Fun fact: När jag inte är självvalt ensam hemma blir jag helt plötsligt mörkrädd. Mycket märkligt.

Om jag har tråkigt? Skoja inte. Jag har så tråkigt att jag skulle kunna skriva en hel novell om saker, men DET vore nog väldigt tråkigt.

Jag har världens bästa mamma, som på födelsedagsmorgonen läste min blogg och raskt hoppade in i sin bil och fräste upp till mig som en överraskning (trots att vi ju egentligen ska "fira" på onsdag i Sthlm). Inte för att födelsedagen som sådan betraktad blev särskilt mycket bättre, men omtanken var fantastisk, och jag slapp sitta ensam och känna mig bitter och ynklig (det gjorde jag förvisso ändå, men med lite mindre emfas).

För visst är det rätt illa om man till och med sparar jobb från arbetsveckan, för att ha något att göra under födelsedagen?

Men på allvar - jag håller på att bli skogstokig, kan knappt andas här inne längre känner jag.

Enklaste sättet att få in ved: be grannen om hjälp.

Nu ska jag fundera ut hur i helsike jag ska få in ett par lass ved på kryckor. Några tips?

EDIT: Sådär ja. Det tog bara en halvtimme. Hur man gör? Man kryckar ner till veden, trycker fast ett vedträ under var arm, lägger två stora i ryggsäcken, sen kryckar man (långsamt) tillbaka. Men, är ju inte som att jag har annat att göra ändå.

Summa summarum så blev det 43 böcker för totalt knappa 2000 kr. Det måste man väl ändå kalla för överkomligt..? Bokrea is the shit. Så nu har jag böcker så det räcker mig genom detta benbrott, och även om jag skulle få för mig att bryta det andra. Och armarna.

Jag HADE i och för sig olästa böcker redan innan, men av de 12 så är hälften ca 1 dm tjocka, och trots att de garanterat är bra så krävs det stort engagemang att ge sig på dem. Å andra sidan så läser jag just nu bok nr 4 (eller om det var 5) i Kings serie om Revolvermannen, och den är i pocket, en halv dm tjock, vilket förvisso inte är så ovanligt, men typsnittet är typ i... 3 punkter eller något?

Har för övrigt redigerat blogglänklistan (säg DET till någon från 1986?) här bredvid.

För övrigt har jag jobbat extremt effektivt idag, och lyckats med att beta av såna där saker som jag sällan eller aldrig har tid med annars (läs: statistik). Ni vet, såna där saker som man vet tar massor av tid, och som man måste sitta med från start till slut ifall man sätter igång dem, inget man kan göra lite då och då? Nöjd med det hur som helst, det gör att det känns ok att sätta sig framför Grey's nu eftersom allt jobb är slut.

Och i Avdelningen Gräsligt Onödiga Mail hittar vi ett som en kund skriver till mig angående ett underlag som jag skickat till honom och en säljare, i vilket han frågar om inte säljare nr 2 också borde få underlaget.

Går det inte LITE fortare att själv trycka på vidarebefordra, än att skriva ett mail till mig om saken?
Eller är det bara jag som är sur och grinig som vanligt?

Imorgon fyller jag år. Jag avskyr verkligen att fylla år. Jag tycker om presenter, det gör jag, men jag tycker MYCKET mer om spontana presenter som kommer baraföratt precis när som helst.

Födelsedagspresenter har en tendens att vara ett måste, har de inte? Och jag vill ha presenter som är för MIG, inte för att jag fyller år.

Att fylla år blir för övrigt värre och värre för varje år. Jag hör 50/60/75-åringar prata om hur de landat i sig själva, och insett att åldern spelar ingen roll, att de är glada för att bli gamla, för med åldern kommer en trygghet.

Jag är SATANS landad i mig själv, men för mig spelar åldern en jäkligt stor roll. Dvs jag tycker inte om den. Jag tycker inte om att jag - faktiskt - är för gammal för att göra vissa saker längre. Jag tycker inte om att kroppen förändras. Jag tycker inte om att jag förmodligen levt mer än en tredjedel av mitt liv redan.

Tycker om och tycker om, jag HATAR det.

Jag är glad att jag är den jag är, att jag känner mig själv, och jag vet att jag är den personen jag är idag för att jag gjort/upplevt alla de sakerna jag gjort. Men jag önskar att jag kunde stoppa tiden, för jag är så stressad av att åren går att det liknar ingenting. Givetvis har det att göra med det faktum att jag är tillsammans med en 21-åring, men jag hade åldersångest redan när jag var nitton.

Åldersskillnaden i sig spelar ingen roll för mig, för vi är likställda som människor ändå. Men det suddar inte ut det faktum att det ändå är elva år mellan oss och att jag är väldigt långt före honom vad avser vissa saker. Eller att han är långt efter mig för den delen. Just den biten tror jag spelar mycket större roll för honom än vad den gör för mig, men att han bryr sig om det ökar ju ändå pressen på mig.

När går åldersångesten över? Gör den det?

Jag läser Linnéa i USA, och hon är också tillsammans med en yngre kille, men de är gifta, och det gör givetvis deras förhållande till något helt annat, något mycket stabilare. Jag kan inte låta bli att längta efter den framtiden, den säkerheten som kommer av att man sagt de orden till varandra, trots att jag vet att det innebär ytterligare tid som går.

Skitsamma, det var ju födelsedagar jag skulle skriva om. Denna födelsedag kommer jag dessutom tillbringa ensam, av olika orsaker, och då känns den fullkomligt onödig. Bara all ångesten, och inget av det som kan väga upp den. Jag är ju vuxen nu och borde väl vara lite mognare ifråga om en dag som jag inte ens tycker om, men jag kan inte låta bli att vara ledsen ändå. Lite byggs det väl på att jag faktiskt är fast här fortfarande, ute är bara snö och is, och här inne kryckar jag fram och längtar bara efter våren. Då ännu mer tid i mitt liv kommer ha förslösats...

Apropå inga pengar så är det bokrea nästa vecka. Ge mig era bästa tips på författare/böcker är ni snälla. Om någon så mycket som andas Paulo Coelho blir personen blockerad.

Och när jag ändå ber om tips, vilken rss-läsare ska jag ha?

Jag har tråkigt. Väldigt tråkigt. Det kan man lösa med tv/dator/bok/bloggar.

ELLER så kan man gå in på säg... Tradera... eller Asos... eller valfri hästsport-sida.

Det kan man. Men det är inte rätt. Jag HAR ju inga pengar.