Disclaimer: Varning för extremt virrigt och ostrukturerat inlägg. Jag har inte haft tid att skriva innan och nu försökte jag få med allt på litet utrymme, utan att få ont i fingrarna.

-----

Alltså, jag tittade just på klockan och kunde inte fatta att den bara var sju. I mitt huvud borde den minst närma sig nio, jag är helt slut. Som jag jobbat de senaste dagarna, och veckorna önskar jag ingen människa (jo, kanske vår föreståndare i gymnasiet, men hon har väl förhoppningsvis dött vid det här laget). Idag tog jag visserligen en timme ledigt mitt på dagen och gick ut i skogen med hundarna... ljuvligt var ordet sa Bull.

Det här inlägget skulle nämligen egentligen drypa av bitterhet och ondska gentemot alla människor med snödroppar i trädgården, och alla tidningar som envisas med att prata om "vår", samt innehålla utgjutelser om mössor på, stolsvärme, snöhögar i trädgården och kyla i största allmänhet.

Men så kom idag! Fatta 15 grader varmt i solen! Fatta att jag tog av mig mössan på promenaden bara för att (och fick genast ont i öronen). Fatta att jag satt på en sten i solen och nästan somnade (medan den lilla hunden sprang iväg och terroriserade andra hundar, och den stora hunden åt barr, men ändå).

Nåja. VÅR är det inte. Men inte vinter heller. "Vir"?

Om jag inte hade sovit så otroligt, fantastiskt gott de senaste dagarna så hade jag nog inte pallat detta tror jag. Men det har jag. Djup drömlös sömn, där jag vaknar lite då och då och inser att klockan är låångt ifrån att ringa och därmed somnat om (leende). Den djupa sömnen KAN kanhända förklaras med de extremt få timmar jag sov i helgen (men jag har vaknat helt utvilad).

I fredags var jag hemma hos söta Maza, tillsammans med ett gäng andra fantastiska flickor (och en kille), drack vin, åt pastasallad och skrattade. Hur trevligt som helst. Gick hem klockan ett, gick ut med hundarna (det finns bara en sak som slår nattliga hundpromenader, och det är nattliga hundpromenader på sommaren) och hoppade i säng. Så mycket vin blev det inte, och det var mitt huvud glatt för på morgonen eftersom klockan ringde sju.. upp och iväg till stallet för en dressyr special (dvs inte en vanlig ridskolelektion, utan mer en privatlektion - hårt jobb). Rida bakis var ingen höjdare, eller så ÄR jag bara kass.

(Glassbilen åkte just nerför gatan, ivrigt tutande, och den stora hunden ylade INGENTING. Undrens tid är ännu inte förbi.)

På lördagen var jag tillbaka hos en nu aningens mer dämpad Maza, tillsammans med fler fantastiska flickor, mer vin, och thaimat och choklad. Det blev något mer vin då.. och något fler shots på krogen.. och några fler drinkar.. Jag hittade kvitton på drinkar och shots jag inte mindes att jag beställt in, än mindre vem jag gett dem till. Jag HOPPAS iaf att det var till flickorna, för inte fan fick jag hångla med någon.

Eller. Ehm. Gabbiz skrev på sin blogg (hemska ord) att hon hade fått hångla och att det var jättetrevligt. "Kul för henne" tänkte jag surt och avundsjukt in på halva måndagen då jag plötsligt mindes att det var MIG hon hånglat med.

Anyway.. Det var grymt kul och trevligt, och en bra start på Gabbiz upprop till alla flickor om att träffas, att jag inte minns så mycket av det är väl bara ett gott tecken, eller hur?

Jag minns i alla händelser inte att det skulle ha tagit oss tjugo minuter att ta oss ut från White Room, däremot minns jag att jag snodde en taxi från Gabbiz med man, och att Mitra påstod att jag INTE skulle åka hem när jag helt tydligt stod där med min jacka i famnen. Jag minns också ganska mycket dansande (och shottande, uhh), och att de två flickor jag innan detta ännu inte träffat i sällskapet OCKSÅ var söta och rara, och de ena så grymt snygg att jag var helt fascinerad.

Men jag är ganska övertygad om att jag INTE hånglade med henne.

Mamma läser här, så jag känner mig lite hämmad när det gäller att skriva om hångel och drickande, men du får väl hålla för ögonen när du läser bitar du inte gillar mamma.