På med varningsblinkers och så ut för att se hur allvarligt det är. Den ligger på sidan och vrider sig, men är helt tyst och jag ser att sidan av huvudet är blodigt och att ena ögat slitits ut och hänger löst. Det är nermörkt utom för mina strålkastare och jag grips lite av panik och vet inte riktigt vad jag ska göra. Den första tanken som slår mig är att jag ska köra över den ordentligt så att den slipper lida, men sen drar jag mig till minnes att jag läst att ett utslitet öga egentligen inte är en så allvarlig skada. Så jag hämtar en filt från bilen, slår den runt katten och lyfter in den i bilen, men jag är så rädd och chockad, och storgråter hela tiden att jag mest bara lyfter upp den och lägger in den, inte en tanke på inre skador eller lägga den så den ligger bekvämt, min enda tanke nu är att komma iväg till veterinär (och som jag ältat det, att jag inte bara tog en minut att fixa lite med den först).
Från där jag är är det ungefär en halvtimmes körväg till södra Stockholms nattöppna djursjukhus, men jag ligger i 150 hela vägen, och hoppas lite på att bli stoppad av polisen så jag ska slippa vara ensam i det här. Gråter hela vägen samtidigt som jag försöker prata lugnande med katten.
När jag äntligen kommer fram och springer in med katten i armarna behöver jag bara säga Påkörd katt för att alla där inne ska släppa allt och ägna sig åt katten. Tyvärr var den redan död när jag kom fram, jag hann inte. Får göra en polisanmälan, och sen åka hem.
Min egen katt dog påkörd på motorvägen för tio år sen. Att vi fick reda på det var enbart för att bilisten bakom gjorde sig besväret att vända sin bil och plocka upp honom, åka till djursjukhuset och få dem att kolla chipet. Det finns inte en chans i världen att bilisten som körde på den här katten INTE såg vad som hände. Jag förstår inte hur man kan köra på ett djur och inte stanna, än mindre ett sällskapsdjur. Den här katten kanske var någons mest älskade vän i hela världen?
