Min pappa samlar på bilar. Inte i vanlig mening sådär så att han köper en hel massa och stoppar in dem i garage och tvättar dem då och då, utan han samlar på dem på så sätt att han köper en ny bil och uttalar följande mening ”Nu ska jag inte köpa någon ny bil mer, den här ska räcka i massor av år.” Varpå Elin och jag tittar på varandra och suckar, eftersom vi vet att inom cirka ett år kommer det stå en ny bil på parkeringen. Han kan väl iofs få roa sig med det, eftersom bilar är kul, och nya bilar är ännu kuligare. Han har dessutom hittills haft den goda smaken att så att säga byta upp sig varje gång, så att bilen blir häftigare och coolare. Fram tills nu. Jag vet inte om det är den stundande pensioneringen som ligger i bakhuvudet eller något, men de bilar han köper nu är knappt värda namnet. Han startade nedgången med en grönmetallic Mitsubishi Carisma Exclusive Megaturbo (eller nåt), med läderklädsel, ädelträ och klimatkontroll och hela kitet, som var råläcker, för att sedan byta den mot.. en jävla Galant Kombi. Kombi? Man kan omöjligt vara cool i en kombi. Den var dessutom grå. Jaja. Så den kunde jag inte låna.
Ett halvår senare var det dags för nästa nerköp. Eftersom pappas familj är så himlans stor (mamma och en tax), så tyckte han att han behövde en sån däringa familjebuss. Den är vinröd, och ungefär det fulaste som rullar på fyra hjul. Dessutom är den för stor för förra jobbets garage, så den kunde jag inte heller låna.
Nu väntar jag bara på nästa chock, som förmodligen kommer vara något i stil med en bred amerikanare. Darra månde världen.
Mamma och pappa samlar även på klockor, och det mesta i möbel och sakväg som man kan köpa på auktioner. Det spelar ingen roll att de inte behöver mer sånt, för då tänker de istället ”Det är bara bra, någon dotter behöver säkert en sån här.” Kunde ju vara bra att få sin lägenhet möblerad innan man ens flyttat hemifrån, men.. Mamma har ju iaf någon smak, men pappas uppfattning om snygga grejer, är sånt som du skulle säga ”Urk” åt. Och när jag följaktligen säger just Urk, säger han att jag är dum, och att det bara är att måla/klä/spackla/bygga om saken ifråga för att den ska bli jättefin. Jättefin i mina ögon = dubbelurk. Vad är det för fel på IKEA?
Jag gjorde ett bögtest idag. Jag var 38% gay. Betyder det att jag måste börja hångla med tjejer nu?
Iih.. jag har tappat inspirationen på sistone.. jag är inte rolig längre. Dock, det värsta man kan göra när man inte har någon fantasi kvar längre är att slua skriva och hoppas på att den kommer tillbaka, det vet jag av erfarenhet. Alltså får ni forsätta att stå ut med tristessen i mina db:s.
Nu måste jag faktiskt jobba. Massor måste jag jobba, och jag låg sömnlös inatt för den sakens skull. Inte.
PS. Om doktorer envisas med att ta samtal om att beställa tid själva, och inte bara hålla sig till konsultationerna, varför har de då bara telefontid en halvtimme om dagen? När de VET att gamla Märta kommer snacka om sina värkande ben i minst en kvart?
- ”No, you didn’t get me! It’s an electric drill! You get me, you kill me!”
fredag 30 mars 2001
torsdag 29 mars 2001
Vem ska jag skratta åt?
Jaha, och så var den frukosten slut. Jag är fortfarande hungrig. Det är minst treåenhalv timme kvar tills lunch. Oh plåga. Jag tjatar rätt mycket om mat va? Och om godis? Helt i linje med min db:s syfte.
Jag har insett att det är löjligt att ge upp saker man vill ha, och sättet man äter på bara för att gå ner ett par kilo. Inte för att jag behöver, men jag ville ju se vilken effekt det fick. Effekten var att jag drömde om choklad hela natten. Men ärligt talat, varför ska man sluta äta det man vill för, när allt man behöver göra är att träna lite? Okej att jag tycker att träning är ungefär det tristaste som finns, men det är värre att inte äta choklad. Därför ska Therese och jag köra step-up ikväll. Jag måste vara idiot som sa ja till det, eftersom det för det första låter dötrist, och för det andra låter döjobbigt. Stackars mina ben.
Igår spelade jag TP med min syster. Vi använde vårt gamla spel med frågor från 1983, i vilket frågorna lyder ungefär såhär: ”Vem spelade huvudrollen i filmen Tresteg från 1938”, eller ”Vilket år slog Hans Pettersson rekord i kulstötning”. Min syster vann. Och det berodde inte alls på att hon fick svara tre gånger på alla frågor. Absolut inte. Jag har ju önskat mig nya frågor i födelsedagspresent (jag fyllde år i februari, alltså ska jag ha tjejmiddagen i april, makes sense), så jag ville ta ett värdigt adjö av mina gamla frågor.
Ett litet tips. Man ser MYCKET mer av vad som händer på skärmen om man slår på den också. Det BEHÖVS givetvis inte, men det hjälper.
Expressen ska lägga ner sin kvällsupplaga sa de på radion. Anledningen till detta är att Everyday lagts ner. Det låter ju vettigt. När det FANNS en konkurrent, då körde Expressen ut sina tidningar och lade pengar på det, men när konkurrenten är BORTA, då lägger de också ner. Smaart.
Alla mina vänner är så lyckliga. Folk hittar kärlekar till höger och vänster, och de kommer in på bra utbildningar, och hittar bra jobb osv. Vem ska jag nu tänka på med ett förnöjt leende när jag vill komma ihåg att det FINNS folk som har det värre än jag? Jag kan iofs alltid ringa min bästaste bästa vän Chia och hånskratta över det faktum att hon måste gå upp fyra på morgnarna. Å andra sidan har hon nyss fått en lägenhet på 60 kvadrat och blivit befordrad till projektledare, så jag tror inte att hon tar åt sig så mycket. Jag skulle kunna ringa Emi och skratta åt att hon dejtar en tofflig 80:a, men å andra sidan är han tydligen en gud på petting, så det fungerar inte så bra det heller. Jag skulle kunna ringa mig själv? Fast å andra sidan skulle det nog tuta upptaget då.
Jag kan ringa Samuel *komma på* Han gjorde självmål igår. Det skrattade vi rätt rått åt.
---------------
Om en person är borta en dag, varför ringer det då mest på just den personens telefon?
Okej då. Jag har ett bra jobb, en hyfsad boendesituation, en söt pojke, ett förråd med choklad, och en snygg bil. Dessutom har jag råd att skaffa mig både lägenhet och en ny cab. Jag HAR det väl rätt bra iaf. Attans. Där rök den illusionen.
Om ni VISSTE hur kissnödig jag är just nu så skulle ni gå på toa.
Om en timme ska jag stå redo att byta om (till mina supersexiga blåa tighta jazzbyxor som var moderna.. aldrig), och därefter dödsföraktande häva mig upp och ner för en bräda på golvet, och med självmordstendenser ignorera mina värkande lårmuskler för att slutligen inte ha tillräckligt med ork kvar för att lyckas köra hem, eftersom det kommer krävas kraft för att trycka ner gaspedalen. Vad har jag gjort!? Jag måste ringa Therese och avboka. Eller så kan jag gå dit, fuska mig igenom passet och skratta hysteriskt åt Therese.
Något som är ännu roligare är att få Therese att börja skratta. Hon har nämligen ingen koordination när hon skrattar. Uj ja, this will be fun.
