I höstas bestämde jag mig för att nu i vår skulle jag göra om i trädgården. Alltså drog jag upp allt som satt i rabatterna och knödde ner det i ett par balkonglådor som jag ställde under terrassen i väntan på bättre tider (eller kanske döden). Häromdagen tog jag en titt där under (min cykel står också där), och vad skådade jag om inte detta:

Den minstaste lillaste lupinbebis jag någonsin sett. Om den överlever förtjänar den en plats i rampljuset.

Och när jag ändå håller på med att konstatera saker så kan jag konstatera att det här oskicket med att spelar låtarna i radion INNAn finalen är FEL. Fel fel fel. Det skapar ett orättvist försprång för de låtar som garanterat kommer spelas mest, dvs Perelli, Bengtzing, och (gah) Nordman.

Sen får ni andra tycka vad ni vill, men det är jag som har rätt.

[Tänk er här hysteriskt och oerhört skadeglatt skrattande - lite kråktendenser över det hela]

Carola! Up yours! Ahahahahaha!! Svenska folket har äntligen kommit ur koman och insett att din maniskt stirrande blick är totalskrämmande och att ESC för en gångs skull ska få slippa ditt skränande!

Och Sibel! Go girl! Hon är fantastiskt talangfull. Personligheten.. säger jag inget om, jag nöjer mig bara med att konstatera att hon är duktig.

Men Perelli kommer vinna finalen. Inte heller det något jag väljer att värdera, det är bara ett konstaterande.

För övrigt är just "svenska folket" ett uttryck som jag avskyr. Det stinker Metro och Löfbergs Lila om det.

Jättetack för alla uppmuntrande kommentarer. Utom mammas då (hon ringde mig och undrade hur det skulle bli med hennes lön nu - hon har hjälpt mig lite då och då med grejer när jag inte har tid. Tack för stödet kära mor).

Dessutom kom jag på den perfekta lösningen - jag plockar in honom som kund till jobb-jobbet. Där får jag både finders fee och procent på omsättningen, så jag förlorar inte allt. Sköter jag mina kort rätt så jag det nog bli mer än det normala också - gäller bara att få honom att nappa på ideén. Men det bör inte vara så svårt, han får ju samma villkor, men bättre förutsättningar.

Nog om det.

Den stora hunden är nu nytrimmad. I år gjorde jag det faktiskt på riktigt också, för första gången på tre år, och eftersom jag ryckte lite här och lite där medan vi var ute på promenader så blev det heller inga störra protester (trimma riktigt är alltså att fingertrimma - han var så ömhudad där ett tag att jag maskintrimmade honom, vilket är ett extremt tabu när det gäller taxar då det förstör pälsen totalt. Inte på detta exemplar dock, för det lossnade faktiskt mycket lättare nu än det gjort förut, och underhåret är i perfekt skick). Okej, jag har bara trimmat kroppen, tassarna är fortfarande lurviga, för dem MÅSTE jag klippa, och för övrigt är han ganska söt med allt trassel på tassarna.

Men nu är han så snygg! Jag kan knappt se mig mätt på honom. Hela vintern har jag låtit honom vara rufsig, inte borstat efter baden så att han sett ut som hej kom och hjälp mig, och en otrimmad rufsig tax är faktiskt inte direkt vacker. Men nu alltså... han är så fin min hund! Raka rena linjer, musklad till tusen, och väger mindre än han någonsin gjort. Han fyller snart tio, men han är banne mig i lika bra kondition som om han vore tre. Dags att börja leta utställningar...

Synd bara att förhållandena kommer bli tvärtom för den lilla hunden. Han har mycket päls nu, och är söt så, men när allt ska av (snart!) så kommer han se ut som en prick på fyra rangliga ben...

Sådär, nu kan alla som är ointresserade av hundar (typ alla utom två av mina läsare) vakna igen.

Idag är det synd om mig. Och idag har jag bestämt mig.

Jag ska säga upp min största kund (ni vet han som ringer och mailar och är allmänt otrevlig?).

Idag har jag - på jobb-jobbet - jobbat med den där nya kunden. Idag var det dags för månadens avstämningar. Jag ska inte gå in på det rent tekniska, men jag satt i åtta timmar i sträck, utan lunch och utan rast för att få det klart. Nu är jag helt skakig, har ont i huvudet och mår illa.

