söndag 9 februari 2014

Var med om något riktigt obehagligt härom dagen. Var på väg från stallet ganska sent på kvällen, och precis när jag ska köra ut från lilla stallvägen till den större landsvägen så ser jag en katt sitta i diket. Jag kör långsamt fram till korsningen för att inte riskera att den blir skrämd och hamnar under bilen. Precis när jag stannar så kommer det en bil, och jag hinner tänka att hoppas inte katten gått ut på vägen, kör sen ut på vägen och ser ganska omedelbart att tio meter längre fram ligger katten påkörd vid vägkanten och sprattlar.

På med varningsblinkers och så ut för att se hur allvarligt det är. Den ligger på sidan och vrider sig, men är helt tyst och jag ser att sidan av huvudet är blodigt och att ena ögat slitits ut och hänger löst. Det är nermörkt utom för mina strålkastare och jag grips lite av panik och vet inte riktigt vad jag ska göra. Den första tanken som slår mig är att jag ska köra över den ordentligt så att den slipper lida, men sen drar jag mig till minnes att jag läst att ett utslitet öga egentligen inte är en så allvarlig skada. Så jag hämtar en filt från bilen, slår den runt katten och lyfter in den i bilen, men jag är så rädd och chockad, och storgråter hela tiden att jag mest bara lyfter upp den och lägger in den, inte en tanke på inre skador eller lägga den så den ligger bekvämt, min enda tanke nu är att komma iväg till veterinär (och som jag ältat det, att jag inte bara tog en minut att fixa lite med den först).

Från där jag är är det ungefär en halvtimmes körväg till södra Stockholms nattöppna djursjukhus, men jag ligger i 150 hela vägen, och hoppas lite på att bli stoppad av polisen så jag ska slippa vara ensam i det här. Gråter hela vägen samtidigt som jag försöker prata lugnande med katten.

När jag äntligen kommer fram och springer in med katten i armarna behöver jag bara säga Påkörd katt för att alla där inne ska släppa allt och ägna sig åt katten. Tyvärr var den redan död när jag kom fram, jag hann inte. Får göra en polisanmälan, och sen åka hem.

Min egen katt dog påkörd på motorvägen för tio år sen. Att vi fick reda på det var enbart för att bilisten bakom gjorde sig besväret att vända sin bil och plocka upp honom, åka till djursjukhuset och få dem att kolla chipet. Det finns inte en chans i världen att bilisten som körde på den här katten INTE såg vad som hände. Jag förstår inte hur man kan köra på ett djur och inte stanna, än mindre ett sällskapsdjur. Den här katten kanske var någons mest älskade vän i hela världen?

3 kommentarer:

Serafim sa...

Fy satan! Usch! Men tänk att den inte låg och dog på vägen utan i bil som åtminstone var lite varm. Sannolikt hade den inte klarat sig oavsett. Mammas ena katt blev påkörd och dog ögonblickligen. Killen som körde på den stannade och ringde och berättade vad som hade hänt så de kunde åka och hämta honom. Den andra katten blev också påkörd men han låg i häcken hemma och jamade. Så upp till veterinären och röntgade. Mamma (operationssköterska) såg bilden och tänkte att nu är det kört. Bäckenet var mycket skadat. Men näää tyckte veterinären. Stäng in honom i litet rum. Låga kanter på allt och låt honom vara i fred. Han läkte underligt nog ihop och efter 6 veckor tyckte han att nu vill jag ut.

Men det är rent förfärligt! Jag såg en ekorre som blev påkörd och gjorde precis som du. Den var död när jag kom fram till veterinären.

Du var dagens hjälte. Gräm inte dig över att du inte kontrollerade den mer. Är man chockad så är man. Du tog i alla fall hand om den!

Birgitta sa...

Fruktansvärd läsning men heder åt dig som agerade! Förstår att det måste ha varit en HEMSK upplevelse!

Birgitta sa...

Fruktansvärd läsning men heder åt dig som agerade! Förstår att det måste ha varit en HEMSK upplevelse!