Bild på hästen, som efterfrågat. Tyvärr så får hon en tendens till travarhals på bilden, något som hon faktiskt inte har annars, hon ser ut som en stor ponny. Och superfin såklart =)

(Vv bortse från hemsnickrad hjälptygel, gjord av.. tygel..)

"Hur det gick utför med världen", eller

"Min chefs oförmåga att anställa bra folk".

Jo, för att vi har ju blivit av med den patetiska ursäkten till assistent nu, och hence anställt en ny. I samma veva går det bra att konstatera att jag var en lyckträff vad hennes personkännedom beträffar (och alltså att JAG är det bästa hon anställt, rent objektivt vill säga, vilket osökt får en att ytterligare ifrågasätta kvaliteten på resten).

Ok, min assistent är bra, men det beror till stor del på att det är jag som lärt upp henne, och att jag fortfarande var positivt inställd till tanken på nyanställda när hon kom (ja, hon är trevlig också).

Jag har ännu inget att säga om den här nyas arbetsförmåga (vilken dock, även i alla värsta fall, kommer överstiga den gamlas med minst ett par hundra procent, förutsatt att hon inte drabbas av något som kräver sjukhusvistelse), men däremot har jag desto mer att säga om hennes personlighet.

Jag ska inte säga allt, jag ska bara nöja mig med att konstatera att min chef tycks vara högeligen förtjust i att anställa surkärringar. Det går BRA att sticka in huvudet på morgonen när man kommer och säga hej till mig. Det är iaf trevligare så än att komma in, försöka kopiera något, inte lyckas (eh?!), och låta dina första ord till mig vara "Du tror inte att du kan hjälpa mig lite med det här?".

Jag hjälpte inte. Ser jag ut som skrivarexpert bara för att jag sitter bredvid?

Det går även bra att svara i telefon åtminstone varannan gång. Det ÄR inte svårt, det funkar precis som hemma, jag lovar. DU är assistent, DU svarar i telefon. JAG är inte assistent, JAG får relevanta samtal vidarekopplade till mig. Det finns en anledning till uppdelningen, andelen kvalificerat jobb, och att jag har högre lön än du.

Sådär, och när dagens beska är ur mig ska jag sätta igång med mitt, kvalificerade, jobb.

Var inne och tittade lite på min sida på SD (och nä, när man inte är där på flera månader så har inte McDreamy mailat trots frånvaron), och så hade de någon notis om det här med nätdejting, och vad man kunde göra för att förbättra sin sida osv. Och även nedanstående, "fem roliga tips på vad man kan göra på första dejten":

Här är fem tips från dejtingcoachen:

1. Gå på zoo! Förutom att det är billigt, så finns det massor av saker att prata om. [Eh, massor som i massor mer än normalt med en normal människa man aldrig träffat för, eller massor som i "herregud vilket rött arsle den där babianen har"?]

2. Karaoke - 127 miljoner japaner kan inte ha fel! [Ja, för det första man gör med en människa man aldrig träffat förr, och kanske gärna vill träffa igen, är att ställa sig på en scen framför honom och skråla i en raspig mick. Jomenvisstserru...]

3. Nöjesparker är ofta för barn, vem säger att inte vuxna kan ha lite barnsligt kul? Adrenalinnivåerna kommer att rusa i taket och det finns oräkneliga tillfällen att hålla om din dejt, i till exempel spökhuset. [Finns inte så himla mycket man hinner säga till varandra under de lugnare partierna i bergodalbanan väl?]

4. Första, andra, tredje... Titta i tidningen var närmaste loppis eller auktion äger rum. Vem vet, ni kanske gör ett fynd under skattjakten! [Ja, om man med fynd menar använd madrass.]

5. Stranden är fin. Om du är lycklig nog att bo nära stranden, är det ett av de mest romantiska ställena att ta din dejt. Det är så romantiskt att ta av sig skorna, få sand mellan tårna och samla snäckskal. [Sand mellan tårna, ja särskilt i november.]

Nä, mitt tips till första dejt är gammal hederlig bio, med kort fika innan. Antingen så gillar ni varandra, och då hinner ni ta reda på det under fikan, och sen "känna spänningarna" (låter som om Malena skriver här) under bion. Vill ni ses mer efteråt är det ju bara att ta en promenad. Och om ni/någon av er INTE gillar varandra så är det ju lätt att stå ut med en kort fika om man vet att man kommer ha en barmhärtigt pratfri biostund framför sig, för att sen skiljas vid t-banan (du ska ALLTID åt motsatt håll, var du än bor).

Jan Majlard på SvD har tidigare skrivit att han tycker att ridning inte är en sport som platsar i OS, då den allt för mycket hänger på en annan varelses medverkan. Nu skriver han att han tycker att Johan Wissmans kval till finalen är större än Bengtssons silvermedalj, och "Hur många av planetens människor (...) kliver någonsin upp på en häst i syfte att hoppa över hinder? Jämfört med hur många som springer?"

