Slumpmässigt utvald absolut sanning: Rota igenom random kvinnas jackfickor och samlade väskor, och jag ska visa dig en årsförbrukning av tamponger.

Öppet brev till Nitton:

Om jag frågar "Vad tycker du om det här [klädesplagget]?

Svara då inte "Blommönster är tantiga" eller "Jag tycker inte om rött".

Svara alltid, alltid "Du är jättefin i det där".

Och om jag då säger "Nej, men allvarligt, säg vad du tycker?", svara då "Du är jättefin i det där".

Och om jag DÅ säger "Det är okej om du inte gillar den, för jag vill verkligen verkligen veta vad du tycker och inte bara få egot smekt"... då kan du KANSKE säga att du inte tycker om starka färger... men att jag är jättefin i det ändå.

Okej?!

Vi överlevde. Fast när hunden (på riktigt) blåst ner i diket två gånger tyckte jag att det var bäst att vända.

Efter att jag skrattat mig blå.

Ska, med risk för livet, ut och gå dagens runda. Om ni inte hör från mig igen kan ni börja leta uppåt Dalarna till, för då har jag förmodligen blåst dit.

Nitton: Jag fick ett sms av Ville idag.

Jag: Jaha, vad kul, vad ville han då?

...

Alltså, jag MÅSTE ju vara den roligaste personen ni vet.

För fem dagar sen gick jag den vanliga rundan i skogen (den som jag inte längtar LITE efter att få rida istället). Då var där snö på mellan 50 och 90 centimeter - överallt. Det var okej dock, för den var stenhård, så både hund och jag kunde gå på den. Ungefär så här vidrigt såg det ut.



Dagen efter var det lika mycket snö, med den lilla skillnaden att det inte gick att gå på den. Överhuvudtaget. Prova pulsa i så djup snö med ett nyläkt ben... om jag säger att det inte var guds vackraste ord jag frammanade där i skogen så tror ni mig?

Jag framhärdar dock i att gå, mest för att jag... well jag måste. Dagarna efter det där gick jag dock endast på vägen, något jag aldrig gör annars, för ska jag gå på vägen hela vägen runt är det åtta kilometer och... nej. Och då betyder det att jag måste vända och gå tillbaka samma väg som jag redan gått, och jag är allergisk mot det. Idag gick jag dock samma runda igen. Då såg det ut så här.



Otroligt va? Med lite god vilja och en aning kisande kan man nästan ta det för sommar.

Fast det är klart, på vissa ställen såg det ut så här.



Och kära moder natur hade ytterligare en överraskning i beredskap åt mig: pollenallergi!

VAD kan jag vara allergisk mot NU?!

Nänänä! Nu är det någon som sökt på "nakna äldre kvinnor" och hamnat på min blogg. Så var inte dealen, medelålders kvinnor ska det vara!

Någon jävla ordning här i världen...

Dag 30 – En vana som jag önskar att jag inte hade

Jag är perfekt.

Är förödande för arbetsmoralen att börja jobba sådär tidigt. Kvart i elva var jag klar med dagens jobb. Sen dess har jag gått igenom företagen för att se om där fanns något mer jag möjligtvis kunde göra (klart det fanns, det finns väl för fan alltid mer att göra).

Dessa småsaker roade jag mig med i en dryg timme. Nu är jag verkligen klar. Tänk om jag skulle vänja mig vid att vara klar med allt jobb vid elva? Men jag har telefontid till ett liksom. Sitta och surfa oder anderes i två timmar innan jag kan gå ner till hästarna? Ni hör ju själva hur det skulle bli, praliner och tv-serier hela dagarna.

Inte hela kanske. Måste lägga mig halv nio för att orka gå upp tidigt och prestera nästa dag.

Åh döden döden. Vaknade fem i halv sex, gick upp med Nitton fem över halv sex.. och sen då? Nu är klockan en timme senare, och jag har läst hela internet. Orkar ICKE sätta igång och jobba NU.