MEN, eftersom anledningen till att det blev så sent just ikväll är att en fil som skulle skickats kl halv fem inte skickades förrän halv åtta (och enbart då efter att jag ringt diverse personer och varit arg), så ska jag fakturera extra för varje timme utöver det normala jag jobbat ikväll.

Och eftersom de där timmarna mäts efter när jag skickar ett mail med resultatet så ska jag ställa klockan på kvart i tolv och skicka mailet då.

Kanske tom kvart över tolv.

Nu är jag klar med dagens jobb. Jag började ju bara kvart över sju imorse. Jag vet att jag klagat mycket ang mina tiden och mitt jobb, men jag är så förbannat LESS på det här just nu. Inte bara företaget, utan ALLT som har med jobb att göra.

Så nu ska jag gå ner och äta lunch.Och middag.

Och anledningen till att jag INTE gillar torrents utan grinigt önskar att DC fungerade på min dator är följande: om jag söker på Moonlight Sonata, vill jag INTE få upp "Heavy Metal Classics". Skit.

Om jag vore Grynet skulle jag säga att min nya frisyr är helt sjuuukt jäkla snygg liksom. Nu är jag inte Grynet, men jag säger det ändå.

Shit alltså, varje gång jag tittar i spegeln blir jag lika självbelåten (mer än vanligt that is) över hur snygg jag/den är och hur bra vi passar ihop.

Mr. Briton lyckades med konststycket att få färgen till EXAKT den färg jag var ute efter in the first place, dvs ungefär ljus ek. Helt sjuukt jäkla bra. Sen parade han ihop mig med en hårfrisörska som klippte.. och klippte.. och klippte.. och jag som sagt att jag ville behålla längden för att håret är på utväxt, jag vill bara göra si och så med det. Jag är INTE blödig när det kommer till längden på mitt hår, det växer ju ändå ut på en månad liksom, men allt detta klippande gjorde tom mig nervös.

Men det blev PERFEKT.

Å andra sidan har jag inte tvättat det än och hennes styling sitter fortfarande i, så jag återkommer med ny recension på andra sidan duschen.

Idag ska jag klippa och färga håret. Hos en really rather British gentleman som påstod att jag genom att göra som jag gjort med håret absolutely destroyed it och att jag mer eller mindre är dömd till att färga det mörkare resten av livet.
Bleeding hell sa jag, men mörkt med ljusare slingor då? I'll do my best dear sa han, så nu får vi se.

Klippningen kommer bli lite uppklippt, men med längden kvar i nacken, och lite kortare på sidorna.. tänk hockeyfrilla, fast absolut inte Jagr-frilla, utan HETT.

Badandet skedde för övrigt för att den lilla hunden behagade gå igenom isen häromdagen, och det fanns inte så mycket mer för mig att göra än att kasta mig i efter honom. Som tur var hade han inte kommit så långt ifrån stranden, så jag bottnade hela tiden. När jag väl hade dragit upp honom så gick det ingen större nöd på honom, emedan han sprang runt som en fjant och betedde sig som efter en dusch, och att det hela var ett enda stort skämt.
JAG å andra sidan gick på adrenalin hela tiden i vattnet, och kände inte av kylan förrän jag kommit upp igen, men DÅ.. herreGUD vilken smärta! Det gjorde så förbaskat ont att jag inte kunde stå still. Som tur var hade jag ridskorna på mig, och de är gjorda av gummi, och fungerade som en våtdräkt, så efter någon minut blev fötterna varma igen, och då blev det lättare.

Så nej, jag kommer aldrig bada isvak någonsin - inte med jobb, inte på konferens, inte som utmaning, never ever.

För övrigt håller jag på att bli sjuk igen. Jag är ju liksom inte ens frisk än! Ilningar i tinningen och knallröd i halsen. Jävla t-bana. Hädanefter bojkottar jag kommunala färdmedel. Usch.

Alltså, jag badade ju naturligtvis inte FRIVILLIGT. Herregud. Jag AVSKYR att frysa.

Eller, frivilligt och frivilligt, jag gjorde det ju med flit, men hade jag fått välja hade jag ju givetvis låtit bli.