-------------
Gudars vilka tråkiga rubriker folk har. De ska ju berätta något om innehållet. De som jag har på bevakning har nästan alltid bra rubriker, och det är ett bra mått på innehållet. Anstränger sig folk för att hitta på en ”passande rubrik” så kan man ge sig den på att de gjort detsamma med innehållet.
*sucka* Jag måste väl gå nu då.. vill inte!!
PS. Med tanke på att både popcorn och maränger innehåller nästan bara luft, så blir man ruskigt mätt av att äta mycket av det.
- ”If I had a nickel for every guy I wish I hadn’t... but this is about your horrible mistake.”
Jag har insett att det är löjligt att ge upp saker man vill ha, och sättet man äter på bara för att gå ner ett par kilo. Inte för att jag behöver, men jag ville ju se vilken effekt det fick. Effekten var att jag drömde om choklad hela natten. Men ärligt talat, varför ska man sluta äta det man vill för, när allt man behöver göra är att träna lite? Okej att jag tycker att träning är ungefär det tristaste som finns, men det är värre att inte äta choklad. Därför ska Therese och jag köra step-up ikväll. Jag måste vara idiot som sa ja till det, eftersom det för det första låter dötrist, och för det andra låter döjobbigt. Stackars mina ben.
Igår spelade jag TP med min syster. Vi använde vårt gamla spel med frågor från 1983, i vilket frågorna lyder ungefär såhär: ”Vem spelade huvudrollen i filmen Tresteg från 1938”, eller ”Vilket år slog Hans Pettersson rekord i kulstötning”. Min syster vann. Och det berodde inte alls på att hon fick svara tre gånger på alla frågor. Absolut inte. Jag har ju önskat mig nya frågor i födelsedagspresent (jag fyllde år i februari, alltså ska jag ha tjejmiddagen i april, makes sense), så jag ville ta ett värdigt adjö av mina gamla frågor.
Ett litet tips. Man ser MYCKET mer av vad som händer på skärmen om man slår på den också. Det BEHÖVS givetvis inte, men det hjälper.
Expressen ska lägga ner sin kvällsupplaga sa de på radion. Anledningen till detta är att Everyday lagts ner. Det låter ju vettigt. När det FANNS en konkurrent, då körde Expressen ut sina tidningar och lade pengar på det, men när konkurrenten är BORTA, då lägger de också ner. Smaart.
Alla mina vänner är så lyckliga. Folk hittar kärlekar till höger och vänster, och de kommer in på bra utbildningar, och hittar bra jobb osv. Vem ska jag nu tänka på med ett förnöjt leende när jag vill komma ihåg att det FINNS folk som har det värre än jag? Jag kan iofs alltid ringa min bästaste bästa vän Chia och hånskratta över det faktum att hon måste gå upp fyra på morgnarna. Å andra sidan har hon nyss fått en lägenhet på 60 kvadrat och blivit befordrad till projektledare, så jag tror inte att hon tar åt sig så mycket. Jag skulle kunna ringa Emi och skratta åt att hon dejtar en tofflig 80:a, men å andra sidan är han tydligen en gud på petting, så det fungerar inte så bra det heller. Jag skulle kunna ringa mig själv? Fast å andra sidan skulle det nog tuta upptaget då.
Jag kan ringa Samuel *komma på* Han gjorde självmål igår. Det skrattade vi rätt rått åt.
---------------
Om en person är borta en dag, varför ringer det då mest på just den personens telefon?
Okej då. Jag har ett bra jobb, en hyfsad boendesituation, en söt pojke, ett förråd med choklad, och en snygg bil. Dessutom har jag råd att skaffa mig både lägenhet och en ny cab. Jag HAR det väl rätt bra iaf. Attans. Där rök den illusionen.
Om ni VISSTE hur kissnödig jag är just nu så skulle ni gå på toa.
Om en timme ska jag stå redo att byta om (till mina supersexiga blåa tighta jazzbyxor som var moderna.. aldrig), och därefter dödsföraktande häva mig upp och ner för en bräda på golvet, och med självmordstendenser ignorera mina värkande lårmuskler för att slutligen inte ha tillräckligt med ork kvar för att lyckas köra hem, eftersom det kommer krävas kraft för att trycka ner gaspedalen. Vad har jag gjort!? Jag måste ringa Therese och avboka. Eller så kan jag gå dit, fuska mig igenom passet och skratta hysteriskt åt Therese.
Något som är ännu roligare är att få Therese att börja skratta. Hon har nämligen ingen koordination när hon skrattar. Uj ja, this will be fun.
-------------
Gudars vilka tråkiga rubriker folk har. De ska ju berätta något om innehållet. De som jag har på bevakning har nästan alltid bra rubriker, och det är ett bra mått på innehållet. Anstränger sig folk för att hitta på en ”passande rubrik” så kan man ge sig den på att de gjort detsamma med innehållet.
*sucka* Jag måste väl gå nu då.. vill inte!!
PS. Med tanke på att både popcorn och maränger innehåller nästan bara luft, så blir man ruskigt mätt av att äta mycket av det.
- ”If I had a nickel for every guy I wish I hadn’t... but this is about your horrible mistake.”
onsdag 28 mars 2001
Paranoida baktankar
Igår var jag minsann på Stora Lönedagen hela dagen. Där var det mycket kvinnor minsann som jobbade med ekonomi. Flera hundra kvinnor fanns där. Men det kom dit killar också, johodå, för detta är ett jämställt arbete. Minst tolv killar var där.
Om man dricker en hel massa vatten så blir man inte så hungrig. Att man måste gå på toa en gång i kvarten är en smäll man får ta. Kluckandet i magen är också ett smärre bakslag att uthärda. Jag är fortfarande inne på att gå ner två kilo. Jag vill bara se hur fort det kan gå om jag lägger av med all choklad. Nu tex, nu har jag inte ätit choklad på.. *räkna* .. 26 timmar. Här ska slås rekord.
Olösta mysterier ur livets stora narrspel:
Varför är alltid den första föreläsaren på en heldag jätteskojig, medan eftermiddagens föreläsare (när man ändå är trött och ointresserad) är så torr så det dammar? And while we’re at it, varför är alltid förmiddagens ämnen mycket mer intressanta än eftermiddagens?
Varför är det så att om man stänger en dörr så kan man vara stensäker på att inom två minuter så kommer det stå en hund utanför och gny att den vill in? Och om man då släpper in hundfan och stänger dörren efter sig, så går det endast tio sekunder innan den dumma hunden ska ut igen? Varför har hundar fobi mot stängda dörrar?
Varför är det så att man kan ge sig den på att om man lämnar en lucka större än tre meter till bilen framför i en kö, så kommer det genast en bil som bara MÅSTE in i den luckan, OAVSETT DET FAKTUM ATT BÅDA FILERNA GÅR LIKA JÄVLA LÅNGSAMT??
Det tar så seriöst lång tid att göra saker när man inte kan bakgrunden till dem. Allt måste jag således skicka mail om, och sen kan jag inte göra något mer åt saken innan jag får svaret. Alltså sitter jag just nu med en hög brådskande saker som jag inte kan fixa, för att folk inte öppnar sin förbannade mail. Hon som jobbade här innan verkar ha haft det mesta i huvudet, vilket säkert fungerade för henne, men det hjälper ju inte mig direkt. Och sen ett varför till: Varför tror folk att man vet precis vad de talar om, och är expert på området bara för att man jobbar på samma position som föregående, trots att jag bara jobbat här i åtta dagar än så länge..? Jag menar, är det någon större poäng att ringa upp någon som är ny och säga saker som ”Jo, du vet den där fakturan från förra månaden..?” NEJ, det vet jag inte, jag var inte HÄR förra månaden, och jag vet inte ens vem DU är, för du har inte presenterat dig. Säger jag inte. Men jag tänker.
