Idag gick jag upp klockan kvart över två. Redan det i sig var en källa till outsinlig glädje, som den stora hunden i sin visdom gjorde ännu mer rosenskimrande genom att gnissla konstant i en timme.

I tröttheten i bilen så sjöng jag med i radion lite, något jag normalt sett inte gör så tidigt, både för att det låter för jävligt, och för att Farbror Melker sa att man ska låta bli.

Efter att ha kört mor min till Arlanda för vidarebefordran söderöver så åkte jag till kontoret, dit jag kom nollfem och trettio, och där tanken var att jag skulle kunna jobba ifatt lite under några tysta, telefonfria timmar

Tror ni inpasseringsförbannadesughelvetet fungerade? Så, as it turns out, så kan man visst få gråta innan kvällen om du sjunger innan frukost. Du får till och med gråta innan gryningen. Sen att tårarna är av ilska, förbittring och trötthet har ingen sagt något om.

I nittio på trean, för att det skulle låta så mycket som möjligt och ackompanjera mitt humör körde jag hem för att äta frukost och försöka sova en timme till. Något som visade sig vara omöjligt, för nu började arbetsveckan snurra i skallen på mig.

How can one make such a lovely day even brighter, you say?

Försök med att åka buss - satans uppfattning om ett skämt – in till stan klockan åtta en måndag morgon. Redan på min hållplats var bussen full och jag fick stå hela vägen in. Fortsätt sedan med att byta till tunnelbana – satan OCH alla hans demoners uppfattning om ett skämt – som är om möjligt lika fullpackad, men BARA precis där man står om man ska av eller på, för folk är korkade idioter som hellre står som packade sillar än tar några steg in i vagnen. Försök sedan byta till en lika fullpackad tunnelbana på andra linjen, där folk står ivägen för dem som ska ut, så till den milda grad att föraren stänger dörrarna och åker iväg innan de som ska på hinner på. Försök SEN ta dig UR sagda tunnelbanevagn när en galen kvinna tränger sig före alla andra med argumentet ”Jag ska av här!”.

Lady, det ska alla andra också, och den enda anledningen till att jag inte sparkade käkbenet av dig är att jag inte är så vig så tidigt på morgonen.

Lägg sen till att Sveriges längsta rulltrappor (Östermalmstorg) är avstängda.

Lägg SEN till att du ska till ett instängt, illaluktande kontor med en sönderpratande VD (med konstant saliv i mungiporna) och göra slutredovisningar för bolag i likvidation precis HELA dagen…

… och du har min dag. Och klockan är bara tio än. Allt kan, och KOMMER hända.

--------

EDIT: Systemet har hängt sig och kraschar var femte minut. De femtonhundra rapporter jag var tvungen att hinna med i dag tar nu i runda slängar 300% längre tid är normalt att utföra.

--------

EDIT 2: Och nyss ringde min granne och erkände att hon precis backat på nya bilen som står kvar där hemma och fixat buckla där bak. Äh. Men det gör ju inget. Den har ju bara gått 120 mil. Klart den ska in på verkstad.

Oh happy day...