag inte är bra på?

Ja, utom Nindento då, visst visst.

Nitton och jag spelar Nintendo, mot varandra, samma spel, varannan gång. Han fick just en miljon sjuhundratrettiotretusen poäng. Det är första gången han spelar det här spelet. Min med.

Jag fick 7000 poäng.

Ni vet den där känslan man kan ha när man hittat något nytt och lite vill behålla det för sig själv, för det är så himla bra? Well, den får inte jag. Hittar jag något nytt och bra vill jag dela med mig. Dagens Trassliga tips således, tre stycken till och med:

New girl, går kanske på svensk tv? Lysande dialog, med karaktärer man fattar tycke för. Tyvärr tar det ett par avsnitt innan man kommer in i den och inser dess storhet, innan dess kan den lätt avfärdas som trams.

Up all night, nästan helt säker på att den går på svensk tv. Ingen kvalitets-serie direkt, men även här med lysande rapp dialog.

Funs nya album. Fullständigt briljant album, som lyckas hålla en spretig, men röd tråd. När jag lyssnat igenom det insåg jag att We are young i jämförelse är en kommersiell skitlåt (trots att jag tyckte mycket om den när den kom, nu månader av sönderspelning i radio senare, not so much).

Och mitt stående tips om Misfits, holy crap alltså, jag AVUNDAS folk som inte sett den än, om jag kunde radera den del av hjärnan där minnet av att ha sett den finns så skulle jag göra det ögonaböj.

Hur är det möjligt att bli jetlaggad från Malta!? Att gå upp ur sängen varje dag är det svåraste jag behövt göra.

Har just åstadkommit en alldeles gudomlig inkokt lax. Seriöst, finns det något jag inte är bra på eller?

Hur ofta får man inte höra att blanda in svordomar och engelska uttryck är ett tecken på att man har ett fattigt språk? Hur kan något bli mer fel?

Jag förutsätter att ingen som läser här kan påstå att jag har ett fattigt språk, och ändå svär jag massor och blandar in ord från andra språk hej vilt.

Om vi tar engelskan som enklast exempel, och begrundar till exempel engelsk stå upp-komik, så är den största anledningen till att brittisk komik är bättre än svensk den enkla att de har ett vidare språk än vi. Briljansen i subtil (och även i icke-subtil) brittisk komik är dels förmågan att med underdrifter antyda skämt, och dels ha väldigt många olika ord med näääästan likvärdig betydelse att antyda dem med. Kort sagt, kan man exempelvis förolämpa någon på hundra fler olika sätt än i svenskan.

Till det här kommer att den engelsktalande världen är långt större och med tusentals fler referenser än den svenska. Skulle man bara citera på svenska skulle man inte komma långt. Hur fyndigt är  "Ta mig till sängen, eller förlora mig för alltid"? Mycket filmtittande och/eller mycket bokläsande gör underverk för ens referensramar, och för ens ordförråd. Även för en människas allmänbildning i stort, till vilket för övrigt citatminne hör.

Britterna kan också svära på ett annat sätt än svenskar, och är inte begränsade till skit och fan, utan i det brittiska språket kan många till synes ofarliga ord användas som svärord.

Jag är stolt över både mitt svenska och mitt engelska ordförråd, och vill kunna använda båda. När ett svenskt ord saknas med just det där, eller när ett engelskt ord bättre uttrycker det jag vill säga, så kommer jag fortsätta använda det engelska ordet.

Nej, tänk om man skulle sluta leta fel på andra människor? Man vill ju ändå inte hitta dem.

Som jag har svurit (tyst) för mig själv när den pratsamme VDn ringer för sjunde gången den dagen och tar upp min (fast-belopp-betalade) tid i onödan. Hållit telefonen med ena handen, och utfört arbete på halvfart med den andra. Trasslat med handsfree-sladdar i all oändlighet.

Men! Högtalarfunktionen är din vän! Att jag inte tänkt på det förut... Den enda nackdelen är att jag måste skrika "mmm" tillbaka när jag är på andra sidan rummet och gör något som är viktigare än att "lyssn" på honom.

Att jobba hemifrån när jag bodde på landet och hade trädgård, skog och hästar runt hörnet var helt ljuvligt. Ville jag ha en paus i jobbandet (och det ville jag), så fanns det alltid något (uppskattat) att göra.

Att jobba hemifrån när man sitter i en lägenhet på sjätte våningen i betongkomplex omgiven av asfalt, bilar och skrikande skolbarn är inte alls lika ljuvligt. Vill jag ha en paus i jobbandet (och det vill jag) finns det bara asfaltspromenader och städning att välja på.

Nej, det betyder inte att jag vill skaffa mig en anställning. Att bestämma över min egen tid väger fortfarande tyngst, och det är inte direkt kontakt med andra människor jag saknar. Jag saknar natur och tystnad, saknar att vara ute och röra på mig.

Just nu känns det extra hopplöst dessutom eftersom det är min absoluta favoritårstid ute, men det skulle ärligt talat lika bra kunna vara november. Hästen är halt, jobbet är trist, och det känns inte som att mina uppoffringar har något värde.

Could this blog BE any further från vad den var?

Det är jättekul att varje gång jag sitter vid datorn och fiser så ropar min (döve) pojkvän från TVn "Vad sa du?!"