Apropå tankar så såg jag Vad kvinnor vill ha igår, där Mel får förmågan att läsa kvinnors tankar. Det var en söt liten film, men eftersom jag är paranoid så fick jag för mig att Samuel kunde läsa mina tankar. Så där satt jag och försökte desperat tänka på ingenting, vilket ju är stört omöjligt när man försöker. Men sen tänkte jag chockera honom och tänkte på elaka saker bara för att, och han reagerade inte, så jag antar att han inte kan läsa tankar after all. ;)
Nej, jag menade dem inte. Jag bara tänkte dem.
”Och så till väderleksrapporten: Vi har just nu minus 315 grader, med enstaka solglimtar och inslag av tropiskt vildmarksklimat. Under eftermiddagen väntas hastiga skurar, och eventuellt en och annan hagelstorm. Kvällen blir uppklarnande, med måttliga orkaner, och en temperatur på omkring 33 plusgrader. Vi varnar för eventuell halka som kan uppstå, och påpekar nödvändigheten av att använda flytväst. Ha en trevlig kväll.”
--------------
29 och en halv timme utan choklad.. I’M impressed.
PS. GÖR A1 något annat än covers..?
PS2. Om man äter alldeles färska Bilar så får man ont i huvudet efter ett tag, för att de är så sega. Tyst nu. Bilar är inte godis. Bara choklad är godis.
---------------
33 timmar utan choklad. Jag är darrig i benen. Om ni lyssnar på radio på hemvägen, och de säger något om hastig uttryckning av polis, brandkår och ambulans vid Globen så är det bara jag som fått frispel och attackerat folk för att försöka hitta choklad i deras fickor. Blodvite _kan_ komma att uppstå. Jag har nämligen inte brutit naglarna på ett tag nu ;)
- ” I’m telling you this thing won’t print. Yes, I pressed that button like a hundred times. You know, for a hot line you’re not so hot.”
Om man dricker en hel massa vatten så blir man inte så hungrig. Att man måste gå på toa en gång i kvarten är en smäll man får ta. Kluckandet i magen är också ett smärre bakslag att uthärda. Jag är fortfarande inne på att gå ner två kilo. Jag vill bara se hur fort det kan gå om jag lägger av med all choklad. Nu tex, nu har jag inte ätit choklad på.. *räkna* .. 26 timmar. Här ska slås rekord.
Olösta mysterier ur livets stora narrspel:
Varför är alltid den första föreläsaren på en heldag jätteskojig, medan eftermiddagens föreläsare (när man ändå är trött och ointresserad) är så torr så det dammar? And while we’re at it, varför är alltid förmiddagens ämnen mycket mer intressanta än eftermiddagens?
Varför är det så att om man stänger en dörr så kan man vara stensäker på att inom två minuter så kommer det stå en hund utanför och gny att den vill in? Och om man då släpper in hundfan och stänger dörren efter sig, så går det endast tio sekunder innan den dumma hunden ska ut igen? Varför har hundar fobi mot stängda dörrar?
Varför är det så att man kan ge sig den på att om man lämnar en lucka större än tre meter till bilen framför i en kö, så kommer det genast en bil som bara MÅSTE in i den luckan, OAVSETT DET FAKTUM ATT BÅDA FILERNA GÅR LIKA JÄVLA LÅNGSAMT??
Det tar så seriöst lång tid att göra saker när man inte kan bakgrunden till dem. Allt måste jag således skicka mail om, och sen kan jag inte göra något mer åt saken innan jag får svaret. Alltså sitter jag just nu med en hög brådskande saker som jag inte kan fixa, för att folk inte öppnar sin förbannade mail. Hon som jobbade här innan verkar ha haft det mesta i huvudet, vilket säkert fungerade för henne, men det hjälper ju inte mig direkt. Och sen ett varför till: Varför tror folk att man vet precis vad de talar om, och är expert på området bara för att man jobbar på samma position som föregående, trots att jag bara jobbat här i åtta dagar än så länge..? Jag menar, är det någon större poäng att ringa upp någon som är ny och säga saker som ”Jo, du vet den där fakturan från förra månaden..?” NEJ, det vet jag inte, jag var inte HÄR förra månaden, och jag vet inte ens vem DU är, för du har inte presenterat dig. Säger jag inte. Men jag tänker.
Apropå tankar så såg jag Vad kvinnor vill ha igår, där Mel får förmågan att läsa kvinnors tankar. Det var en söt liten film, men eftersom jag är paranoid så fick jag för mig att Samuel kunde läsa mina tankar. Så där satt jag och försökte desperat tänka på ingenting, vilket ju är stört omöjligt när man försöker. Men sen tänkte jag chockera honom och tänkte på elaka saker bara för att, och han reagerade inte, så jag antar att han inte kan läsa tankar after all. ;)
Nej, jag menade dem inte. Jag bara tänkte dem.
”Och så till väderleksrapporten: Vi har just nu minus 315 grader, med enstaka solglimtar och inslag av tropiskt vildmarksklimat. Under eftermiddagen väntas hastiga skurar, och eventuellt en och annan hagelstorm. Kvällen blir uppklarnande, med måttliga orkaner, och en temperatur på omkring 33 plusgrader. Vi varnar för eventuell halka som kan uppstå, och påpekar nödvändigheten av att använda flytväst. Ha en trevlig kväll.”
--------------
29 och en halv timme utan choklad.. I’M impressed.
PS. GÖR A1 något annat än covers..?
PS2. Om man äter alldeles färska Bilar så får man ont i huvudet efter ett tag, för att de är så sega. Tyst nu. Bilar är inte godis. Bara choklad är godis.
---------------
33 timmar utan choklad. Jag är darrig i benen. Om ni lyssnar på radio på hemvägen, och de säger något om hastig uttryckning av polis, brandkår och ambulans vid Globen så är det bara jag som fått frispel och attackerat folk för att försöka hitta choklad i deras fickor. Blodvite _kan_ komma att uppstå. Jag har nämligen inte brutit naglarna på ett tag nu ;)
- ” I’m telling you this thing won’t print. Yes, I pressed that button like a hundred times. You know, for a hot line you’re not so hot.”
måndag 26 mars 2001
Vad är det som går och går?
Åh måndag. Blä. I ett svagt ögonblick lovade jag dessutom Therese att vi skulle träna i kväll.. och det var inte bra. Fy så jobbigt. Jag fryser dessutom. Man skulle kunna tro att det bara var på mitt gamla jobb de hade problem med luftkonditioneringen, men.. Murphy ser – som bekant – allt. Jag är TRÖTT på att frysa. Jag är trött på att hänga på mig en massa gamla koftor över de relativt snygga kläder jag annars har. Det är TRÅKIGT att se likadan ut alla dagar. Jag är trött på att höra ”Det går inte att göra något åt” när det gäller värmen. Jag vill inte frysa mer. Om detta inte heller går att fixa så kommer jag emigrera till Hawaii.
”Kossan Laura lämnade bondgården för att söka jobb i djurparken, men återvände hem redan nästa dag efter att ha fått höra att hon som djur betraktad var ‘alldeles för vanlig’.”
Ordet på mina läppar är som vanligt Tristess. Det ligger längst fram på tungan, smakar bittert och kräver rätt högljutt att få bli utsläppt. Men så roligt ska vi inte ha det. Skulle jag släppa fram de känslor som denna morgon väcker hos mig skulle det inte dröja sådär jättelänge innan jag fick se insidan på Beckomberga sjukhus.