Jag har jobbat från sju imorse till nu. Jag vet faktiskt inte riktigt hur länge till jag klarar av att jobba såhär, och just nu är dessutom det mesta i jobb-jobbet. Varje vecka så tänker jag att "nästa vecka, DÅ ska jag hinna gå ordentlig promenad med hundarna/städa huset/träffa vänner/göra det där jag inte hinner med i största allmänhet", och varje vecka är nästa vecka helt vit i kalendern... och så är det måndag igen, och helt plötsligt har jag så mycket att göra att jag inte ens hinner handla mat.

Skit samma, det är inte därför jag är här. Jag är här för att Anna har tentaångest och måste ha något annat att slösa bort tiden med. Och jag är inte den som är den - jag har ju jobbat klart för idag. Och imorse läste jag dessutom något (eller var det igår...?), som gjorde mig skitförbannad, och jag skriver ändå bäst när jag får klaga på saker:

Ännu en gång har Alliansen visat att deras största strävan är att bli identiska med sossarna. Så, barnbidraget bort för höginkomsttagare. Låter ju fint, för inte behöver väl höginkomsttagare några bidrag?

Men då får man inte glömma vad som räknas till höginkomsttagare i det här landet. Jag till exempel. Och det innebär bara att jag tjänar lite liite mer än snittet, och det i sin tur leder till att staten tar mer än hälften av mina inkomster i skatt, så till syvende och sist så tjänar jag helt plötsligt inte ens lite liiite mer än snittet, för jag får ju inte behålla mina pengar.

Jag klarar mig ju NU. Men om jag skaffar barn, och blir en ensamstående mamma, så räknas jag FORTFARANDE till höginkomsttagare, TROTS att det bara är jag som ska ta den ekonomiska biten. Om de jävla hyenorna någon gång kunde se till faktisk disponibel inkomst så skulle det vara så uppenbart att jag, med min "höga inkomst", som inte är berättigad till några bidrag över huvudtaget, lever på exakt samma villkor som någon som är berättigad till varenda jäkla bidrag som finns.

Och jag är faktiskt emot ett bidragsberoende samhälle. Jag vill se ett samhälle där bidrag inte behövs, eftersom folk ska kunna leva på sin lön. Men kom inte och säg att jag tjänar så mycket pengar att jag ändå bara skulle leva loppan för barnbidraget, samtidigt som ni med andra handen snor mer än hälften av mina förbannat surt hopjobbade stålar.

För övrigt så tog jag årets första dopp igår, bland isflak och snösmälta. Men vad gör man inte för att impa på syster? Fast jag vet inte vad ni tycker, men jag tyckte det var en aning för kallt faktiskt.

Nej, nu fotboll.

Idag har jag:

Ridit KM i hoppning på min gamla tävlingshäst. Vunnit KM i hoppning. Gratulationskort och choklad emottages av min butler.

Ridit hopplektion precis därefter, på "min" nuvarande häst.

Ridit min gay ridlärares galna häst (han är på semester och jag är hästvakt).

Kommit hem till lyckliga, men otåliga hundar och gått ut på promenad med dem.

Åh, och nämnde jag att jag är störtförkyld? Och har 38 grader i feber?

Jag mår. Så. Dåligt...

Och INGEN tycker synd om mig. Visst, KM var väl valfritt, men inte det andra (hopplektionen var väl strikt talat också valfri, men inte när man betänker hur mycket jag betalar för dem).

Hela huset måste städas, mat till påskmiddag måste inhandlas, häst och hund ska ut igen och ett long overdue bokslut bara MÅSTE göras klart innan tisdag.

Och jag mår. Så. Dåligt. Jag vill bara lägga mig i sängen och gråta lite grann (men jag låter bli, för jag blir ännu mer täppt då).

Men vafan, jag vann ju KM. Seså, gratulera mig nu.

Jag köpte minsann ett kilo godis till mig själv istället. Som jag ska äta när jag känner smaken av det. Allt får man göra själv - lika bra att jag vänjer mig, jag lär ju förbli singel i resten av mitt liv.

Det känns inte särskilt skrämmande.

Modebloggar är för övrigt det tristaste jag vet.