Jag kör hästtransport väldigt mycket. Väääldigt mycket. Jag hoppas slippa köra så mycket nu när vi flyttar och hästen kommer stå på gård med ridhus och egna tränare, men lite lär det ju ändå bli.

Om jag tycker att folk kör som idioter när jag sitter i bara bilen, så är det INGET emot vad jag anser om dem när jag kör transport. Jag kör transport extremt bra om jag får säga det själv, lugnt och planerat utan ryck eller inbromsningar. Jag kör heller för sakta än för fort, och ligger oftast tio kilometer under begränsningen, undantaget motorväg då där jag bara inte pallar ligga i 80 utan hellre kör tio över. Jag planerar min väg, och är alltid fullt medveten om att jag kör tungt, och framförallt långt ekipage, och kastar mig aldrig ut framför någon annan, väntar hellre lite längre. Men oavsett det faktum att det går långsamt så lämnar jag alltid plats åt andra bilister, kör ALLTID åt sidan så snart det går och försöker på mesta möjliga sätt att låta bli att vara i vägen.

Men av någon anledning så är det som att folk (läs män) ser rött när det kommer en hästtransport framför. Oavsett om jag håller hastigheten eller ligger tio under så SKA DE OM TILL VARJE PRIS HELST JUST NU ANNARS DÖÖÖÖÖR DE! Folk slänger sig ut i vägen framför mig bara för att hinna ut innan jag kommer, och tänker inte på att där kommer jag i 80 med ett tungt ekipage som har rätt jävla lång bromssträcka. De lägger sig så nära bakom att jag inte ens längre kan se dem, utan att för en sekund tänka att det faktiskt står ett levande djur två meter från deras framlyktor, och vad tycker djuret om det? Det är liksom inte med nöje jag kör så jävla sakta i rondeller, det är för att jag MÅSTE. Ändå tutar folk och trängs och gör helt galna omkörningar. För att inte tala om när det är halt ute och jag MÅSTE köra extra långsamt, just för att jag kör TUNGT, folk fattar bara inte, de tror att man jävlas verkar det som.

Igår var jag nära att hamna i en krock två gånger på cirka trettio sekunder. Första gången (70-väg, jag ligger i 70), ligger en suv bakom mig så nära genom en kurva att jag kan räkna hårstråna i han mustasch, och självklart så drar han om så fort vi kommit ut genom kurvan, bara den lilla detaljen att efter kurvan är det kanske 200 meter, sen är det en backe, och han ser alltså inte ett dyft framåt. Hade han gasat på ordentligt hade det kanske gått utan problem, men nu segar han sig om och jag får hjärtslag när en långtradare dyker upp på krönet och han inte ens är jämte mig.

Man ska inte vare sig bromsa eller öka i de lägena, för du vet inte hur den andre föraren kommer reagera. Bromsar du och han bromsar så ligger ni illa till, lika så om du gasar och han gör samma sak. Men instinktivt bromsar man ju, och så även jag, och det var tur, för det gjorde inte han, och han hann om mig med MAX fem meter till godo. Långtradaren tutade så in i helvete, och Tilly fick spunk där bak.

Med adrenalinet rusande och hjärtat pumpande kör jag vidare, över kullen och ut på en lång raksträcka, och ser att det ligger ännu en bil bakom mig, lika nära. Jag släpper lite till på gasen för att han ska få mer tid på sig att komma om, men han kör inte om, fast han ligger halvvägs ute i det andra körfältet. Jag flyttar mig så långt utåt vägrenen jag vågar, men han kör inte om, och jag ser att vi snart kommer möta bilar, så jag flyttar tillbaka och kör upp i sjuttio igen. DÅ kör han om! Precis när det kommer en bil från andra hållet! Jag tutar frenetiskt, och hästen får hjärtslag där bak igen, den mötande bilen ser vad som händer och flashar med ljusen, men han slutar inte att köra om. Än en gång får jag stå på bromsen, och än en gång klarar vi oss med en hårsmån.

Efter det där var jag färdig att vända och åka hem igen, mina händer skakade så jag knappt kunde hålla i ratten. Jag körde precis som man skulle. Inget jag gjorde hade jag kunnat göra annorlunda, och inget jag gjorde hade kunnat ändra situationen. Nu var väl i och för sig de där två incidenterna sammantaget det värsta jag varit med om, men jag hyser inga vidare förhoppningar om att slippa liknande saker framöver. Så snälla. Fatta att kör man hästtransport kör man långsamt av nödvändighet, inte för att jävlas. Fatta att ekipaget är tungt och inte kan stanna eller gasa på som normalt. Fatta att det faktiskt finns ett levande, oberäkneligt djur i transporten du ligger nära, och gör du fel så kan hästen faktiskt försätta dig och den andre föraren i livsfara. Håll avståndet för helvete!