Och visst, jag kan jobba så, någon gång ibland, när det behövs. Just nu är det extremt mycket att göra på jobb-jobbet, det här är vår stressigaste tid. Och det vore okej... om jag bara slapp fortsätta jobba när jag kom hem. Det vore okej, om jag kunde slänga mig i soffan och tycka synd om mig själv när jag kom hem. Det vore okej, om jag någon gång blev FÄRDIG.

Men det är jag inte, aldrig. Aldrig klar, alltid nya mail, alltid nya frågor. Och jag orkar faktiskt inte längre. It's just not worth it. Pengarna i all ära, men det finns en anledning till att jag bara jobbar 75% på jobb-jobbet, och det är INTE för att jobba vid sidan av. Det är för att jag, nu medan jag kan och är helt allena, ska kunna leva också.

Så, idag, har jag tagit ett beslut. Om, när och hur är dock en smula oklart. Jag ska skaffa mig lite andra kunder istället, mindre kunder, såna som inte kräver svar direkt, som inte blir sura när jag inte svarar i telefonen (geez, såna som inte ringer på helgerna!), såna som jag bara måste jobba med någon eller några gånger i månaden. För, let's face it - alla de där pengarna använder jag faktiskt inte, så om jag får lite mindre intäkter så må det vara hänt.

För om det vore så nu, så skulle jag vara ledig nu. Jag skulle hinna duscha innan Samuel och syster kom, jag skulle hinna gå ut med hundarna, och kanske äta något.

Fine, jag sitter här och bloggar (hemska ord), men cut me some slack liksom. Jag är helt enkelt ingen karriärmänniska. Jag finner inget nöje i mitt jobb, ingen tillfredsställelse heller (utom när betalningarna kommer in), och jag drivs inte av att jobba hårt. Jag är helt enkelt en lat jävel som vill ligga på soffan, käka chips och kolla på TV.

Edit:

Iofs känns beslutet lite mindre självklart när jag ser att det nyss kommit in 27 544 på kontot (av vilka merparten är moms och skatt, men det ska inte dras förrän oktober 2009) - men så tänker jag hur jag mådde när jag skulle sätta mig på t-banan för att åka tillbaka på kontoret och fick ett samtal av kunden angående vad jag måste göra när jag kom hem (jag tänkte "herregud, jag dör jag dör, jag kommer aldrig klara mig hem, jag måste ta en taxi NU"), och då blir det genast mer självklart.

Edit 2: Eller är jag knäpp som säger upp så mycket pengar? Vad tycker ni?

Två avsnitt in i Californication. Två avsnitt in i Private Practice.

Nooot so sure about either one faktiskt. Ska jag ge upp eller försöka lite till?

Och om ni undrar - nej, jag hann inte med det jag BORDE jag gjort idag eftersom jag blev tvungen att göra en massa annat tjafs. Så nu kommer jag få skäll för det också.

Yey me.

Fastnade i nio av elva rödljus imorse. Kommer till jobbet och inser att vår nyanställda fortfarande inte gjort det hon skulle gjort igår eftermiddag, som hon egentligen skulle gjort förra veckan, som jag nu fått skäll för två gånger eftersom jag är kundansvarig, vilket innebär att jag nu måste sätta mig och ägna tid åt att göra det själv - dyrbar tid som jag egentligen måste ägna åt kvalificerat arbete som jag bara har idag för att hinna med.

And don't get me started on her on the whole... jävlar vilken sopa.

Nä, jag måste nog ta tillbaka det där om att jag bara skryter om mina hundar.

Idag, när jag vann, så vann jag med ett helt poäng.

Och då snackar vi ett helt poäng av tio möjliga liksom.

Typ, och så vann mitt lag med 0,3 poäng före lag nummer två. Liksom, om jag inte hade kommit allra allra först, med ett heeelt poäng, fattar ni att vi hade förlorat då? Va?

Fan vad jag är bra.

Seriöst, jag menar det.

Kom just hem från en dressyrtävling dårå. Som jag vann dårå. För jag är så jävla bra dårå.

Mmm... Sebastian Fronda. Den skulle jag gärna sätta på. Bara han inte pratade.