Ren och skär skräck

Jag läste just igenom mitt förra inlägg. Ögonen drogs som av magneter till det korta, men skräckinjagande ordet.

Trettio.

Why god, why?!!

International you know

Gaaah! Jag måste göra mig av med Statcounter. Jag blir alldeles för nyfiken på de som läser den här bloggen (hemska ord) och som kommer från ovanliga ställen. Herregud - Mexico?! Hur hittar man ens hit då?

Ja förutom det uppenbara då, namnet Foreverbabe i kombination med blont hår och perfekta bröst har ju triggat en och en annan.. kommentar förut.

(De är inte perfekta längre. Jag är inte sjutton längre. Jag är närmare trettio nu och saker och ting har börjat.. mja.. låt oss säga att tyngdkraftens existens numera är ovedersägligen bevisad.)

Men hur som helst. Mexico?! Holland? Singapore? England? Och den absolut konstigaste: Federation Of Swedish County Councils, Stockholm, Sweden.

Smaka på den: Federation Of Swedish County Councils. Förutom att det är helt absurt att någon kommer på att döpa Svenska Kommunförbundet (eller vad det nu kan tänkas heta på svenska) till Federation Of Swedish County Councils, så undrar jag VAD eller VEM som har intresse här?

Oh! Nu vet jag! Jag skrev ju nedlåtande om Göran Persson häromnyssens! Och typ alla kommunpolitiker är väl förklädda sossar, utom kanske de här i Nacka, och de på Lidingö och liknande. They're out to get me!

Note to self: Gå under jorden.

-----

"Om du hoppar fallskärm och den inte vecklar ut sig, och alla dina kompisar tittar på kan jag slå vad om att ett bra skämt vore att låtsas att du simmar."

TV-tablåns små överraskningar

Här sitter man och zappar trött mellan kanalerna som alla heter likadant (ja, fyra-något alltså), och vad stöter man på helt utan förvarning? Time-out!

Orsaken till lyckan är inte programmet i sig, utan enbart det faktum att Kenneth Andersson var med. En hel halvtimme med Kenneth Andersson! Och han var ännu snyggare idag än 1994!

Åh Kenneth, jag minns min klippbok med dig, saxat ur diverse tidningar den där magiska sommaren.. Lämna din fru Kenneth. Hon uppskattar dig inte som jag.

Lowlife

Jag är en hemsk människa.

En usel människa.

En utseendefixerad, ytlig, horribel människa.

Jag var just tvungen att ta bort bevakningen på en blogg (hemska ord), eftersom skribenten har ett så vansinnigt fult foto på sig själv (?), och varje gång jag läste så rös jag åt det jättefula kortet som stirrade på mig när jag läste.

Jesus. Vad händer härnäst?

-----

"Då jag ser en gammal dam halka och falla omkull på en våt trottoar, är min första reaktion att skratta. Men sedan tänker jag om jag hade varit en myra och hon hade fallit på mig. Det hade inte varit lika kul."

In the heart of Sörmland

Idag har ex-pojkvännen och jag gjort en utflykt. Till Vingåker. Förstår ni ocoolhetspoängen i det?

I Vingåker är Göran Persson född om jag inte minns fel. Jag kände lite lätt äckel när jag såg skylten. Tänk om de ordnat typ en staty med honom på torget eller något, och så skulle jag bara råka titta åt det hållet och helt plötsligt få tre miljarder ton GP i brons stirrandes på mig? Jag visste inte riktigt om jag skulle klara den chocken, så jag såg till att solglasögonen satt tätt åtsmitande och fokuserade mig på alla Vingåkers sevärdheter istället (ex IOGT-NTO's samlingslokal, Konsum, plåtslageriet och busscentralen).

De hade ingen staty. Men de hade en grisfarm. Same shit.

Vi åkte även igenom Katrineholm. Där har Göran Persson suttit som kommunalråd i alldeles för många år. Det hade liksom smittat av sig på hela samhället. Det såg helt socialdemokratiskt ut. De hade tom. en jättekonstig kvasi-rondell i mitten av stan, en sån där som säkert såg jättebra ut på papperet, men som inte alls fungerade i verkligheten.

PRECIS som socialdemokraterna.

Vi skulle till Vingåker för att där ligger en Factory Outlet, och jag får panik när jag öppnar min garderob nu för tiden. Alla kläder som hänger där skriker "pensionera oss" när jag tittar på dem. Och jag kan inte handla kläder i Stockholm för utbudet är så kasst.

