Pratade med pratsamme VDn förut. Hade på högtalartelefon eftersom jag inte orkade lyssna egentligen och mm:ade bara jättehögt med jämna mellanrum. Gick in på toaletten eftersom en sak har hänt som gör att jag känner ett behov av att se mig i spegeln ungefär var femte minut (mer om det senare), och råkade peta ner telefonen bakom tvättmaskinen.

Nu. Om det inte tidigare framgått hur mycket den här människan pratar, och hur mycket överkurs det egentligen är för mig ens att mm:a, så kanske ni får ökad förståelse när jag berättar att under HELA den (skitjobbiga) tid som det tog för mig att släpa fram tvättmaskinen en bit (som sitter lite fast i väggen), försöka lägga mig på den och fiska upp mobilen, misslyckas och gå in från sidan för att inse att armarna (som vanligt) är för korta, leta reda på lagom lång grej för att peta fram den, preciiis greppa den och slutligen få fram den (och andfått pusta mm), så SLUTADE HAN INTE PRATA EN ENDA GÅNG, ELLER ENS REFLEKTERA ÖVER MIN TOTALA TYSTNAD.

Det vet jag, för jag hade honom ju på speaker.