I gårdagens db nämnde jag min misslyckade uppdatering från i lördags. I den skrev jag också en liten hjälplista om hur man lättast ska ställa om klockan till diverse årstider. Nu har vi redan gjort det, så mina råd kommer för sent, men eftersom jag tyckte det var roligt så kommer jag i alla fall skriva ner den igen. Det var ett tag sen min humor syntes till (lugn, den är efterlyst nu, syntes senast till på Maldiverna), så jag tycker att ni ska glädjas åt alla tillfällen då jag faktiskt kanske är det, om än bara lite i alla fall. Återigen, avvikande åsikter kommer raderas, ignoreras, och.. komposteras. Ha.
Såhär ska du göra när du ställer om:
1. Titta noga efter att det verkligen är natten mellan lördag och söndag.
2. Bestäm dig för åt vilket håll du ska vrida klockan
3. Flytta timvisaren en timme utan att minutvisaren rör sig (om minutvisaren rört sig måste du börja om från början)
4. Klockan ska, när du är färdig, visa en timmes skillnad från det du började.
5. Men glöm inte att räkna in tiden du använde för själva omställningen, särskilt om du schabblade och först vred åt fel håll. Tidsförlusten måste läggas till (eller dras ifrån).
6. Titta efter om det fortfarande är natt mellan lördag och söndag (klockan två eller tre, spelar ingen roll vilket).
I tveksamma fall, ring in till grannen och fråga.
7. Nu är det sommartid, och du kan äntligen sola hur
mycket du vill.
8. Om du drog klockan åt fel håll går den nu två timmar fel
istället för rätt. Men det kan du lätt korrigera någon gång
i oktober, då vi går tillbaka till vintertid.
Nu kommer en liten dikt om alltings meningslöshet:
Livet är så trist
All mening har det mist
Regnigt , blött och grått
Sunkigt, äckligt, vått
Smutsig är min bil
Och jag avskyr fil
Ingen frukost har jag fått
Regnigt, blött och grått
Jag kallar den: ”Livsglädje – ur en amöbas perspektiv”
--------------
Gudars vad det är äckligt att äta lunch i rökavdelningen. Hela jag luktar rök nu. Cigarettrök måste nog vara den äckligaste lukten som finns, och det finns inte mycket mer ofräscha saker man kan göra än röka. Alla som är beroende av rökning är patetiska människor utan självkontroll. Ja, det var elakt sagt. Jag är elak. Rökare är ändå losers.
Igår hade jag jättetråkigt runt klockan sju på kvällen. Så då zappade jag. Jag har bara tre kanaler utom finntv, så jag hade att välja mellan Söndagsöppet, en dokumentär om en lokattsförälskad same och nån helt otroligt extremt dålig svensk serie på fyran. Jag blev mycket mindre uttråkad, jodå. Hur som helst. Anledningen till att jag skriver ner detta är inte en, utan två. Ett: det ingår i min mission i livet, nämligen att producera ointressant skrift, och Två: jag har faktiskt en poäng.
Till poängen. De är också två. Den ena är att i fyrans serie blev jag fruktansvärt äcklad. Det var nämligen nån töntig brud som hade spelat med i något rockband, och namnet på rockbandet var ”Gegg i vecket”. Urk. Sen bytte de. Till ”Klet i klykan”. Isch. Vilket jämra skräp de får visa. Usch.
Sen kollade jag lite på Söndagsöppet. Lotta Engberg är så hurtig att jag får ont i tårna. Micke-Svullo var med i någon fånig tv-lek, och då gjorde han något fantasilöst med ett bananskal, varpå Lotta hurtigt säger att man inte får skräpa ner i naturen. Då svarar Micke ”Jag vet, det är därför jag är här inne.” Det tyckte jag var skitkul. Sen kan ni fundera på den ett tag.
Handen på hjärtat. Jag ÄR väl begåvad i alla fall? Vem annars skulle kunna skriva en sån mängd rader om något så ointressant som ovanstående? Jajamen, idag är jag på topp.
PS. Om ni kunde sätta er in i hur soggy en sallad blev om man hällde dressing på den och sen glömde den i två dagar, försök då knäcka den här: Samma sallad. Lika mycket dressing. Lika mycket glömska. Fem dagar.
PS2. Woho! Min hotmail funkar igen. Yey!
- ”Oh, this is so intense. One side of my butt is totally asleep, and the other side has no idea.”
”Kossan Laura lämnade bondgården för att söka jobb i djurparken, men återvände hem redan nästa dag efter att ha fått höra att hon som djur betraktad var ‘alldeles för vanlig’.”
Ordet på mina läppar är som vanligt Tristess. Det ligger längst fram på tungan, smakar bittert och kräver rätt högljutt att få bli utsläppt. Men så roligt ska vi inte ha det. Skulle jag släppa fram de känslor som denna morgon väcker hos mig skulle det inte dröja sådär jättelänge innan jag fick se insidan på Beckomberga sjukhus.
I gårdagens db nämnde jag min misslyckade uppdatering från i lördags. I den skrev jag också en liten hjälplista om hur man lättast ska ställa om klockan till diverse årstider. Nu har vi redan gjort det, så mina råd kommer för sent, men eftersom jag tyckte det var roligt så kommer jag i alla fall skriva ner den igen. Det var ett tag sen min humor syntes till (lugn, den är efterlyst nu, syntes senast till på Maldiverna), så jag tycker att ni ska glädjas åt alla tillfällen då jag faktiskt kanske är det, om än bara lite i alla fall. Återigen, avvikande åsikter kommer raderas, ignoreras, och.. komposteras. Ha.
Såhär ska du göra när du ställer om:
1. Titta noga efter att det verkligen är natten mellan lördag och söndag.
2. Bestäm dig för åt vilket håll du ska vrida klockan
3. Flytta timvisaren en timme utan att minutvisaren rör sig (om minutvisaren rört sig måste du börja om från början)
4. Klockan ska, när du är färdig, visa en timmes skillnad från det du började.
5. Men glöm inte att räkna in tiden du använde för själva omställningen, särskilt om du schabblade och först vred åt fel håll. Tidsförlusten måste läggas till (eller dras ifrån).
6. Titta efter om det fortfarande är natt mellan lördag och söndag (klockan två eller tre, spelar ingen roll vilket).
I tveksamma fall, ring in till grannen och fråga.
7. Nu är det sommartid, och du kan äntligen sola hur
mycket du vill.
8. Om du drog klockan åt fel håll går den nu två timmar fel
istället för rätt. Men det kan du lätt korrigera någon gång
i oktober, då vi går tillbaka till vintertid.
Nu kommer en liten dikt om alltings meningslöshet:
Livet är så trist
All mening har det mist
Regnigt , blött och grått
Sunkigt, äckligt, vått
Smutsig är min bil
Och jag avskyr fil
Ingen frukost har jag fått
Regnigt, blött och grått
Jag kallar den: ”Livsglädje – ur en amöbas perspektiv”
--------------
Gudars vad det är äckligt att äta lunch i rökavdelningen. Hela jag luktar rök nu. Cigarettrök måste nog vara den äckligaste lukten som finns, och det finns inte mycket mer ofräscha saker man kan göra än röka. Alla som är beroende av rökning är patetiska människor utan självkontroll. Ja, det var elakt sagt. Jag är elak. Rökare är ändå losers.
Igår hade jag jättetråkigt runt klockan sju på kvällen. Så då zappade jag. Jag har bara tre kanaler utom finntv, så jag hade att välja mellan Söndagsöppet, en dokumentär om en lokattsförälskad same och nån helt otroligt extremt dålig svensk serie på fyran. Jag blev mycket mindre uttråkad, jodå. Hur som helst. Anledningen till att jag skriver ner detta är inte en, utan två. Ett: det ingår i min mission i livet, nämligen att producera ointressant skrift, och Två: jag har faktiskt en poäng.
