Det snöar här. Knappt en decimeter har det kommit, och det som fortsätter komma ser målmedvetet ut.

Där fick jag för att jag sa "Detta blir nog den sista snö vi skottar" igår till Nitton när vi röjde väg till ett uthus för att kunna flytta den gamla soffan dit. (Ajöss gamla snusksoffa, INGEN utom far min kommer sakna dig!)

Där fick jag för att jag imorse gladdes omåttligt över en helt snö och isfri väg till stallet när jag släppte ut hästarna.

Där fick jag för min skrytande med nio plusgrader.

Ja, ni fattar. Ett år snöade det på mösspåtagningen, så varför förvånas man?

För övrigt betydde inte "Ett år!" att ett år är så väldigt lång tid, vilket det ju inte är i långa loppet, utan mer att det är väldigt lång tid tillsammans med Nitton. Vem trodde det då, eller då, eller särskilt då?

Och så visade det sig att det är han som ska få äran att impregnera mig (ordet borde ju funka så också?). EFTER att vi gift oss givetvis. Här ska saker ske i rätt ordning banne mig, det räcker med att jag är bastard.