Min bästaste bästa vän håller på att föda barn. Eller, jag vet inte om hon föder barn just precis nu, men det är ganska troligt med tanke på hur långt gånget det var sist jag pratade med henne.
När hon berättade att hon var gravid blev jag så glad att jag hade börjat gråta om det inte var för att sånt gör vi minsann inte. Nu nöjde jag mig med lite fukt i vrårna. Folk, vänner och bekant har naturligtvis berättat för mig tidigare att de väntar barn, och jag har blivit glad för deras skull, men aldrig på det här viset. Visst är hon min bästa vän, men det här var speciellt. Det känns ungefär som att jag är släkt med barnet (flickan, tror jag, men jag har sällan rätt), som att jag ska bli moster snart. Jag vill ta den här lilla varelsen och "lära'n allt jag kan".
Det får mig också att känna mig vuxen. Lite grann. Mer än förut i alla fall. Min generation, håller på att skapa en NY generation. Det är ganska ofattbart.
----
Uppdatering: Hon fick en liten pojke imorse, klockan sju. Lilla killen, jag lovar: I will always have gum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar