SvD gör en fantastisk tidning. Och en fullständigt urusel webbsida, hårfint slagen av SF och Tasteline - tung, långsam, plottrig och svårnavigerad. Jag ska ändå tipsa om två artiklar, som i sig själva är lysande givetvis, om man nu i nätversionen kan stå ut med rörlig reklam, absurd styckeindelning och länkar till andra texten instoppade mitt i paragrafer (yes, ansvariga för svd.se, jag riktar mig till er).

Först denna som fick mig att storgråta vid köksbordet (återigen brasklapp för att författarens stämning förstörs av webbversionen):

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/livet-rinner-ut-i-den-stora-trottheten_8269172.svd

Sen skulle jag länka till en artikel av Daniel Björk, som behandlar ett ämne som ingalunda är nytt, men som lyckas göra det på ett smart och väldigt läsvärt sätt, nämligen kroppsfixering i allmänhet, men på stranden i synnerhet, men då har svd.se av någon märklig jäkla anledning valt att inte lägga upp den på sajten. Vilket är väldigt synd, för den förtjänade i sanning att nå ut till fler läsare.

"För i verkligheten ser inte kvinnor ut som Gisele Bundchen (och inte män som David Gandy, men detta är av olika skäl främst ett problem som uppfattas av kvinnor, så tillåt mig fokusera på det täcka könet)" - väldigt okomplicerat reducerar han "rättvisefrågan" till något här oväsentligt.

Man är bra jäkla vibrationsskadad när man råkar köra ut på räfflorna i vägmarkeringen och första tanken inte är "hoppsan, håll dig på vägen" utan "det ringer!"

Alltså jag fattar inte hur folk kan klaga över att det är svårt att gå ner i vikt. Allt man behöver göra är att träna med PT tre dagar i veckan, träna gruppass de två andra, powerwalka en mil om dagen och leva på avokado, keso och proteindrinkar. Hur jävla enkelt som helst.

Det borde vara alla förunnat att starta morgonen så här:

Så jag har ju ingen häst för närvarande (hon står på rehab i Gävle och äter pengar), och måste alltså fylla min tid med annat. Ett av annat är att jag börjat träna med en PT. Möjligen inget jag trodde jag skulle göra i mitt liv on account of jobbigt, och lite pinsamhetsfaktorn. Men det har faktiskt gått förvånansvärt bra tack vare att min PT både är trevlig och rätt chosefri. Alltså gör det mig inte så mycket att svettas, grimasera och stöna framför honom (nej, jag har inte frågat honom vad HAN tycker om att bli svettad på, men han får lite skylla sig själv som valde yrket, faktiskt).

Men. Idag då. Alla mina fördomar om att det är asjobbigt med PT har blivit infriade. Det är asjobbigt med PT. Första passet var det enskilt jobbigaste jag gjort i mitt liv. Vi tränade ben och jag kom inte upp för trapporna på vägen hem utan var tvungen att dra upp mig själv i ledstången. Och idag tränade vi lite allt möjligt, men mest mage, och den sista övningen innebar först att ligga på en bänk med benen rakt ut över kanten och sen sträcka dem rakt upp (som ett L) och lyfta rumpan från bänken. I en minut. Därefter plankan på en pilatesboll. I en minut. Gånger tre. Nämnde jag asjobbigt? Okej, men vet ni vad som händer när man gör den där första övningen och börjar bli trött och skickar upp underkroppen i vädret, VARJE gång?

Ett ord: musprutt. Ville dö.

Hahaha, jag dör! Skamlöst snodda från Damn you autocorrect.

Om jag verkligen inte har annat för mig än att stå och färgkoda mina klänningar just nu? Jo, kanske det. Om jag VILL göra annat..?

Jag är så sjukt sjukt sjukt sjukt ridsugen! Ingen som vill slänga en lagom tjock häst i sina bästa år runt halsen på mig ett tag?

Fantastisk upptäckt: två-åringen är gammal nog att fatta när man ber henne hämta saker. Som att ha en egen liten butler.

Jag ÄLSKAR internet i allmänhet, och Flashback i synnerhet. VAD jag än googlar på så nog fan dyker ett fb-inlägg upp som en av de första trådarna. Lufta element med bergvärme och ta reda på hur när det inte funkar att göra som vanligt? Inga problem, Flashback is your friend.

Mvh Extremt_händig_husägare-78