Till poängen. De är också två. Den ena är att i fyrans serie blev jag fruktansvärt äcklad. Det var nämligen nån töntig brud som hade spelat med i något rockband, och namnet på rockbandet var ”Gegg i vecket”. Urk. Sen bytte de. Till ”Klet i klykan”. Isch. Vilket jämra skräp de får visa. Usch.
Sen kollade jag lite på Söndagsöppet. Lotta Engberg är så hurtig att jag får ont i tårna. Micke-Svullo var med i någon fånig tv-lek, och då gjorde han något fantasilöst med ett bananskal, varpå Lotta hurtigt säger att man inte får skräpa ner i naturen. Då svarar Micke ”Jag vet, det är därför jag är här inne.” Det tyckte jag var skitkul. Sen kan ni fundera på den ett tag.
Handen på hjärtat. Jag ÄR väl begåvad i alla fall? Vem annars skulle kunna skriva en sån mängd rader om något så ointressant som ovanstående? Jajamen, idag är jag på topp.
PS. Om ni kunde sätta er in i hur soggy en sallad blev om man hällde dressing på den och sen glömde den i två dagar, försök då knäcka den här: Samma sallad. Lika mycket dressing. Lika mycket glömska. Fem dagar.
PS2. Woho! Min hotmail funkar igen. Yey!
- ”Oh, this is so intense. One side of my butt is totally asleep, and the other side has no idea.”
söndag 25 mars 2001
Kuk, pitt och apskaft
Igår skrev jag värsta långa uppdateringen, och precis när jag skulle trycka på Uppdatera så hängde sig datorn. Jag hatar vårt modem. Och jag hatar Microsoft.
Jag skrev en lång harang om min totaltmegamisslyckade audition igår, vilken jag - för jag minns inte vilken gång i ordningen - lyckades krascha. Jag kraschar alla castings. Nåt fel blir det alltid. Igår lyckades jag tex glömma mina repliker. Duktigt Filippa. Minns ni Maraboureklamen med det förälskade paret? Jojo, hon skulle varit jag om inte min motspelare stoppat tungan i örat på mig. Han tog ordern ”Låtsas vara förälskade” en aning för bokstavligt för mig, varvid jag hoppade en meter av överraskning. Han var inte ens snygg. Hade han varit det hade jag bara lett. Nåja, jag kommer nog aldrig bli framgånsrik modell eller skådis. Murphy älskar mig för mycket för det. Men jag har ju min oerhörda intelligens att trösta mig med.
Jag har ätit alldeles för mycket chips. Usch usch. Jag gillar ju inte ens chips. Men jag har shoppat massor massor, så jag är glad ändå. Ända tills kontoutdraget kommer tänker jag vara glad ;)
Ni glömde väl inte att dra klockorna bakåt inatt?
Jag kan inte fatta att helgen redan är över. Den försvann så fort att jag inte ens hann njuta av den. Och nu ska jag gå och lägga mig, och när jag vaknar kommer jag inte ha något annat än en hel arbetsvecka framför mig. Det och morgontidningen.
Dagens rubrik syftar på att jag fått tillsägelse att sluta svära så mycket. Grejen är den att jag inte tycker att ord som kuk och pitt är svärord. Jag använder sällan ord som fan och jävlar, som i mina öron är mycket fulare ord. Pitt är ett jämra coolt ord faktiskt. Jag har dock fått mothugg, och frågar därför er, kära läsare om åsikter. Ni kan skriva i min gb. Alla som inte tycker likadant som jag kommer dock raderas.
Sen vet jag att jag inte har uppdaterat så ofta på sistone, men det beror på att mitt nya jobb för tillfället bara har ISDN och jag orkar helt enkelt inte vänta vänta vänta hela tiden. Att de sen loggar all Internet-trafik har absolut inget att göra med avhållsamheten, nädå. När de får fast lina ska jag vara rolig igen. Tills dess får ni läsa MAD.
-------------
Det är mot mina principer att hänga ut folk såhär, men (och ni inser alla snabbt att det där var en ren lögn, eftersom jag är en kall, otrevlig och hänsynslös människa, men jag försöker övertyga min övervakare att jag är tillräckligt frisk för att få träffa folk) jag fick följande mail alldeles nyss, och PLEASE...
”Hejsan!!
Du verkar vara en nsäll och trevlig tjeje även fast man kan få ett annat intryck av din presentation!!!!
Men tänkte skriva ett litet mail eftersom du va söt och bor ganska nära =)”
Uuh..? Jag ska hålla tand för tunga, eftersom jag tycker att det talar för sig själv, eller snarare inte talar alls, och jag ska inte ens skriva tillbaka och vara ironisk. Ibland är jag riktigt snäll ;)
PS. Jag har köpt en rosa pyjamas *le* Rosa ÄR fint.
- ”Kill me. Kill me now.”
Jag skrev en lång harang om min totaltmegamisslyckade audition igår, vilken jag - för jag minns inte vilken gång i ordningen - lyckades krascha. Jag kraschar alla castings. Nåt fel blir det alltid. Igår lyckades jag tex glömma mina repliker. Duktigt Filippa. Minns ni Maraboureklamen med det förälskade paret? Jojo, hon skulle varit jag om inte min motspelare stoppat tungan i örat på mig. Han tog ordern ”Låtsas vara förälskade” en aning för bokstavligt för mig, varvid jag hoppade en meter av överraskning. Han var inte ens snygg. Hade han varit det hade jag bara lett. Nåja, jag kommer nog aldrig bli framgånsrik modell eller skådis. Murphy älskar mig för mycket för det. Men jag har ju min oerhörda intelligens att trösta mig med.
Jag har ätit alldeles för mycket chips. Usch usch. Jag gillar ju inte ens chips. Men jag har shoppat massor massor, så jag är glad ändå. Ända tills kontoutdraget kommer tänker jag vara glad ;)
Ni glömde väl inte att dra klockorna bakåt inatt?
Jag kan inte fatta att helgen redan är över. Den försvann så fort att jag inte ens hann njuta av den. Och nu ska jag gå och lägga mig, och när jag vaknar kommer jag inte ha något annat än en hel arbetsvecka framför mig. Det och morgontidningen.
Dagens rubrik syftar på att jag fått tillsägelse att sluta svära så mycket. Grejen är den att jag inte tycker att ord som kuk och pitt är svärord. Jag använder sällan ord som fan och jävlar, som i mina öron är mycket fulare ord. Pitt är ett jämra coolt ord faktiskt. Jag har dock fått mothugg, och frågar därför er, kära läsare om åsikter. Ni kan skriva i min gb. Alla som inte tycker likadant som jag kommer dock raderas.
Sen vet jag att jag inte har uppdaterat så ofta på sistone, men det beror på att mitt nya jobb för tillfället bara har ISDN och jag orkar helt enkelt inte vänta vänta vänta hela tiden. Att de sen loggar all Internet-trafik har absolut inget att göra med avhållsamheten, nädå. När de får fast lina ska jag vara rolig igen. Tills dess får ni läsa MAD.
-------------
Det är mot mina principer att hänga ut folk såhär, men (och ni inser alla snabbt att det där var en ren lögn, eftersom jag är en kall, otrevlig och hänsynslös människa, men jag försöker övertyga min övervakare att jag är tillräckligt frisk för att få träffa folk) jag fick följande mail alldeles nyss, och PLEASE...
”Hejsan!!