Japp. Någonstans där tyckte jag "Ja men vi åker till VINGÅKER och handlar kläder istället" lät som en bra ide. Fråga inte.

Det är jättelångt till Vingåker. Jag hade typ kommit till London fortare. Åh London, du stad fylld av kläder, varför ligger du inte i Vingåker istället? Varför ligger i Vingåker bara Vingåker, en byhåla med tre korvkiosker och något som de kallar för Factory Outlet, men som i själva verket bara är ett förklätt Galne Gunnar?

Jag hittade ingenting. Ingenting. En hel lagård full med tantkläder och tre miljarder märken, men ingenting snyggt. Jo, jag hittade faktiskt ett par vita Rock & Republic (och jag var dessutom UTE efter ett par vita jeans), men de var tre mil långa och exet hade gått när jag ville att han skulle beundra hur snygg min rumpa blev i dem, och så kostade de 1000 spänn, och tusen laxar är fan inget outlet-pris om ni frågar mig. Så jag tappade lusten, och sen blev jag kissnödig, och då åkte vi hem.

Hem precis samma väg som vi åkte dit, fast exet envisades med att säga att det var en annan väg, men när jag ville att han skulle slå vad med mig om tre miljarder att det inte var det så gjorde han inte det.

Fan. Då måste jag ju fortsätta köpa trisslotter.

Jag skulle egentligen inte skriva om Vingåker, men vissa psykologer säger att man kan bli av med trauman genom att skriva ner dem, så vi får hålla tummarna för att de har rätt.

Jag skulle egentligen skrivit det där bittra inlägget om kärleken i allmänhet och ex-pojkvänner i synnerhet nu, men jag är lite kissnödig, så det får gå fort.

Jo, det här med att umgås efter att man ha gjort slut är egentligen ingen bra grej. Man känner varandra så väl och allt flyter liksom på precis som det alltid gjort, och innan man vet ordet av så tar man på varandra och skickar sms om att man saknar varandra, och vad händer sen då?

Man kan ju inte ha ett kompisförhållande på de premisserna, det är ju självklart. För vad händer då om han hittar någon annan? Då skulle iaf inte jag kunna vara vänner längre - jag skulle inte ens vilja veta om ifall han hittade någon annan. Det är ett jäkla limbo, vad händer nu liksom?

Antingen är man tillsammans, eller så har man noll och ingen kontakt. Det är det enda som fungerar för mig. Visst kan man vara vän med sitt ex, jag har lyckats med det flera gånger, och det kan tom. vara ett extra bra vänskapsförhållande eftersom den sexuella spänningen inte existerar. Men inte förrän det gått en tid och man kommit över varandra.

Äh, jag vet egentligen inte vad jag vill skriva, särskilt inte eftersom jag vet att han läser det här. Jag har iaf svårt att ha det så normalt, när det nu inte ÄR det. Och särskilt inte eftersom allt fungerar så himla bra mellan oss nu när vi inte är tillsammans, vi skrattar ihop, och jag stör mig inte ens på småsaker längre eftersom det kvittar - vi är ju inte tillsammans, han kan få göra sina dumma saker om han vill. Men större delen av de dumma sakerna GÖR han inte nu; han bakade tex muffins åt mig igår, och när jag kom ner i köket imorse så hade han diskat varenda pryl han använt, FÖR HAND. Han diskar sällan eller aldrig hemma hos mig annars.

(Jag har lite svårt att fokusera mig på vad jag vill skriva just nu eftersom två valpar leker Jag Lovar Att Jag Kan Låta Mer Hysterisk Än Du bakom mig.)

Hur som helst. Vad händer nu? Allt är bra och mysigt just nu, men sen då?

PS. Samuel, jag saknar dig!!

PS2. Nej, jag lovar, icke existerande sexuell spänning behöver inte alls vara något negativt, och det var inte nödvändigtvis dig jag tänkte på när jag skrev det!

PS3. Jo, du är skitsexig, sluta sura nu!

-----

"Om du är en ung maffiagangster som är ute på din första träff, tror jag att det skulle vara hemskt generande om någon försökte mörda dig."

I pollenallergins spår

Dagens upptäckt:

Det går inte att snyta sig när man har munnen full med fluorskölj. Inte ens "bara lite grann".

Om man inte gillar att få näsan full med mintsmakande fluorvatten, vilket jag personligen inte gör.


Och nu ska jag bara nätshoppa lite såhär på morgonen, för att fullända det faktum att solen fortfarande syns.



Den är rosa. Fantastiskt.

Smärtsamt

Jag har ett litet hål i tandköttet på ena sidan munnen. Jag brukar få det när jag är sjuk. Tydligen även när jag är inbillningssjuk. Det gör skitont när jag borstar tänderna på den sidan, men vad ska jag göra liksom, jag måste ju borsta tänderna. Och för varje gång jag borstar tänderna så svider det mer och mer i hålet, som aldrig hinner läka.

Snacka om ond cirkel.

Hahaha.

Kulan i kopp

Läs det här: http://onekligen.blogspot.com/ LÄS DET.

Sjukt. Jäkla. Bra.

Kanske inte om man letar efter Blogginlägget Som Förändrade Världen, men vad vet jag, jag har bara hunnit läsa två månader än, men jag har skrattat högt åtskilliga gånger, en gång tom. så högt att valpen blev rädd, så på min lista över Good Shit kvalar det in med hästlängder.

För övrigt spelade valpen och jag golf ikväll. Taxen fick stanna hemma med sällskap av ett grisöra, och var mycket riktigt på dåligt humör när vi kom hem ("Fan vad länge ni var borta då"). Wow, det är som att ha pojkvän.

Valpen spelade nu kanske inte så mycket golf. Han gnällde mest. Och drog omkull bagen. Det blev en ond cirkel, för varje gång han drog omkull bagen så blev han ännu mer rädd för den där hemska ramlande bagen, och då drog han ännu mer. Hur ska man få ro att putta då?! (Hans koppel satt alltså fast i bagen. Han behöver nu inget koppel, men golfbanor har en liten intern hatkampanj mot hundar - det VET jag - och har extremt mycket emot hundar på greenon account of klorna. Men spikskor går bra. Jävla dubbelmoralister.)

Tur att vi gick en ensam runda. Jag skyndade mig så mycket jag bara hann för att hinna före ett sällskap om tre damer i medelåldern som annars säkert hade varit vänliga nog att spela med mig. Och det gjorde jag rätt i, för när jag var på hål nio så var de på hål fem (!) och hade inte släppt igenom ett enda annat sällskap (!)

(Utropstecknen för syns skull, för det är så man ska tycka om man är golfare - det ska gå snabbt och effektivt, och man ska inte såsa! Själv skiter jag i vilket, to each their own, och med den attityden kan jag också fuska om jag vill. Och det vill jag.)

Jag tyckte att nio hål borde vara mer än lagom för att få valp att sova gott på kvällen sen (för på kvällarna förvandlas han till Demonvalpen och har mer energi än vad som borde få plats i den späda kroppen), men inte heller, så nu ligger han bakom mig och skriker och äter på en peg.

Det är säkert nyttigt.

Fiberrikt.

Golf är något relativt nytt för mig. Jag började spela bara för att exet spelar och tyckte att det var väl en kärleksfull grej att göra ("SE bara vilka saker jag står ut med för DIN skull"), men det är rätt kul faktiskt. Det lär väl iofs inte bli så ohyggligt mycket golfande för mig nu när det tagit slut, eftersom jag typ inte känner någon annan som golfar. Eller, fel av mig, känner någon annan jag vill golfa med. Försökte övertala bästa vännen att börja, och vi gick nybörjarkurs tillsammans, men eftersom hon har ungefär lika mycket karaktär som en trafikdödad sork så la hon av när hon inte blev bra omedelbart.

Jag har heller ingen karaktär, men jag har å andra sidan tävlingsinstinkt så det räcker och blir över för att kompensera.

Innan jag började med golf så ansåg jag att det med undantag för möjligen basket och curling inte fanns någon tristare sport att titta på. En gubbe som står och svankar, och sen drämmer till en liten vit boll, och sen en liten vit boll mot bakgrund av blå himmel (dvs bara blå himmel)... mer blå himmel... mer blå himmel... mer blå himmel... grönt sudd, och sen slår han till bollen igen, och antingen så applåderar folk eller så slänger gubben klubban i ilska.

Nu däremot, sen jag själv börjat spela, så anser jag att med undantag för möjligen basket och curling finns det inte någon tristare sport att titta på.

Dessutom så finns det ju så många olika APLÖJLIGA ord. Inte bara facktermerna, utan även slangen är löjlig. Och nästan allt är på engelska.

Det fanns en poäng med raderna ovan, för DESSA rader skulle egentligen ägnats åt att ironisera över de löjliga orden, och räkna upp de löjliga orden, men nu har jag glömt dem, så det blir det inget av.

