Okej. Jag har en plan. Och den är lysande.

I tisdags sa jag upp mig. Min sista arbetsdag är 23 januari. Jag har 21 arbetsdagar kvar att jobba. Det vet jag för att jag gjort ett litet schema att kryssa i, precis ett sånt som jag gjorde i skolan när jag räknade ner till loven.

Under de 21 arbetsdagarna ska jag hinna med två omgångar med deklarationer, två omgångar med löner och två omgångar med rapportering. Jag ska också lämna över alla mina bolag (exklusive det som jag skött ute nu i tre år, och som jag *host* kommer ta med mig när jag går). Samtidigt som jag ändå sköter allt löpande. Samtidigt som jag är fullt och fast besluten att ENBART jobba mina 60% (för jag har redan över 60 timmars övertid, och över 40 dagars sparad semester). Det kan bli tight.

Men. See if I care? Not so much.

För den 1a februari börjar jag på mitt nya jobb, där jag har fast anställning från dag ett, och lite mer i lön än här. Jag ska jobba som copywriter/projektledare, vilket, mina vänner, innebär att jag kommer få betalt för att skriva. And my diamond shoes are too tight.

Där jobbar jag 50%, jag har höjt alla priser hos mina egna kunder, och kommer alltså sno med mig en kund från byrån. Och, det bästa av allt - jag får jobba hemifrån.

Hemifrån kan vara var som helst. Därför kommer jag jobba minst fyra dagar i veckan från landet, där jag också kommer ha en häst. Jag jobbar alltså 50% på det nya jobbet, mellan nio och ett, och eftersom jag är så galet effektiv så har jag räknat med att i möjligaste mån hinna med att göra det mesta i mitt eget bolag under den tiden också.

Resten av tiden ska jag ägna åt hundpromenader och hästande. Jag kan tänka mig ett sämre liv.

Det är nu bara tillfälligt, eftersom jag för det första inte vill jobba mer än 50% och det är en snabbt växande tjänst så kommer jag bara jobba där ett tag, och sen möjligtvis konsulta, och för det andra så kommer ju föräldrarna, som bor på landet, hem om ett halvår, och då vet jag inte hur det blir med att bo med dem, men den dagen den sorgen.

Nu är nu, och nu är skitbra ordnat, och jag är supernöjd. Så vem vet, om ett halvår kanske jag bor på en hästgård i Åkersberga istället. Det är också ett liv jag kan tänka mig.

Alltså hyr jag inte ut huset än, utan pendlar istället så länge. Grannarna med gula maskiner på landet har en son som vill jobba i Stockholm, och han får mer än gärna bo i den lilla "lägenheten" i källaren och hålla koll på huset de dagar jag inte är där, och det blir dessutom ett välkommet tillskott till kassan (eftersom mina lån med en ränta på 2,95% löper ut i juni...).

Tjohoo! Nöjd dammit!