På förekommen anledning: Vizslan är alltså en omplaceringshund som jag "fått" av mina föräldrar, för att sedermera hitta nytt hem åt. Har de senaste tre åren blivit en hund om året som jag hittat nytt hem åt.

Den första hette Emma och var en liten gul sak som såg ut som en smalare variant av Tollare. Den har jag ingen bild på, men hon hittade sin person ganska snabbt, en kusin till Nitton som blev kär, och hon har det toppen.

Nummer två hette Oskar och var en lite större variant, grå och lurvig. Kan bara spekulera om vilka raser som finns i honom, men någon form av polarhund fanns där definitivt. Han hittades som valp, och var i princip död när mamma tog honom. Han såg ut som en mini-yorkie som valp, men växte en del om man säger så, och ser ut såhär idag.

Nummer tre är alltså den ungerska viszlan, som säkert har någon till ras i sig, fast det syns inte. Hon var också i princip död när mamma tog henne, och då såg hon ut såhär:

Liggsår, livmoderframfall och mindre än halva den vikt hon skulle ha. Det är en enormt trevlig hund, vizslan är en väldigt speciell ras. Glad och trevlig, mån om att vara till lags och väldigt lättlärd. Skulle mycket väl kunna tänka mig att behålla henne om jag hade tid och ork, men för det första så saknas just den tiden, för det andra är hon för stor för min smak, och för det tredje kommer jag ju inte ha plats för fler omplaceringar om jag behåller dem jag får. Förhoppningsvis har hon redan hittat sin familj som hon träffat en gång i förra veckan, och som kommer en gång till och hälsar på nu i kväll.

Mina föräldrar gör inte det här "med flit" att de hittar hundar, men ramlar de på en sjuk och utsatt hund kan de knappast bara gå förbi. De har två egna hundar som de också hittat, plus att de haft en tik tidigare som tyvärr inte finns längre. Och så är min egen lilla hund också från Cypern såklart!