Klockan är inte åtta än, och jag har redan bakat en limpa bröd och jobbat i en halvtimme. Så går det när man går och lägger sig kvart i tio. Då vaknar man pling klarvaken kvart över fem. För tant är ingen ungdom längre, och behöver tydligen inte åtta timmars sömn per natt heller.

Sitter och tittar ut genom mitt fönster vid datorn, på himlen som gått från ljusgrå till orangetonad precis där igenom skogen. Rätt trevligt ändå. Men som helhetsupplevelse betraktad kan jag nog tänka mig att limitera såna här tidigt klarvakna morgnar till ett fåtal per år. Och med övervikt mot sommarhalvåret.

Det snöar. Livet blev just en gnutta sämre.

Nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp...

Eftersom mitt smaksinne fortfarande är nedsatt provade jag om jag månne fortfarande tycker att Never Stop är gott, eller om det också förpassats till "äckligt".

Hm.

Nä.

Det var fortfarande gott kan jag konstatera efter att påsen är slut.

Med andra handen msnar jag med Gabbiz och ber om LCHF-recept.

Logiskt.

I övrigt har jag jobbat som en liten tok idag, OCH tyckt om det. Känner mig ruskigt nöjd med allt jag hunnit med under dagen. OCH det är tre dagar kvar att jobba denna vecka, nog ska jag hinna med lite extra så jag få ut lite mer i januari. December blir en torr månad pengamässigt eftersom november blev som det blev, men jag kan ju alltså alltid se till att kirra januari iaf.'

Yes, det blir bra det här.

Jag behöver fler bloggar att läsa. Tips tack! (bara roliga, inga hjärta-smärta eller poetisk skit).

Hittade lite mer julpynt i en garderob, som raskt åkte ut och upp. Vet faktiskt inte riktigt varför jag känner det här behovet att boa, särskilt som jag som sagt är fascist när det gäller julpynt, men antar att det har med trygghet att göra.

Annars är idag en riktigt bra dag. 50 mg kortison om dagen får mig förvisso att må som en gammal tant, jag har hjärtklappning, är darrhänt och orkar knappt gå uppför trappan. Så minns jag inte att jag haft det förut, jag kan inte komma ihåg några biverkningar från kortison utom plufsigheten förut. Å andra sidan var det åtta år sen, och jag ÄR en gammal kärring nu.

Men i övrigt mår jag bra även om jag inte varit på toa sen i måndags. Jag kan jobba, jag kan äta, jag har inte ont (utom en mindre infektion i armen efter ett dropp, men det kan jag leva med). Det är helt gudomligt vackert ute, och all äcklig lera är frusen.

Blev alldeles nyss bjuden på julgalan ikväll, så ska snart packa ihop och åka till Stockholm igen. Imorgon har jag saker och möten back-to-back, måhända ett aningen för intensivt schema, men det ska nog gå det med. Jag ska både till frisören (äntligen), och utnyttja ett presentkort på ansiktbehandling som jag fick i födelsedagspresent.

Det känns faktiskt, på det stora hela, helt okej.

Jag fick just en chokladkalender av Nitton. Ordningen är återställd. Han kom dessutom hemdragandes med en massa julpynt, av vilket iaf 30% höll måttet, så nu är här vederbörligen pyntat, och frid råder i själen.

Nu har jag bara två önskningar, och båda är av det kroppsliga slaget, så känsliga läsare kanske kan låta bli att läsa vidare:

1. Jag vill kunna gå på toa.
2. Jag vill kunna något helt annat, inom samma kroppsområde dock.

Båda är för närvarande omöjligt, jag har försökt.

Fortfarande ingen kalender i sikte. Har förvisso inte hämtat posten idag, men chansen att det ligger någon där beräknar jag till noll. Seriously? Det blir liksom december varje år? Jag gnäller på att jag inte får någon kalender varje år? Och som sagt, köpa den själv är ju inget alternativ. Det vore ju.. bara fel.

Tycker faktiskt ganska bra om mitt jobb märker jag när jag sitter här darrhänt och skakig av kortisonet. Det är tryggt, safe och jag är jävligt bra på det. Plus att jag kan göra det på autopilot även när jag inte är på topp.

Inte en enda chokladkalender eller ens en glitterkalender i sikte. Går INTE att köpa själv.