Omigosh vad hårt livet suger. Jag känner mig så ouppskattad och oälskad att det finns inte. Fy tusan för hösten och vintern. För jag antar att det är en höstdepression på g igen, som vanligt, även om det faktum att min pojkvän är en idiot säkert gör sitt till för att deppa ner mig.
-----------------------------------------
Och ont i huvudet har jag också. Sug.
-----------------------------------------
Var är all choklad när man behöver den?
------------------------------------------
En liten undran såhär i mörkret och kylan: Om man som jag går ner till att jobba femtio procent för att hinna med att plugga på universitetet samtidigt, vore det då inte rimligt att anta att jag skulle få femtio procent MINDRE jobb? Kan man inte tycka att det är underligt att jag då får MERA jobb? Inte för att jag klagar, det är ju iaf bättre med mycket jobb än med lite jobb, men ändå. Jag klagar inte så mycket i alla fall. Jag ser mest söt ut. Rasmus säger att jag är bra på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar