Saker Nitton har hittat i sängen ikväll: Grisöra,en frolic. Och hunden.

Dag 29 – Mina ambitioner

Alltså, det här är en rätt knepig fråga egentligen. Jag har inga direkta ambitioner sådär som man hade när man var tjugo och bara "jag ska bli..." och "jag ska göra...". Därmed inte sagt att jag saknar driv, det är en helt annan sak. Jag har satans mycket driv, och en av de sämsta egenskaper jag vet hos andra är just avsaknad av driv. Jag förväntar mig inte att alla ska vilja bli rika/kända/framgångsrika, men att inte vilja NÅGONTING, eller att göra saker halvdant retar skiten ur mig to be frank.

Med undantag för hur jag möjligtvis tänkte i tonåren i fråga om vad jag vill bli/åstadkomma, så har jag släppt hela den biten nu. Mitt liv har varit lite av en räkmacka om jag ska vara ärlig, och jag hyser inga direkta tvivel om att resten kommer utveckla sig liknande. Saker blir inte alltid som jag tänkt mig, men det har hittills alltid visat sig att det som blev istället är bättre eller lika bra.

Har aldrig haft någon tanke på att jobba med ekonomi exempelvis, eller vara egen företagare. Copy-delen är väl den som mest stämmer in på författardrömmarna. Tid och erfarenhet har dock visat sig att det man vill händer ändå, och allt det där andra gör man till sitt om man vill det.

Det jag gör nu, är perfekt nu. Men inte resten av livet. Det jag gör om ett år kommer möjligtvis inte vara likadant, men säkert bra det med.

Den värsta frågan som någon kan ge mig under en arbetsintervju är "Var ser du dig själv om tio år?". HUR ska jag kunna svara på det? Jag vet ju att det rätta svaret är något i stil med "Jobbat mig upp till chef på det här stället", men det är inte ärligt, och förmodligen inte heller sant. Har svårt att se mig själv göra samma sak i tio år, eller vara på samma ställe i tio år. Knappt i fem år ens faktiskt. Om tio år kanske jag gör samma sak som nu, fast jag har gjort annat mellan. Eller så gör jag något helt annat. Jag VET att jag inte kommer göra samma sak resten av livet, det ligger inte för mig. Men jag har inga ambitioner per se att ta mig ifrån just detta, eller aktivt söka efter något annat - det händer ändå.

Att noja över vad eller var man kommer vara om ett, fem, tio år är attgöra nuet en otjänst. Det du gör nu är nu, SEN är något annat.

Jag är medveten om att det är lite av en lyx att tänka såhär, och att det till stor del hänger ihop med mitt ohemula självförtroende; jag VET att jag alltid landar på fötterna. Undantaget olyckor och sjukdomar förvisso, men vem kan räkna med sånt?

Slutsats: inga ambitioner vad gäller arbete i alla fall. Jag har drömmar, en helt annan sak. Jag vill hitta hem vad beträffar boende, resa mer och klättra högre i ridningen. Men det är saker jag kommer åstadkomma, inget jag har ambitioner att lyckas med.

Om jag har tråkigt? Jag sitter och syr på tolv små tygblommor på en jeanskjol jag nästan aldrig använder. För hand. Och lyssnar på Eric Saade.

Om jag har jobb att göra egentligen? Gissa.

Om Eric Saade är det mest upplyftande i hela ekvationen? Gissa igen.

Dessa är en aning för höga för mig som får skavsår bara jag TITTAR på ett par skor med öppen tå. Sälja vidare eller behålla...? Åh the beslutsångest! Bling och allt!

Försök att äta sallad som blivit kvar sen i fredags (med isberg, bacon, ost, blomkål och annat tjafs) kan sammanfattas med två ord: Vansinnigt äckligt.

Och, på förekommen anledning, Lotta undrade vems fel snön var, och jag kan meddela att jag tar på mig hela skulden, för jag bytte till sommardäck i söndags. Dock spelar inte den lilla snön min terrängbil någon roll, så the joke's on me.

Hunden saknar också kissen.

Från SvDs papperstidning, angående RUT-avdraget för att köpa barnvakt för hämtning/lämning på dagis (finns säkert på nätet också, men deras sajt är jäkla tung och jobbig, orkar inte leta):

"Henrik von Sydow, moderat och ordförande i skatteutskottet, ser inga problem med att barnvaktsbranschen framför allt utnyttjas av familjer med god ekonomi och två föräldrar".

Så långt är jag med, det är trots allt en tjänst som säljs av privata företag och köps av privatpersoner. Tillgång och efterfrågan. har man råd köper man, annars inte. Börjar det handla om annat är det inte en tjänst, utan ytterligare ett bidrag. Men sen fortsätter han med att hävda att behovet av barnvakt är större hos familjer med två föräldrar, att tid är en större bristvara där:

"Behoven är större i en situation där bägge jobbar".

Eh va? Ja, klart att behovet av barnvakt är stort om båda föräldrarna jobbar, men ska vi prata BEHOV så är det för fan givet att tiden är en större bristvara för en ensamstående som MÅSTE ta jobb, hämtning och lämning själv? SJÄLVKLART är det lättare att pussla om man är två, framförallt för att möjligheten till deltid är ekonomiskt större med två löner.

Det är idiotiska uttalanden som detta som undergräver sympati och tillhörighet för det blå blocket, och i förlängningen för exempelvis RUT-avdraget.

Okej VEM har sökt på "Trasselkvast medelålders"??!! INTE okej!!

Smsande med Nitton angående inredning i vårt framtida hus (jag har just önskat mig just ett hus att inreda heeelt själv):

Jag: "Du kommer nog tycka om mina ideér."

Nitton: "Du kommer nog tycka om mina ideér... Annars lär du dig det, om inte så är det ditt problem* ungjävel"

Jag: "Hur menar du?"

Nitton: "Fyllde i det du glömde skriva"

Han har lärt sig prata tjej! =)

* Sant.

KAN ni fatta att stora delar av flingsortimentet säljs med påskrift "Inget tillsatt socker"?

Som att det skulle vara ett PLUS när det gäller flingor...?!