Ooii! I april kommer vackra Gabbiz hit och ska bo hos mig i flera flera dagar! Fatta trött hon kommer vara på mig när hon åker hem.

Imorgon fyller jag år. För första gången på många år är jag faktiskt lite förväntansfull. Syster har talat om för mig att jag ska hålla hela dagen öppen, så jag undrar vad hon kan ha hittat på.

Det ska erkännas att lite hoppas jag ändå på att pappa och mamma tar sig hit. De har inte firat en födelsedag med mig på de senaste fem åren, och jag fyller ju faktiskt 30.

There. I've said it. Jag. Fyller. Trettio.

Rynkorna. Har. Anlänt.

Brösten. Saggar.

Och yes, jag har åldersnoja, och ångest, och så vidare och så vidare, av orsaker som är alldeles för barnsliga för att outa här - ni får gissa er till dem. Faktum kvarstår dock att jag inte är ett DUGG glad över min ålder, och kommer fortsätta att mörka den ett par år till. Nästa år och de närmast kommande kommer jag dock inte fylla 23 längre (fast folk TROR mig). Hädanefter ska jag fylla 27.

Herrejesus vad jag är uttråkad! Och jag har bara varit på jobbet i en timme (och inte gjort så mycket av värde ska tilläggas). Nu vill jag gå hem! Shit, jag behöver en ny inriktning. Någon dag när jag har tid ska jag plåga er med min angst över vilka livsval jag ska göra. Men inte nu, för nu ska jag gå på toa.

Den lilla hunden fick just hicka. Det har han aldrig fått förut, så han gick omkring och skvätte och kollade oroligt på mig. Och så kan vi ju inte ha det, så jag satte mig ner på golvet med honom, varpå han genast kom och knödde in huvudet mellan mina ben, sådär så det blev mörkt och tryggt och tyst.

Och mattehjärtat smälte.

Nu ska vi se. Hade stalltjänst imorse från åtta till tolv. Jobbade lite, är inte klar. Har gått ut med hundarna.

Nya säsongen av Grey's. Nya säsongen av Heroes. Hela första säsongen av Californication.

Eller mer jobb.

What. To. Do?

Glömde ju. Jag kom hem fyra på morgonen efter lördagens eskapader (det vet jag bara för att det stod på taxi-kvittot). Klockan sju gick väckarklockan igång. Jo, för jag skulle iväg på dressytävling. Det hade jag tyckt var en bra idé när jag planerade veckan, "Nu ska vi se, om jag ska dricka vin två dagar i rad, och gå ut och festa med long lost friends så är det nog jättekul att tidigt på morgonen avrunda med att lasta in en ovillig häst i transporten och sen åka bil i en timme".

Just lastandet var väl iofs inte så himla farligt. Då var jag fortfarande full. Det jobbiga kom sen, framåt tio. Det var iofs heller inte så himla farligt, om man jämför med hur jag mådde när jag väl parkerat mig i soffan vis sextiden på kvällen. Då sa min kropp "Din subba! Nu har jag släpat runt på dig hela dagen och förtryckt mitt illamående, nu ska jag fan ta igen det!"

Och det gjorde min kropp med besked. Långt in på måndagen.

Två saker:

Ett - Izzie, släpp sargen!

Två - (jag zappade lite under reklamen) Om jag måste se ännu en svart tjej som säger "I deserve this SO much more than any of those other bitches, 'cause MY life in da hood is SO much harder", så kommer jag.. bli irriterad igen.

För övrigt så var jag ju hos den nya kunden idag (och måste åka dit IGEN på fredag för att vår kuk-server kraschade så att jag inte kunde jobba - jag som skulle vara LEDIG på fredag) och dit åker jag kommunalt (under stor inre protest som involverar irritation angående alla andra människor och deras baciller osv). Tre byten och en promenad, för att komma till Östermalm, dit det tar mig en kvart med bil. Bite me liksom. I höga stövlar! (I did not think this through, tänkte jag argt när jag haltade fram.)

Hur som helst. De bygger om Östermalms t-baneuppgång, och har stängt av den ena, den som jag ska upp i. Så när jag kom upp ur den andra så var jag ju van vid att gå till höger, det är bara det att jag kom ju upp på andra sidan, och borde alltså tagit vänster.

Och finns det NÅGOT man inte gör i Stockholm så är det tvärnitar och vänder sig om. Händer inte. Då skulle ju folk FATTA att du inte visste vart du var på väg, och därmed är du hopplöst stämplad som nolla (aka. lantis). Nästan lika illa som att stå till vänster i rulltrappan. Så det var ju bara att fortsätta till höger och gå hela vägen runt kvarteret. I höööga ovana klackar. Men cool var jag. En liten utflykt liksom.

Disclaimer: Varning för extremt virrigt och ostrukturerat inlägg. Jag har inte haft tid att skriva innan och nu försökte jag få med allt på litet utrymme, utan att få ont i fingrarna.