Bäst jag går och lägger mig. Imorgon blir en lång och svår dag, jo för jag måste nog gå till jobb-jobbet igen. Och när jag kommer hem så måste jag jobba med mitt eget jobb som jag negligerat till förmån för golf och gräsklippande. Och sen har jag dubbelpass i hoppning. Och sen måste jag roa taxen lite, annars känner han sig ouppskattad.

Ni ser, precis som att ha pojkvän.

-----

"Jag önskar att en robot kunde bli vald till president, för då skulle vi kunna skjuta på den då han kom på besök, och sedan inte ha så stora samvetskval."

Uutiset

KD vill sänka den övre abortgränsen från 18 till 12 veckor. Och jag kan hålla med om att visst, har man inte kommit på efter 4,5 månader om man är gravid eller vill behålla fostret så får man skylla sig själv. Men 12 veckor? På vissa syns det inte ens att de är gravida då. Själv äter jag mini-piller som gör att jag inte får mens över huvudtaget, så hur ska jag kunna få reda på om jag råkat bli gravid på annat sätt än om det syns?

Bla bla urmoder, känna din kropp och "du vet" bla bla, men tänk om det inte blir så då?

Nu är detta en rent hypotetisk fråga emedan jag inte idkat sexuellt umgänge sen.. *räknar* vecka 8, och nu är det vecka..? Hur som helst! Poängen är att jag inte är gravid, för jag får ändå inte knulla.

Men JAG tycker att så länge fostret inte är livsdugligt så är det inget barn, och då ska man kunna abortera precis som man vill. KD's argument att fostret i vecka 12 är så väl utvecklat att hjärtat börjat slå osv faller ju alltså på att oavsett hur utvecklat det än är så är det bara några centimeter långt och kan omöjligtvis leva utanför livmodern - ergo inget barn.

Jag förstår att om man som mamma bestämt sig för att skaffa barn så är även ett 12 veckors foster ett barn, men för mig går gränsen vid egen livsduglighet.

Jag anser även att det på något vis är groteskt detta att till varje pris rädda barnet, oavsett hur utvecklat det än är, då risken för dödsfall, hjärnskador och sen utveckling är så stor - liv till varje ris på bekostnad av ett sämre liv? Ett kortare liv?

Jag kan återkomma i frågan när jag själv är gravid. Jag har säkert ändrat åsikt om det då *förekommer alla mammors kommentar*

En annan nyhet är SL's val att sänka priset för studenter - på terminskortet. Jag har inga åsikter om rabattens vara eller icke vara, men Christer G Wennerholm som citeras i artikeln svarar såhär på frågan om varför inte även månadskortet subventioneras (jag menar, ett terminskort är ändå rätt dyrt och en rätt saftig utgift sådär i början av varje termin då säkert kurslitteratur och annat skräp ska införskaffas, fan vet jag, jag har sluppit plugga):

"Vi vill ha trogna kunder som stannar hos oss (...)"

Eh okej? Kunder? Som stannar hos er? Har de något annat jävla val? Det är liksom inte så att Stockholm, eller för den delen det övriga landet kryllar med aktörer som tillhandahåller lokaltrafik...

Christer G Wennerholm är som namnet antyder mycket riktigt moderat, men jag tror inte riktigt han har uppfattat hela den här grejen med marknadsekonomi.

Så var det med det.

I huset nedanför mitt bor det en familj med två små pojkar. Väluppfostrade i övrigt efter vad jag har sett. de skriker i alla fall inte i sina lekar. Men, vår gata går som i två backar, där mitt hus är det enda som ligger plant, och där min tomt slutar och deras tar vid fortsätter alltså nästa backe. Som är ganska brant och trevlig för små barn på vintern, (fast inte för de med bilar som bor där och är puckade idioter som kommer från lägenhetsboende och som inte har någon jävla aning om hur man kör uppför en backe i halka och därmed polerar resten av gatan till glansis) i alla fall när jag var barn och här inte bodde särskilt många människor, och gatan var av grus med lite gräs i mitten och man kunde leka precis som man ville *blir nostalgisk* *och sen förbannad på den jävla utvecklingen* *och funderar ännu en gång på att flytta till något mer lantligt*

Jag kom som vanligt ifrån ämnet.

Kidsen kommer hem vid tre varje dag och då gör de ofelbart samma sak: leker med sina bilar. Det är alltså såna här bilar som man sitter på och åker med.. med plasthjul.. nerför backen.. i timmar.. varenda jävla dag. Jag är färdig att ordna rituellt bål med bilbrännande vid det här laget. Det låter så högt att tom. mina öronproppar stänger ute det, och att sova middag är nu ett minne blott.

