Det vidrigaste med de här första kalla dagarna är att kroppen ännu inte vant sig. Hade hoppträning idag, och för första gången i år var det så kallt att det inte var kul, för när jag fryser efter trettio sekunders stillastående innebär det ständig rörelse för att inte hästen ska stelna till, men JAG blir inte varmare av att skritta runt i ett fryskallt ridhus. Och sen kollar man på termometerna och så är det knappt minusgrader.

Jag minns den första dagen FÖRRA vintern - jag hade varit på dressyrträning och stod efteråt vid transporten och gjorde i ordning hästen så vi kunde åka hem, och jag frös så det gjorde ONT i kroppen. Händerna var så stelfrusna att jag inte fick loss sadelgjorden, men när jag äntligen kom in i bilen så var det två PLUSgrader ute. Nu är förvisso två plusgrader inte något att hänga i julgranen, men det är inga trettiotvå minus direkt.

Sen, när man vant sig, så blir ju temperaturuppfattningen något skev, i alla fall förra vintern.

För att inte tala om den här gången.