Nu är jag klar med den andra jobbiga uppgiften. Fort gick den också. Fast jag var tvungen att TÄNKA. Huvaligen. Nu ska jag hem. Då regnar det.

Ikväll är det hoppning, vilket är det roligaste på hela veckan. Mitt lilla problem är dock att förra lördagen så övade vi sitsträning, och jag fick konstant order om att "skjuta fram bäckenet". Så det gjorde jag. Alla som på något sätt är bekanta med en sadels konstruktion vet att den går upp där fram. Så när jag hoppade av kunde jag knappt gå. Jag var svullen och öm på ett ställe där man aldrig önskar annat än bomull och milda tag. Det framgick också med all önskvärd tydlighet att jag sitter snett, emedan svullnaden inte var särskilt jämnt fördelad.

Oh well, tänkte jag och införskaffade en pad, det går väl över snart.

Det har det INTE gjort.

Svullnaden har måhända gått ner, men ömheten består. Och istället för kvinnlig mjukhet är där.. jag ska bespara er detaljerna, men mjukt är det i alla händelser inte.

Men det går väl över snart.

Innan dess tänker jag dock inte skjuta fram bäckenet det minsta.