-----

Alltså, jag tittade just på klockan och kunde inte fatta att den bara var sju. I mitt huvud borde den minst närma sig nio, jag är helt slut. Som jag jobbat de senaste dagarna, och veckorna önskar jag ingen människa (jo, kanske vår föreståndare i gymnasiet, men hon har väl förhoppningsvis dött vid det här laget). Idag tog jag visserligen en timme ledigt mitt på dagen och gick ut i skogen med hundarna... ljuvligt var ordet sa Bull.

Det här inlägget skulle nämligen egentligen drypa av bitterhet och ondska gentemot alla människor med snödroppar i trädgården, och alla tidningar som envisas med att prata om "vår", samt innehålla utgjutelser om mössor på, stolsvärme, snöhögar i trädgården och kyla i största allmänhet.

Men så kom idag! Fatta 15 grader varmt i solen! Fatta att jag tog av mig mössan på promenaden bara för att (och fick genast ont i öronen). Fatta att jag satt på en sten i solen och nästan somnade (medan den lilla hunden sprang iväg och terroriserade andra hundar, och den stora hunden åt barr, men ändå).

Nåja. VÅR är det inte. Men inte vinter heller. "Vir"?

Om jag inte hade sovit så otroligt, fantastiskt gott de senaste dagarna så hade jag nog inte pallat detta tror jag. Men det har jag. Djup drömlös sömn, där jag vaknar lite då och då och inser att klockan är låångt ifrån att ringa och därmed somnat om (leende). Den djupa sömnen KAN kanhända förklaras med de extremt få timmar jag sov i helgen (men jag har vaknat helt utvilad).

I fredags var jag hemma hos söta Maza, tillsammans med ett gäng andra fantastiska flickor (och en kille), drack vin, åt pastasallad och skrattade. Hur trevligt som helst. Gick hem klockan ett, gick ut med hundarna (det finns bara en sak som slår nattliga hundpromenader, och det är nattliga hundpromenader på sommaren) och hoppade i säng. Så mycket vin blev det inte, och det var mitt huvud glatt för på morgonen eftersom klockan ringde sju.. upp och iväg till stallet för en dressyr special (dvs inte en vanlig ridskolelektion, utan mer en privatlektion - hårt jobb). Rida bakis var ingen höjdare, eller så ÄR jag bara kass.

(Glassbilen åkte just nerför gatan, ivrigt tutande, och den stora hunden ylade INGENTING. Undrens tid är ännu inte förbi.)

På lördagen var jag tillbaka hos en nu aningens mer dämpad Maza, tillsammans med fler fantastiska flickor, mer vin, och thaimat och choklad. Det blev något mer vin då.. och något fler shots på krogen.. och några fler drinkar.. Jag hittade kvitton på drinkar och shots jag inte mindes att jag beställt in, än mindre vem jag gett dem till. Jag HOPPAS iaf att det var till flickorna, för inte fan fick jag hångla med någon.

Eller. Ehm. Gabbiz skrev på sin blogg (hemska ord) att hon hade fått hångla och att det var jättetrevligt. "Kul för henne" tänkte jag surt och avundsjukt in på halva måndagen då jag plötsligt mindes att det var MIG hon hånglat med.

Anyway.. Det var grymt kul och trevligt, och en bra start på Gabbiz upprop till alla flickor om att träffas, att jag inte minns så mycket av det är väl bara ett gott tecken, eller hur?

Jag minns i alla händelser inte att det skulle ha tagit oss tjugo minuter att ta oss ut från White Room, däremot minns jag att jag snodde en taxi från Gabbiz med man, och att Mitra påstod att jag INTE skulle åka hem när jag helt tydligt stod där med min jacka i famnen. Jag minns också ganska mycket dansande (och shottande, uhh), och att de två flickor jag innan detta ännu inte träffat i sällskapet OCKSÅ var söta och rara, och de ena så grymt snygg att jag var helt fascinerad.

Men jag är ganska övertygad om att jag INTE hånglade med henne.

Mamma läser här, så jag känner mig lite hämmad när det gäller att skriva om hångel och drickande, men du får väl hålla för ögonen när du läser bitar du inte gillar mamma.

Ikväll är det Grey's.

!!!!!!!

Urk, man vet att man jobbar för mycket när man jobbar 10,5 timmar i sträck, utan någon rast (förutom en kvart med hundarna), och kommer hem och måste fortsätta jobba i ett par timmar till.

STACKARS mina hundar, det säger jag bara. Och det är på grund av dem som jag nu kommer låta bli att äta ännu på ett tag, strunta i resten av jobbet (trots att jag kommer ångra det beslutet imorgon) och ge dem en välbehövlig promenad. I kolmörkret.

Imorgon blir det etter värre. Då ska jag till den nya kunden (för att ingen av er ännu lyckats ge mig ett fungerande tips för att slippa...), och det innebär att de kommer ligga på kontoret hela dagen, UTAN mig. För att sen åka hem med mig och titta på när jag jobbar hela kvällen.

Dåligt samvete? Ja tack.