Du verkar vara en nsäll och trevlig tjeje även fast man kan få ett annat intryck av din presentation!!!!
Men tänkte skriva ett litet mail eftersom du va söt och bor ganska nära =)”
Uuh..? Jag ska hålla tand för tunga, eftersom jag tycker att det talar för sig själv, eller snarare inte talar alls, och jag ska inte ens skriva tillbaka och vara ironisk. Ibland är jag riktigt snäll ;)
PS. Jag har köpt en rosa pyjamas *le* Rosa ÄR fint.
- ”Kill me. Kill me now.”
torsdag 22 mars 2001
Städtant numero uno
Idag startar Filippas ”Mission to create the perfect office”. Första punkten på dagordningen: Ordna med papperssortering. Kan ni fatta att de inte källsorterar? ALLA källsorterar nu för tiden. Och om en halvtimme gör även vi det. Banne mig.
Andra punkten: Införa olikfärgade plastmappar. De är mina favoriter :) Ni ANAR inte hur mycket dubbelarbete här körs. Eller har körts. Papper kopieras i både ett och tre exemplar, åker in och ut i diverse pärmar och hanteras i allmänhet alldeles för mycket. No more.
Enough of this. Jag har saker att göra. I’ll be back.
-------------
”Nyckelmakarnas Picasso
- Hej, jag tänkte kolla om du var klar med min nyckel.
- Då ska vi se på lappen. Nummer 36, varsågod.
- Men vänta lite nu... den här är ju inte ett dugg lik originalet!
- Lik och lik.. Alltså - det där är min tolkning, min personliga vinkling,
av din nyckel.
- Tjusigt, men det är inte funkis när man ska låsa upp dörren med den, ok?
- Vadå, hallåå? Har jag förstått dig rätt - jag skulle bara göra en exakt
kopia av nyckeln som du lämnade in? Ingen kreativitet, nada konstnärlig
frihet? Är det det du försöker säga mig? I min egen atelje?
- Atelje!? Ursäkta, men står det Mr Minit eller Mr Monet på dörren?
- Jajaja, gnid salt i såren du. Fem år på konstfack, fem jäddra år...
- Visst, visst, men alltså - titta här nu...
- Jamen få hit dom igen så ska jag fixa det då. Såååådärja - lika som bär!
- Men... du filade ju på originalet!
- Hoppsan.
- Hur ska jag komma in i lägenheten nu då hade du tänkt!?
- Knivigt, men jag kan nog fila till en ny... från minnet, ska du se.
- Men allvarligt talat - jag tror inte...
- Jorå. En rakdutt i början, några småtaggar i mitten, och sen en sån där
sned grej med ränder på slutet.
- Facktermerna haglar... Tack, men nej tack. Har du numret till en låssmed?
- Visst. Ring min brorsa, han ger dig ett schysst pris. Här, slå tvåa
fyrkant bara.
- Eh... är din bror låssmed?
- Ja, hrrm, typ.
- Typ?
- Ja, alltså, egentligen är han diplomerad utbrytarkung från universitetet i
Slôvacek...
- Jösses... fixar han vanliga dörrlås då?
- Visst, häng honom uppochner med ögonbindel och tvångströja så fixar han
vad som helst.”
PS. Vet ni hur geggig en sallad blir om man häller dressing på den och sen låter den stå i två dagar?
PS2. Imorgon ska ni få ta del av Filippas pusselbitsteori. Den är också extremt djuplodande. För att inte tala om träffande.
- ”Marcel, bring me the rice, come on. Bring me the rice. Come on. Good boy, good boy. Come here, gimme the rice. Thank you, good boy. Well, I see he’s finally mastered the difference between, ”bring me the...” and ”pee in the....”
Andra punkten: Införa olikfärgade plastmappar. De är mina favoriter :) Ni ANAR inte hur mycket dubbelarbete här körs. Eller har körts. Papper kopieras i både ett och tre exemplar, åker in och ut i diverse pärmar och hanteras i allmänhet alldeles för mycket. No more.
Enough of this. Jag har saker att göra. I’ll be back.
-------------
”Nyckelmakarnas Picasso
- Hej, jag tänkte kolla om du var klar med min nyckel.
- Då ska vi se på lappen. Nummer 36, varsågod.
- Men vänta lite nu... den här är ju inte ett dugg lik originalet!
- Lik och lik.. Alltså - det där är min tolkning, min personliga vinkling,
av din nyckel.
- Tjusigt, men det är inte funkis när man ska låsa upp dörren med den, ok?
- Vadå, hallåå? Har jag förstått dig rätt - jag skulle bara göra en exakt
kopia av nyckeln som du lämnade in? Ingen kreativitet, nada konstnärlig
frihet? Är det det du försöker säga mig? I min egen atelje?
- Atelje!? Ursäkta, men står det Mr Minit eller Mr Monet på dörren?
- Jajaja, gnid salt i såren du. Fem år på konstfack, fem jäddra år...
- Visst, visst, men alltså - titta här nu...
- Jamen få hit dom igen så ska jag fixa det då. Såååådärja - lika som bär!
- Men... du filade ju på originalet!
- Hoppsan.
- Hur ska jag komma in i lägenheten nu då hade du tänkt!?
- Knivigt, men jag kan nog fila till en ny... från minnet, ska du se.
- Men allvarligt talat - jag tror inte...
- Jorå. En rakdutt i början, några småtaggar i mitten, och sen en sån där
sned grej med ränder på slutet.
- Facktermerna haglar... Tack, men nej tack. Har du numret till en låssmed?
- Visst. Ring min brorsa, han ger dig ett schysst pris. Här, slå tvåa
fyrkant bara.
- Eh... är din bror låssmed?
- Ja, hrrm, typ.
- Typ?
- Ja, alltså, egentligen är han diplomerad utbrytarkung från universitetet i
Slôvacek...
- Jösses... fixar han vanliga dörrlås då?
- Visst, häng honom uppochner med ögonbindel och tvångströja så fixar han
vad som helst.”
PS. Vet ni hur geggig en sallad blir om man häller dressing på den och sen låter den stå i två dagar?
PS2. Imorgon ska ni få ta del av Filippas pusselbitsteori. Den är också extremt djuplodande. För att inte tala om träffande.
- ”Marcel, bring me the rice, come on. Bring me the rice. Come on. Good boy, good boy. Come here, gimme the rice. Thank you, good boy. Well, I see he’s finally mastered the difference between, ”bring me the...” and ”pee in the....”
onsdag 21 mars 2001
De kallar det reklam
Med anledning av att jag numera jobbar för ett reklamföretag, ska jag göra en djupdyking i reklamens förlovade värld, och utvärdera diverse reklam. Då och då när jag känner för det. Djurgården har bevisligen INTE lyckats. Har ni SETT mig vara där eller?
Kampanj för glasögonbågar i t-banan: ”Lätta, starka, allergifria titanbågar.” Till skillnad från de i plast då, som tål vare sig jordnötter eller tomater.
----------
Jag är så hungrig. Stackars mig. Jag ska nog börja äta gröt till frukost.
Och jämrans vad jag avskyr detta tangentbord. Ergonomiskt my ass. Omöjligt låter mer rätt. Jag skriver ju bara fel hela tiden. Knapparna sitter fan inte rätt någonstans. Jag måste få ett gammalt istället.
More will come.
----------
Nu har jag skaffat mig ett riktigt tangentbord. Glädje. Vadå bakåtsträvande, jag?
Min teori om smulor i sängen, som handlar om otrohet versus trygghet. Jag ger er den extraförkortade versionen:
Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Om du iaf äter kakan är det till slut bara smulor kvar. Och om du då dessutom har ätit kakan i sängen blir det sen jäkligt svårt att sova.