Ja du Jan, ridning är Sveriges näst största sport. Över en halv miljon människor rider. I stallet, där jag var igår, sprang småflickor, och gamla gubbar om varandra och lyssnade på sportsändningarna i radio bara för att kunna höra hur det gick för Rolf-Göran. Ingen annan sport överbryggar generationsklyftor och befrämjar samarbete som ridning. Ingen annan sport är så könsbefriad som ridning. I ingen annan sport får tjejer ta plats så naturligt utan att det ens måste antydas att de är tjejer.

Fortsätt du att nedvärdera en av Sveriges största sporter. Det bådar tyvärr inte gott för att hästtjejer som blir retade där ute i Sverige ska ses som idrottsutövare, och inte bara som att de gosar lite med hästarna i stallet. Men fortsätt du, så försöker vi andra kämpa för att ridsport ska ses som en annan sport bland alla basket- och fotbollar.

Det är trist att en sportkrönikör på en av Sveriges största tidningar är kvar i gammalt dammigt tänkande om ridning, och därmed nedvärderar alla de starka tjejer (och killar) i stall där ute i Sverige, som varje dag brinner för sin sport, oavsett omgivningens reaktioner. Trist, men inte ett dugg ovanligt.

För oss är i alla fall Bengtssons OS-silver något av det största som hänt svensk ridsport, och vi hoppas nu på lite, välförtjänt, positiv uppmärksamhet i media. det har ju inte direkt varit något medaljregn i detta OS, och denna silvermedalj är därmed något av det bästa som hänt i OS även för alla andra svenskar.

I min genomgång efter nya bloggar (hemska ord), så tvingas jag tyvärr läsa 95% skit. Hittills har jag hittat tre (säger tre) bloggar (hemska ord), som verkar ok. Men så finns det de som EGENTLIGEN är ok, men som stavar så hemskt, eller skriver allt utan radavstånd, att mina ögon blöder och jag inte pallar att läsa mer. De går alltså ändå bort. Och så finns det de som är rätt trista, men som får till ett eller ett annat bra inlägg, typ de här (ja, jag läste faktiskt allt):

http://miamivice.blogg.se/2008/august/hatar.html

Och jag är fortfarande bakfull. Det var inte ens lite kul att ha stalltjänst igår.

boy kommer jg skratta åt detta imrogon. eller ite.-

Shit duktigt, försökte inte ens rätta felstavat förra inlägg, tyder gott ang anal läggning. bra jhäer inte felstavat a.llls visst?

fördelar med TT GÅ ut med hund full: inte ems lite mörklrädd.-

Nacdelar: Hickar hel TIDEN. Går n i träd.

Åh, stressen, stressen.

Jag känner magsåret och hjärtinfarkten smyga sig på.

Vad är det för FEL på folk och deras tidsuppfattning/planering?! Är det BRA timing att gå på möte mitt i brinnande bokslut, som står och faller på att du ska uppdatera dina siffror?

To hell with this, nu går jag hem och stänger av telefonen.

Idag kom jag till kontoret halv nio. Jag ska gå senast - SENAST you hear me?! - klockan ett. Jo, för annars hinner jag inte med mitt liv, och igår och idag hade jag två revisorer här som reviderade det företaget som vi tack och lov sagt upp från september (så jag kan gå ner till 60%), och de var Så. Jäkla. Korkade.

Iaf en av dem. Jesus. Assistent, typ 14 år, och stendum. Om man inte VET vad vinstavräkning är ska man heller inte ställa frågor om det. Lämna det till andra människor. Alltså, jag höll på att börja gråta i ren frustration när jag skulle förklara saker för henne. Hon frågar mig om en diff, jag säger att jag ska kolla upp det, jag hittar diff, och skriver i det på hennes sammanställning, vilket leder till att slutdiffen blir 3025 kr, vilket i ett bolag med omsättning på över 50 miljoner är ren öresavrundning.

Hon säger "Men, hur menar du nu? Ska det inte vara minus?"
Jag säger "Nej, det är ju en siffra som ska till, som jag missat att bokföra, det påverkar inte resultatet eftersom det balanseras mot ett annat konto, men det påverkar ju just detta konto positivt."

Osv hundra gånger till fram och tillbaka. Notera att detta är extremt elementära saker, som säkert de flesta av er läst på gymnasiet, grundläggande debet och kredit. Men nej.

Sen fortsatte det i samma stil hela dagen, och jag undrar vad revisorn sa till sin assistent när de gått härifrån. Revisorn fattade ju.. hon agerade iaf som hon fattade, och då var jag ändå EXTREMT pedagogisk. Jag hänföll tom till liknelser: "Men tänk dig att du rider på en häst..."

Jag har förtjänat att gå klockan ett. Jag SLUTAR klockan ett. Folk tycks glömma det här.