Den fantastiska kvalitetstidningen NA har, liksom de flesta andra tidningar runt om i landet antar jag, skrivit om att "allt färre får a-kassa". För att illustrera detta har de begett sig till arbetsförmedlingen i Örebro och intervjuat folk som väntar på sin tur, och som det naturligtvis är såå synd om.
Bland annat en mamma till två barn, som (självmant) sagt upp sig för att hon vantrivdes på sitt jobb och som nu upptäckt att hon inte kommer få a-kassa på två månader (!). Det får mig veterligen ingen utan särskilda skäl, eftersom det ju är karens på a-kassa. Det kanske är något man ska ta och kolla upp INNAN man säger upp sig, hur dåligt man än mår om man har barn att försörja?
Missförstå mig inte, jag vet PRECIS hur jävla dåligt man kan må av att gå till ett jobb där man vantrivs och hur eländigt det kan vara, men har man barn, och dessutom är ensamstående, så har man ett ansvar som går utanför det egna jaget. Varför har folk så svårt att fatta det i dag? Varför är det i stort sett alltid lågutbildade, låginkomsttagare som skaffar barn - för många barn - för tidigt? Är det inte rätt jävla själviskt att skaffa ungar om man knappt har pengar så det räcker till hyran? Ska barnalstrande vara en rättighet helt utan skyldigheter?
Mamman säger att "Det är väldigt svårt men jag får hjälp av mina föräldrar att klara det ekonomiskt. det hade nog inte gått om jag inte hade dem". Jaha? Ska man tycka synd om henne då? Det kanske hon kunde ha tänkt på INNAN hon sa upp sig?
5 kommentarer:
Instämmer i varje ord!
Jag som jobbat med försörjningsstöd har sett och hört det mesta och ibland får man bita sig mycket hårt i tungan och upprepa mantrat "tyst min mun så får du socker"!
Alltså, jag är mycket nöjd över Sveriges bidragssystem överlag, och tycker det är ett fantastiskt land vi bor i, problemet är ju bara att folk är så satans bortskämda?
ALLT allt är en rättighet nu för tiden. Jag skulle ärligt talat ha svårt att hålla mun som du. Fantastiskt att folk med behov kan få hjälp, men man har väl ändå LITEN skyldighet att själv åstadkomma något. Stekta sparvar och allt det där...
Jag föraktar såna människor bortom alla rimliga gränser. Jag hör nämligen till en grupp som det periodsvis anses vara helt ok att vägra anställa.
Jag är första generationens invandrare med ett efternamn som är omöjligt att placera ofta gör att jag ingen bemödar sig med att ge mig fem minuter intervjutid (och då höra att jag talar perfekt svenska bland annat, ja du har ju själv hört). Jag är ung, hungrig, kompetent med för min ålder imponerande erfarenhet (tack gode Gud för kontakter, annars hade jag aldrig fått skaffa någon!det finns inget jag är så tacksam för som mitt jobb) på mitt område. Jag har dessutom efter 5 år med fast jobb aldrig tagit ut en sjukdag eller tackat nej till övertid. Ändå blir Tindrah-Melizzah, 20 år och trebarnsmamma från yttre Teckomatorp och sugiga betyg från åttan kallad till intervju medan såna som jag sorteras bort på en gång. Jag har sett det first hand och själv upplevt det nog många gånger för att säga att det absolut inte är en myt.
Så jo, jag tycker att det är skitsurt att Tindrah-Melizzahs enda lärdomar är att hon är guds gåva till arbetsmarknaden, att det är helt ok att ta ledigt för en bruten lösnagel,världen ligger för hennes oansvariga små wt-fötter medan jag får lära mig att jag måste vara fyra gånger så bra för att i slutändan få hälften. Känns oerhört sossigt och ofräscht.
Tackar högre makter för att mina föräldrar fick för sig att döpa mig till Birgitta trots att de är jugoslaver (jag är född på Birgitta-dagen). Det + att jag pratar perfekt svenska har säkert bidragit till att jag lätt fick jobb efter studierna det svåruttalade efternamnet till trots.
Många tror att jag heter så för att jag är/ har varit gift med en invandrare.
Numera heter jag även Karlsson (min mans efternamn) och hur "svennigt" DET än är så är det onekligen en fördel ibland- i alla fall då man tex ska säga vad man heter till trögbollar och/ eller smyg-rasister.
Ok, den "stackars" mamman i all ära... men om journalisten tyckte att hon var en lämplig representant för problemen med a-kassan... så kanske journalisten borde söka ett nytt jobb som inte kräver research. :-P
Skicka en kommentar