Det ligger mycket djupare tankar bakom den teorins uppkomst än ni någonsin kan ana. Och en hel del alkohol.
PS. Igår var jag hyperkulturell och gick på teater. Jag är fortfarande imponerad av uppfinningsrikedomen hos personen som tog mig dit.
PS2. Jag har insett en sak. Oavsett vad som händer, och oavsett om jag kommer träffa andra pojkar, och oavsett om de också kommer såra mig, så vet jag iaf hur det är att älska någon. Jag har ju hur som helst det.
- ”Chandler Bing? It’s time to see your thing.”
Kampanj för glasögonbågar i t-banan: ”Lätta, starka, allergifria titanbågar.” Till skillnad från de i plast då, som tål vare sig jordnötter eller tomater.
----------
Jag är så hungrig. Stackars mig. Jag ska nog börja äta gröt till frukost.
Och jämrans vad jag avskyr detta tangentbord. Ergonomiskt my ass. Omöjligt låter mer rätt. Jag skriver ju bara fel hela tiden. Knapparna sitter fan inte rätt någonstans. Jag måste få ett gammalt istället.
More will come.
----------
Nu har jag skaffat mig ett riktigt tangentbord. Glädje. Vadå bakåtsträvande, jag?
Min teori om smulor i sängen, som handlar om otrohet versus trygghet. Jag ger er den extraförkortade versionen:
Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Om du iaf äter kakan är det till slut bara smulor kvar. Och om du då dessutom har ätit kakan i sängen blir det sen jäkligt svårt att sova.
Det ligger mycket djupare tankar bakom den teorins uppkomst än ni någonsin kan ana. Och en hel del alkohol.
PS. Igår var jag hyperkulturell och gick på teater. Jag är fortfarande imponerad av uppfinningsrikedomen hos personen som tog mig dit.
PS2. Jag har insett en sak. Oavsett vad som händer, och oavsett om jag kommer träffa andra pojkar, och oavsett om de också kommer såra mig, så vet jag iaf hur det är att älska någon. Jag har ju hur som helst det.
- ”Chandler Bing? It’s time to see your thing.”
tisdag 20 mars 2001
Oh my God
Inte en endaste liten chokladbit på hela dagen. I will not live through this.
------------
Jag förstår den besvikelse ni måste ha känt när dagens db var så rysligt kort, men det är allt jag hann med att skriva.
Det kryper i kroppen på mig och kliar i fingrarna av längtan efter att få omorganisera och rationalisera denna arbetsplats. Uschiamej. Här ska det bli storstädning av. Despite the fact att jag faktiskt arbetade i DOS på mitt förra jobb, så är rutinerna här sorgligt oöversedda. Dubbelarbete till tusen. Men inte så länge till. Det här kan bli kul. Jag har för övrigt fått fria händer att förändra vad jag vill, och använda vilka program jag vill. Oh yes.
Nu ska jag gå och köpa choklad. Jag skulle ju hålla mig, men sen tänkte jag: who the hell am I kidding? Chocolate it is.
Sen gick jag och tänkte på jobbiga saker igår, vilket ledde till att jag helt i onödan var elak mot någon jag tycker om, vilket var mycket dumt gjort av mig. Det känns skönt för stunden att avreagera sig på de närmaste, men det är ju tyvärr det som slår hårdast..
PS. Dreamgate - Now we are free = ruskigt bra. Ladda ner.
- ”Well, ya know, if it’s not a headboard it’s just not worth it.
------------
Jag förstår den besvikelse ni måste ha känt när dagens db var så rysligt kort, men det är allt jag hann med att skriva.
Det kryper i kroppen på mig och kliar i fingrarna av längtan efter att få omorganisera och rationalisera denna arbetsplats. Uschiamej. Här ska det bli storstädning av. Despite the fact att jag faktiskt arbetade i DOS på mitt förra jobb, så är rutinerna här sorgligt oöversedda. Dubbelarbete till tusen. Men inte så länge till. Det här kan bli kul. Jag har för övrigt fått fria händer att förändra vad jag vill, och använda vilka program jag vill. Oh yes.
Nu ska jag gå och köpa choklad. Jag skulle ju hålla mig, men sen tänkte jag: who the hell am I kidding? Chocolate it is.
Sen gick jag och tänkte på jobbiga saker igår, vilket ledde till att jag helt i onödan var elak mot någon jag tycker om, vilket var mycket dumt gjort av mig. Det känns skönt för stunden att avreagera sig på de närmaste, men det är ju tyvärr det som slår hårdast..
PS. Dreamgate - Now we are free = ruskigt bra. Ladda ner.
- ”Well, ya know, if it’s not a headboard it’s just not worth it.
fredag 16 mars 2001
Gud hör bön
Prisad vare herren, Everyday har lagts ner.. Aldrig mer ”Eeeverydaay??” i örat. Aldrig mer en tidning uppstucken i näsan. Aldrig mer zickzackande till bussen pga dessa förbenade utdelare. Gud hör bön. Men å andra sidan, så mycket som jag svurit över dessa förhatliga, värdelösa skräptidningar kanske det är den andre som lystrat.
Idag är min sista dag på detta jobb. Tråkigt. Eftersom jag inte vet hur lätt det kommer bli att komma åt Lunar från nästa jobb (eller, lätt blir det väl, men jag vet inte hur mycket tid jag kommer ha i början), så får ni ställa in er på att besöken här bli sporadiska. Eller så blir de inte det. Vem vet? Inte du.
Denna är garanterat min egen:
Killars tankar:
* Öl. Öl. Öl. Öl….Öl.
* Wow! Nån har fyllt kylen! Bäst jag äter upp allt innan det blir dåligt.
* Broccoli? Broccoli är inte mat.
* Snygg häck. Okej bröst. Jo. Jo, henne kan jag nuppa med.
* Alternativa användningsområden för tamponger: Stoppa upp i näsan. Testa uppsugningsförmågan. Ge till hunden. Fnissa åt med polarna.
* Vilka sopor?
* Vad fan menar hon med att jag ätit upp all mat i kylen.. Hur skulle jag kunna veta att hon skulle använda det till något..?
* Mera öl.
* Yes! Ishockey istället för Ally McBeal!
* Vilken tvätt?
* Jag måste ha den nya mobiltelefonen, annars kommer jag dö.
* Jag måste ha den nya DVD:n, annars kommer jag dö.
* Jag måste ha den nya stereon, annars kommer jag dö.
* Men älskling, vi kan nog inte köpa någon ny soffa just nu. Vi har inte råd.
* Mera öl.
* Jag kan visst göra tre saker på en gång. Jag kan visst.. jag kan.. jag kan.. aj oj nej Hjälp!
* Hur skulle jag kunna veta att smöret faktiskt stod mitt framför ögonen på mig?
* Vilken disk?
* Jag vet inte det här. Äsch, jag ljuger ihop något.
* Ok, om jag tar den här sladden här.. och trycker på den knappen här.. och använder den här mojängen så.. Jävla video, funka då! Ok, men då tar jag den HÄR sladden istället, och..
Sen utlovade jag visst ett föredrag om det idiotiska i att tro på livslång kärlek, men då var jag på dåligt humör. Nu är jag inte det längre, så nu tror jag på det igen. You will just have to wait. Eller göra mig förbannad.
PS. Jag ska på date ikväll. Den heliga torsdagens betydelse har ratats. Skäms på dig *peka*
- ”Alright kids, I gotta get to work. If I don’t input those numbers... it doesn’t make much of a difference. ”
Idag är min sista dag på detta jobb. Tråkigt. Eftersom jag inte vet hur lätt det kommer bli att komma åt Lunar från nästa jobb (eller, lätt blir det väl, men jag vet inte hur mycket tid jag kommer ha i början), så får ni ställa in er på att besöken här bli sporadiska. Eller så blir de inte det. Vem vet? Inte du.