Nä. Fram för min barndoms dagar..

PS. Jag vet att man skriver tal från ett till tolv med bokstäver. So sue me.

-----

"En sak som barn gillar är att bli lurade. Till exempel, en gång skulle jag ta med min brorson till Disneyland, men i stället tog jag med honom till en gammal nedbrunnen fabrik. "Oh nej," sa jag, "Disneyland har brunnit ner!" Han grät och grät, men jag tänkte att djupt inom sig tänkte han att det var ett himla bra skämt. Jag körde då iväg mot det riktiga Disneyland, men det började bli sent."

En bisak

Med risk för att upprepa mig - jag älskar Grey's Anatomy. Jag älskar Meredith. Om jag skickar nakenbilder på mig själv till henne, tror ni då hon kan överväga giftermål?

Jag har varit hos syster för pizza och Grey's. Förut var det pizza och Vänner, men traditioner är till för att omstöpas (fast det tycker jag egentligen inte alls, ALLT ska vara som det ALLTID har varit när det gäller traditioner, men eftersom Vänner nu inte längre går exklusivt bara på onsdagar utan trehundra miljarder gånger i veckan så skulle det annars bli förbaskat mycket pizza).

Valp var i extas, både syster-idol och massor av god mat, och fick efter någon timme mycket riktigt tokspatt på syster och bet henne i gäddhänget. Taxen var på mindre glatt humör och gick omedelbart och lade sig på hallmattan och surade. Efter att pizzan var slut givetvis. Åh han är en sån charmör min Rasmus.

Så nu är jag rätt mätt, eftersom syster med sin oefterhärmliga logik talade om att hon inte var så hungrig, utan ganska mätt, och alltså inte ville ha pizza som jag utan bara något annat.. och därför fortsatte med att köpa halva den lokala mataffärens förråd av godis, kakor och chips. Jag var ju tvungen att hjälpa henne att äta, tvungen säger jag.

Hon köpte även såna där brownies som de reklamar för, för de hade hon inte provat förut:

Syster - "Nä, det här var faktiskt inte så gott."

Jag - "Mff. Mff. Vad scha du.. goff goff svälj."

Det var ju choklad i det. Så dem fick jag med hem, och om det inte vore för att det innebar en överhängande risk för senare toaletthångel så skulle jag äta mer.

Nämnde jag att jag gått upp två kilo den senaste månaden? För övrigt kanske det får käft på släkt och vänner som är övertygade om att jag har anorexia. Har de SETT mitt skafferi?

Det här oh så meningslösa inlägget skulle egentligen bli en bitter krönika över kärleken i allmänhet och ex-pojkvänner i synnerhet, och jag satt hela vägen hem från syster och slipade på formuleringar, och dessa var givetvis absurt träffande och geniala etc etc, men nu har jag glömt bort det mesta utom det griniga, och vad fan är det då för idè?

Kanske accenten ska vara åt andra hållet över e:et?

Idag var jag sjuk. Och hemma från jobb-jobbet. Eget-jobbet slapp jag däremot inte ifrån, fast jag tom. övervägde att klippa gräset istället bara för att slippa. Men när jag öppnade boden för att ta ut gräsklipparhelvetet så hade en ful, äcklig och hemsk ilsken geting byggt ett fult och äckligt bo precis i dörröppningen och jag kom inte in. Så nu väntar jag bara på att det ska bli lite mörkare och lite kallare, och sen ska det bli mig ett sant nöje att smyga dit med en kratta och drämma till det fula och äckliga boet och sen kuta därifrån som en hare. Ja, eller kuta som en ko i alla fall.

Jag borde passat på att vara på jobb-jobbet eftersom C är på semester, och både batiktanten och praktikanten gjort sitt hos oss (för ALLTID om jag får säga mitt, och det tänker jag banne mig göra också), men nej. Jag är sjuk. Imorgon är jag också sjuk.

Se inte på mig sådär, jag har inte varit sjukfrånvarande sen nittonhundrafrösihjäl och jag hade faktiskt feber igår kväll.

Golf ska hjälpa mot feber har jag hört, jag tror jag ska prova det imorgon.

Så, nu har ni läst ända hit, och shiiit vad förbannade ni måste vara på att ni slösat bort flera minuter på exakt ingenting. Yes yes, skyll er själva. Ni borde ändå sova nu. Själv ska jag ut på getingjakt.

-----

"Vi kan håna antikens folk för vad de trodde om världen. Men vi kan inte håna dem personligen, rakt i deras ansikten, och det är det som irriterar mig."