Denna är garanterat min egen:
Killars tankar:
* Öl. Öl. Öl. Öl….Öl.
* Wow! Nån har fyllt kylen! Bäst jag äter upp allt innan det blir dåligt.
* Broccoli? Broccoli är inte mat.
* Snygg häck. Okej bröst. Jo. Jo, henne kan jag nuppa med.
* Alternativa användningsområden för tamponger: Stoppa upp i näsan. Testa uppsugningsförmågan. Ge till hunden. Fnissa åt med polarna.
* Vilka sopor?
* Vad fan menar hon med att jag ätit upp all mat i kylen.. Hur skulle jag kunna veta att hon skulle använda det till något..?
* Mera öl.
* Yes! Ishockey istället för Ally McBeal!
* Vilken tvätt?
* Jag måste ha den nya mobiltelefonen, annars kommer jag dö.
* Jag måste ha den nya DVD:n, annars kommer jag dö.
* Jag måste ha den nya stereon, annars kommer jag dö.
* Men älskling, vi kan nog inte köpa någon ny soffa just nu. Vi har inte råd.
* Mera öl.
* Jag kan visst göra tre saker på en gång. Jag kan visst.. jag kan.. jag kan.. aj oj nej Hjälp!
* Hur skulle jag kunna veta att smöret faktiskt stod mitt framför ögonen på mig?
* Vilken disk?
* Jag vet inte det här. Äsch, jag ljuger ihop något.
* Ok, om jag tar den här sladden här.. och trycker på den knappen här.. och använder den här mojängen så.. Jävla video, funka då! Ok, men då tar jag den HÄR sladden istället, och..
Sen utlovade jag visst ett föredrag om det idiotiska i att tro på livslång kärlek, men då var jag på dåligt humör. Nu är jag inte det längre, så nu tror jag på det igen. You will just have to wait. Eller göra mig förbannad.
PS. Jag ska på date ikväll. Den heliga torsdagens betydelse har ratats. Skäms på dig *peka*
- ”Alright kids, I gotta get to work. If I don’t input those numbers... it doesn’t make much of a difference. ”
torsdag 15 mars 2001
Sug sug sug
Jävla skit också.
---------------
Jag ÄR så förbannad. Jävla kukdag.
---------------
Kilerian har en teori om att Murphy skulle bestå av alla människor på hela jorden. Det är fel. Murphy är ett fenomen som existerar strax under mitt vänstra öra, där han bidar sin tid, och reagerar på saker som tex. glada stämningar, förhoppningsfulla känslor, eller ord som tex. ”Men det här går ju bra”. Jag.Hatar.Murphy. För varje dag tvingas jag möta honom, i en eller annan skepnad. Är jag glad - då lyckas Murphy få mig på dåligt humör. Hoppas jag på att få/uppnå något - då är Murphy snabb med att förhindra det. Tror jag att något kommer gå i land - vem är då där och förstör allt? Murphy! Jag hatar Murphy.
------------
Jag hatar att jag blir så förbannat irriterad över småsaker. Jag hatar att jag tar åt mig av saker som händer som jag egentligen borde rycka med axlarna över. Jag hatar att jag aldrig kan vara tillräckligt glad/lycklig/förnöjd/ för att ha överseende med Murphys intriger.
----------------
Det är bra att jag är sån. Det är bra att jag är känslosam, bryr mig, tar åt mig, blir förbannad, ledsen, sårad. Hellre det än motsatsen. Då skulle jag inte bry mig, jag skulle vara likgiltig och inga känslor skulle vara äkta. För lika förbannad och ledsen som jag blir över småsaker, lika glad kan jag bli över en småsak. Imorse stannade en bil för mig. Då log jag hela resten av vägen till bussen. Det var bara 25 meter kvar, men ändå.
---------------
Satan vad grinig jag är.
-------------
Frågor:
Om man har julsaker uppe i mars, är man då seg i skallen eller rebellisk?
Kan ett par rosa slip-ins vara värda 800 kronor om man blivit kär i dem?
Om bussarna går var femte minut, och man är 200 meter från busshållplatsen när en av dem kommer; är det då värt att springa efter den, eller ska man vänta på nästa?
Varför envisas folk med att ha ”avskedsfika” för mig, trots att min uttryckliga begäran är att slippa all uppmärksamhet?
Hur stor är chansen att man går upp i vikt om fem personer delar på en Vienetta, en krossad choklad, en gammeldags vanilj och en Pecannöt på en kväll?
PS. Jag har idag fått lära mig att Lap Power inte alls är ett samiskt kampsportsförbund som jag alltid trott. Där ser man.
PS2. Och imorgon kommer min utläggning om hur korkade folk är som tror på evig kärlek. Dystra, självutlämnande ord av The Trasselkvast.
- ”Oh dark mother, once again I suckle at your smokey teat. ”
---------------
Jag ÄR så förbannad. Jävla kukdag.
---------------
Kilerian har en teori om att Murphy skulle bestå av alla människor på hela jorden. Det är fel. Murphy är ett fenomen som existerar strax under mitt vänstra öra, där han bidar sin tid, och reagerar på saker som tex. glada stämningar, förhoppningsfulla känslor, eller ord som tex. ”Men det här går ju bra”. Jag.Hatar.Murphy. För varje dag tvingas jag möta honom, i en eller annan skepnad. Är jag glad - då lyckas Murphy få mig på dåligt humör. Hoppas jag på att få/uppnå något - då är Murphy snabb med att förhindra det. Tror jag att något kommer gå i land - vem är då där och förstör allt? Murphy! Jag hatar Murphy.
------------
Jag hatar att jag blir så förbannat irriterad över småsaker. Jag hatar att jag tar åt mig av saker som händer som jag egentligen borde rycka med axlarna över. Jag hatar att jag aldrig kan vara tillräckligt glad/lycklig/förnöjd/
----------------
Det är bra att jag är sån. Det är bra att jag är känslosam, bryr mig, tar åt mig, blir förbannad, ledsen, sårad. Hellre det än motsatsen. Då skulle jag inte bry mig, jag skulle vara likgiltig och inga känslor skulle vara äkta. För lika förbannad och ledsen som jag blir över småsaker, lika glad kan jag bli över en småsak. Imorse stannade en bil för mig. Då log jag hela resten av vägen till bussen. Det var bara 25 meter kvar, men ändå.
---------------
Satan vad grinig jag är.
-------------
Frågor:
Om man har julsaker uppe i mars, är man då seg i skallen eller rebellisk?
Kan ett par rosa slip-ins vara värda 800 kronor om man blivit kär i dem?
Om bussarna går var femte minut, och man är 200 meter från busshållplatsen när en av dem kommer; är det då värt att springa efter den, eller ska man vänta på nästa?
Varför envisas folk med att ha ”avskedsfika” för mig, trots att min uttryckliga begäran är att slippa all uppmärksamhet?
Hur stor är chansen att man går upp i vikt om fem personer delar på en Vienetta, en krossad choklad, en gammeldags vanilj och en Pecannöt på en kväll?
PS. Jag har idag fått lära mig att Lap Power inte alls är ett samiskt kampsportsförbund som jag alltid trott. Där ser man.
PS2. Och imorgon kommer min utläggning om hur korkade folk är som tror på evig kärlek. Dystra, självutlämnande ord av The Trasselkvast.
- ”Oh dark mother, once again I suckle at your smokey teat. ”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)